I många år ökade antalet hundar, inte minst de stora och kraftfulla raserna, helt enkelt därför att fler och fler människor fick råd att ha dem. Ökad ekonomisk jämlikhet gjorde att fler människor kunde ägna sig åt sådant som tidigare varit för de välbeställda eller de specialintresserade. Titta på schäfer! En exklusiv, respektingivande och faktiskt fruktad fruktad ras, en polis- och militärhund, en hund för inbitna bruksmänniskor. På fyrtio- och femtiotalen en ras med dåligt rykte – tidningsrubriker, rentav - när den kom i andra händer: en hund att skrämmas med. Numera är schäfern sedan länge den populäraste hundrasen i Sverige. Det är längesen folk sprang över till andra sidan gatan om en genomsnittlig schäferägare kom emot dem med sin hund i snöret.
Man blir inte rädd för det som finns i vanliga människors ägo. Dessutom tror de flesta av oss att den genomsnittlige schäferägaren har gått på kurs.
Från början var bilen också ett nöje för den verkliga överklassen. Sedan började den massproduceras och då började folk dö. Mängden människor som har förlorat livet i bilolyckor världen över under de senaste hundra åren är i klass med antalet offer för första världskriget – det handlar om miljoner. I vår del av världen blir bilarna fler, men inte de dödade. Varför? Samhället införde regler.
Biltillverkarna fick fortsätta att designutveckla efter fritt skön, men det kom krav efter krav på allt som hade med bilens inre – styrbarhet och bromsförmåga och säkerhet - att göra. Allt från plåttjocklek till backspeglar och däcktyper reglerades. Folk fick fortsätta att köpa den bil de tyckte såg häftigast ut, men det infördes obligatorisk förarlicens. Körskolorna bankade in reglerna för hur man beter sig med motorfordon i generation efter generation av ungdomar. Vägarna hastighetsreglerades. Korsningarna trafikljusreglerades. Bilarna började besiktigas årligen. Det blev olagligt och straffbart och snart riktigt skamligt att köra bil utan körkort, att vara berusad bakom ratten, att köra bil utan kontrollerade bromsar eller bälten. Är det så väldigt annorlunda med stora hundar? Själv hör jag till den lilla minoritet som inte klarat av att ta körkort. Jag gick i land med traktorkortet men blev aldrig pålitlig med A-traktorn längs byvägen in till stan. Vill ni möta mig på E20 i en Ferrari?
(Fortsättning följer)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar