SÅ VAD HANDLAR DET OM? -forts

I colliens ursprungsland skulle allt det som följer vara exotiskt. Här är det normalläget.
Till att börja med har vi i stort sett inga renrasiga oreggade collies. Att varenda valp i en kull ska reggas är inte bara det vanliga förfaringssättet - det är vad som krävs. Likadant är det med ID-märkningen. Förr gjordes det ju genom att SKK-reggsiffrorna tatuerades på örats insida, nu görs det med chipmärkning, men alla ID-märks. Till skillnad från stamtavlor och andra papper kan tatueringar och chip inte komma bort i hanteringen. De kan inte bytas ut inför en ögonundersökning, HD-röntgen, karaktärstest/MH eller - för den delen - inför en utställning eller en försäljning. Hunden som presenteras för veterinären, domaren eller röntgenassistenten ÄR den hunden. Och eftersom alla valpar i en kull reggas och ID-märks, finns alla med i statistiken - inte bara de som valts ut för att de tilltros ha "show quality", medan de mindre lovande säljs oreggade till "pet homes" och aldrig syns.

De flesta collieuppfödare i det här landet ser till att få sina valpar undersökta avseende CEA och colobom före försäljning. Collies som är tänkta att avlas på brukar undersökas en gång till som unga vuxna. Som i andra länder är CEA alldeles för vanligt och även om vi tror att de lindriga formerna varken innebär lidande eller någon större synnedsättning för hunden, kollar uppfödarna hundarnas ögon ändå. Resultaten är offentliga och rasklubben sammanställer statistiken. Möda och kostnader för uppfödarna kan man tycka, och det är det ju, förstås. Men hur skulle vi annars upptäcka om colobomen började bli vanligare eller de svårare formerna av CEA ökade i antal?

Collieuppfödare i det här landet HD-röntgar alla sina avelsdjur. Många ber också valpköparna att göra detsamma, även om valpen aldrig är tänkt att gå i avel. Varför det? Därför att HD är polygenetiskt. Ingen kan veta hur många av generna som ger höftledsfel den egna valpen har fått med sig i bagaget, men alla kan veta det här:
om det finns många röntgade hundar i valpens släktträd och inga eller bara enstaka med höftledsfel, då är risken för den valpen liten. Finns inga eller enstaka röntgade har man ingen aning om risken. Men finns det många med HD på linjerna bakom, då är risken för valpen stor. Av det följer att en uppfödare behöver få in så många HD-resultat som möjligt för att veta var kenneln står i sin avel när det gäller höfterna.

Ingen uppfödare kan ju tvinga valpköparna att röntga. Några går ner i priset på valpen för att göra det ekonomiskt lättare för köparen, men de flesta av oss valpköpare betalar våra hundars röntgen ur egen ficka. Ändå har en avsevärd andel av varje collieårskull röntgats före två års ålder, dels för att vi gärna vill vara säkra på våra hundars höftleder för vår egen skull och dels också för att många faktiskt förstår och uppskattar uppfödarens intresse av att få veta. Om jag skulle våga mig på en gissning, så finns det brittiska collieuppfödare som skulle ge en hel del för att vara i samma sits.
De skulle kanske inte heller ha något emot att röntgenresultaten var offentliga. Det är de här: de ligger på kennelklubbens databas. Vilken tilltänkt parning som helst inom rasen kan värderas avseende HD-risken av uppfödare som funderar över kommande valpkullar. Till och med valpköpare kan kolla upp vilka linjer som har lägre risk. Till exempel kunde jag, som inte är uppfödare och inte den vassaste kniven i lådan när det gäller SKK:s Hunddata, på mindre än en kvart leta rätt på de sju Corydon-collies som verkar ha kommit hit från 1990 och framåt. Två av dem hade utmärkta höfter, en var OK, två blev aldrig röntgade och två hade grav HD. Jag behövde inte be någon om lov för att ta reda på det och inte för att skriva det heller. Det är inte förtal. Det är fakta från en offentlig databas. I hundvärlden i stort är detta något ovanligt och säkert väcker det förargelse hos en del, som är vana vid att uppfödarna har kunskapsmonopol. Men är det skäl nog att frysa ut oss?