Brukar collieuppfödare i Sverige regga sina kullar på trygga tillflyktsorter som Norge och Finland för att känna sig säkra för rasklubbens klor?
Näe, inte direkt. Skogslandskapen som skiljer oss från grannländerna är visserligen dramatiska på sina ställen, men riktigt så dramatiska är de inte att man ser desperata uppfödare smita över gränserna nattetid med nyfödda valpar beskyddande tryckta mot bröstet. Inte heller brukar uppfödarna syssla med komplicerade manövrer som att para sin tik i ena grannlandet och regga den kommande kullen i nästa grannland för att ducka för rasklubbens tyranniska regemente. Faktiskt tror jag att ingenting sådant har inträffat. Och skulle det ha gjort det, så misstänker jag att den personen skulle ha fått en uppmaning från SKK att sluta fjanta och börja ägna sig åt det man väntar sig av en uppfödare.
Det kan låta självklart för oss, men för många hundmänniskor utomlands är det snudd på avundsvärt. Det här är vad man förväntas göra som uppfödare av collie i Sverige och det är faktiskt också vad de flesta uppfödare gör. OK, en del gör det under högljutt grymtande, det medges. Men de flesta verkar rätt nöjda med att vara där de är.
I klorna på den svenska rasklubben och den svenska kennelklubben.
Forts föjer, fast bara en översättning av inlägget från igår. Resten i morron. Livet har andra sidor än hundvärldstragglande. Regnet har slutat och hundarna ska ut!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar