DEN SISTA SKVÄTTEN I FLASKAN

BEUCHATS SLUTKLÄM:

Stamtavlediagram för en nu levande pudel, som representeras av den ensammaboxen överst. Stamtavlans bas är längst ner. Annsown Gay Knight of Arhill utmärks av pilen och alla hans avkomlingar visas i rött. ***

Om vi grävde i deras historia, skulle vi upptäcka att många raser har haft uppgångar i popularitet i klass med de vi har sett hända afghanen och storpudeln. Förändringar i sättet att jaga som skapades av förbättrade gevär drev fram växande populationer av retrievers, som apporterade fåglar skjutna i flykten. Rävjakt till häst i terräng som sport krävde stora hundflockar av olika form och storlek. Uppodling av bergiga marker på de brittiska öarna producerade ett uppbåd av terrierraser lämpade för att jaga skadedjur i stenrösen* och mera storvuxna terrierraser utvecklades för att bli av med grävling och räv. Militärhundar som bidrog med arbetsuppgifter i krig populariserade doberman och schäfer. Populärkulturen placerade genom filmen Pongo och de 101 dalmatinervalparna den rasen i tusentals amerikanska förstadshem, långt borta från närmsta hästdragna brandvagn.** På samma sätt gjorde Lassie en arbetande ras till varje pojkes följeslagare. Mexikansk mat och chihuahua växte samtidigt i popularitet sydvästra USA tack vare en viss snabbmatskedja och en förtjusning i rynkor gjorde shar-pei till det oväntade omslagsfotot på hundratals kort och kalendrar.

För de här och många andra raser gäller att explosiva uppgångar i populationsstorlek förr eller senare brukar följas av en nedgång, som kan vara lika dramatisk, och den genpool vi har kvar då är inte samma som den vi startade med. Hundarna kanske ser likadana ut, för generna som svarar för exteriör typ har vi valt ut noga; men den reservoar av gener som driver hela hundmaskineriet – fysiologi, immunförsvar, olika organs funktion, temperamentet – kan inte vara mer än en liten del av vad vi hade från början. Dagens uppfödare, som försöker använda metoder som nedärvts från tidigare generationer, hamnar i en genetisk återvändsgränd som verkar sakna utgång. Eller upptäcker, att de försöker utrota mullvadar i gräsmattan med hammare – så fort man har drämt hammaren i huvudet på en mullvad, sticker nästa huvud upp ur ett annat hål. Man bekämpar en otrevlig mutation bara för att få se nästa dyka upp i det man trodde var en ”frisk linje”.

För de allra flesta raser är det inte samma genpool idag som på vår farfars tid. Som med geparden och przewalskihästen kan hundraspopulationerna verka robusta och friska, men deras historia gör att genetiken som bär upp dem är i fara. Att skydda dem kommer att kräva mera vaksamhet nu – och mera samarbete mellan uppfödare, som har en gemensam önskan och ett gemensamt ansvar för att försvara våra rasers genetiska arvegods. /.../

Tänk på er egen ras och på hur dess genetiska landskap har ändrats över generationerna! Se över det ni har idag, vilka problem som behöver åtgärdas och vilken väg uppfödare måste välja framöver för att skydda och förbättra det vi har. Gemensamma ansträngningar kan vara mycket kraftfulla – och belöningen kommer när vi i har säkrat rasens genetiska resurser inför framtiden. 

* engelska ordet för stenröse är "cairn" - som i cairn terrier.

** För hundra år sedan användes dalmatinerhundar på brandstationer i USA. När meddelande om brand kom, ringdes det i larmklockan. Dalmatinerna sprang ut och skällde för att hålla undan folk så att brandvagnen kunde ta sig ut på gatan. Sedan sprang hundarna bredvid hästarna på vägen till branden och vaktade dem, medan brandmännen bekämpade elden. Fortfarande finns dalmatiner som maskot på många brandstationer i USA.

***Ja, det är stamtavlediagrammet över en nu levande individ en gång till. Titta en gång extra! Stamtavlans bas för den hunden ligger längst ner. Ser ni hur farligt smal den är? Pilen visar fortfarande samma matadorhane. Ser ni hur sent hans gener kommer in? Alla de röda boxarna är hans andel av den där nutida pudelns förfäder och förmödrar. Ser ni hur snabbt det röda fältet växte? Och ser ni vad som finns av anfäder på den övre vänstra sidan? Just det – ingenting. De hundarna är borta. Deras gener försvann och det finns inget sätt att få dem tillbaka. 

Bodil Carlsson