onsdag 4 augusti 2010

SÅ VAD HANDLAR DET OM? -forts

Uppfödare av den sorten som inte kan acceptera några andra regler för verksamheten än sin egen fingertoppskänsla återkommer ofta till hur märkvärdiga vi ska vara jämt i det här lilla landet med alla våra bestämmelser hitan och ditan och Svenska Brukshundsklubben som jämt ska lägga sig i uppfödarnas rätt att avla som de känner för. Hunduppfödningen är ju en hobby och en hobby ska vara KUL!
Som Margaret Carter sa till de engelska cavalieruppfödarna:

Ni gjorde som ni kände för väldigt länge.
Hundarna tog smällen och hundägarna betalade veterinärräkningarna.

I det här lilla landet är vi sedan ett antal år tillbaka så väldigt märkvärdiga av oss att det inte går att regga avkomma efter en collie som inte är höftledsröntgad. Det spelar ingen roll om hunden är uppfödd här eller importerad. Vill man avla på den, så höftledsröntgar man.
Om röntgenplåtarna visar grad A eller B - utmärkta respektive bra höfter - så är det inga problem. Du kan avla på din collie och varken SKK eller rasklubben kommer att hacka på dig. Men om röntgensvaret blir grad C, D eller E - där E är en gravt dysplastisk höft - förväntas du låta bli att använda den hunden i avel. Gör du det ändå, så får du registrera avkomman, men varenda valp i kullen får en avelsspärr från SKK stämplad i stamtavlan. Varför?
Svår HD är ett sådant lidande för hunden och en sådan sorg för ägaren (och för uppfödaren) att varje rasklubb och varje hundmänniska måste göra vad man kan för att hålla frekvensen nere. Det enda framkomliga sättet är att låta bli att använda drabbade hundar i avel. Även om hunden på många andra sätt är en mycket bra collie, ska man inte skicka smärtan vidare till andra hundar, andra ägare och andra uppfödare.
Så här tänker majoriteten av collieuppfödarna och collieägarna. Så här fungerar SKK:s och rasklubbens regler. Visst förstår man att de ibland innebär besvikelse för någon som har fött upp - eller köpt in - en lovande hund, om röntgenplåtarna visar sig vara mindre förnämliga än hunden. Ett projekt som man hade hoppats på går i stöpet. Men gör det oss till förfärliga människor?

2 kommentarer:

  1. Det är intressant att läsa om olika "skräckscenario" som kan uppstå p.g.a. extremavel...
    MEN, vad har detta med att göra i den svenska collieaveln? Menar ni att de som med MÅNGåRIG erfarenhet av framgångsrik collieavel skulle tumma på hälsa och mentalitet? Och är dom impade av vissa extrema pälsmonster?
    Om man vidgar sina vyer och umgås med de som har framgångar, erfarenhet så får man kanske en annan syn på avel.

    Taina

    SvaraRadera
  2. Men Taina, du kan nog inte hitta så många som är mera framgångsrika och mera erfarna än Mr. Blake of Corydon. I a f om du frågar honom själv. Och jo, visst har hans beskrivning av svensk collieavel vidgat mina vyer alltid...Om än inte riktigt på det sätt han hade tänkt sig. :-)))

    SvaraRadera