Man borde inte sova...

Just så skrev Jeremias i Tröstlösa en gång och just inatt jag gör mitt bästa för att motsvara förväntningarna. Natten är en bra tid; inga telefoner ringer, hundarna snarkar lugnt, sambon sussar sött och augustimörkret är rogivande samt becksvart utanför mitt fönster. Tystnaden är min vän, har alltid varit.
Just denna natt är jag mest glad över att vår gärdsgård står färdig. Det saknades nämligen 45 m för att få tomten helt inhägnad.
Hundarna har inte riktigt förstått att HELA tomten nu står till deras förfogande. De går snällt med mig runt, avbryter ibland för lite lek men bara hanen har ett hum om storleken. Han har nämligen tagit språnget - från den nedre delen av tomten till den övre. Tiken letar mest efter de oinhägnade delar hon lärt känna och ser mycket förvånad ut över att det nu är stängt. Hon är, och har alltid varit, en dam som vill gå sin egen väg - och när det passar henne.

Nu kan många klaga på vårt bristande ledarskap, ja - varsågod. Vi var inte unga, men möjligtvis gröna, när hon kom till oss. Det har varit en stundtals jobbig resa med henne, men vi ångrar nog bara ett fåtal minuter av den. Det är en charmig dam, punkt slut!



Visst - jag var här om kvällen lite smått irriterad över att behöva gå en 30 minuters kvällskissning, istället för de 15-20 minuter som vi brukar, eftersom damen vägrade kissa. Hon såg spännande saker överallt i mörkret, hoppade upp på mig i ren glädjeyra, så kissa? Nä, inte nu, husse...
Hanen var färdig på fem minuter, det finns alltid något närbeläget värt att kissa på, anser han. Men snällt fick han trava med medan vi väntade på att damens kisslust.



Men jag köper det. Jag ser hur olika våra hundar är och förstår att så är det. De är individer precis som vi. De har sitt kors att bära i form av arv och miljö, precis som alla människor har. Men jag undrar ibland om vi förstår det. Om bilden av "hunden" gör att vi inte förstår hur olika de kan vara. (Inte bara i fråga om kisslust, förstås!)

En hund är alltid glad, älskar allt och alla, skäller nästan aldrig och lyder din minsta vink.

Det är kanske bilden av "hunden" i allmänhetens ögon, fast det är bara en gissning från mig. Men just denna var också min bild under många, många år. Nu har jag en annan. Och jag kan inte säga att jag är besviken - bara berikad.
Det finns många djur i vår herres hage, som någon klok person sa en gång...

Johan Nilsson