NÄR MAN SKAKAR PÅ FLASKAN Del 3

FORTSÄTTNINGEN PÅ CAROL BEUCHATS TEXT FRÅN 2014 OM RENRASAVELNS HISTORIA: vad alla renrasuppfödare borde veta och sällan vet

Tro nu inte, att afghanens historia är ovanlig! Det finns gott om andra raser med mycket likartad bakgrund. Storpudeln, till exempel, är också en intressant berättelse. Från sin tidiga historia i slutet av 1800-talet växte den gradvis i popularitet fram till första världskrigets utbrott, då den minskade med omkring 70% . Efter kriget ökade populariteten igen fram till andra världskriget, då aveln gick ner en gång till. Sedan tog den fart igen och antalet hundar per år fyrdubblades från mitten av 40-talet till 1970-talet – en ganska imponerandeökning, som ni kan se av grafen, men den bleknar i jämförelse med den explosion som kom därefter.

Man ser en flaskhals, när populationen kraschar, följd av en ny grundareffekt när den därefter fortsätter uppåt utifrån en delmängd av sin ursprungliga genpool. Detta är vad som hände afghanerna. Det finns tydliga indikationer på att förändringarna i populationsstorlek var genetiskt obalanserade. Sett över rasens historia har bara cirka 25% av hundarna gått i avel (19% av hanarna och 32% av tikarna) - något som är typiskt för många raser. Det är som med en litet hål i botten på en spann: den läcker sakta vatten, men inte så mycket att man måste ta notis om det, ifall man är upptagen med annat. För afghanernas del blir hålet större: under perioden 2005 – 2013 finns 12 000 hundar i vår databas, men bara 1 200 har producerat avkomma. Det är knappt 10% av populationen. För varje generation som passerar försvinner en bit av rasens genetiska skafferi – dess arv. Hela 90% av de hundar som föds upp lämnar ingenting vidare till nästa generation. /.../

En sak som är viktig att minnas är att ju större svängningarna i populationsstorlek är och ju snabbare de inträffar, desto mera dramatiska kan konsekvenserna för genpoolen bli. En gradvis ökning i populationsstorlek har större chans att ta med sig ett bredare urval av hundar och samma sak gäller för en långsam nedgång. Explosiv ökning och snabb krasch kan ändra genpoolens sammansättning radikalt. 

 

                                      ( Pudel, antal registrerade i USA, 1880 - 1970: mitt förtydligande)

Axlarna på grafen nedan är svårlästa, så jag har märkt ut ett par strategiska punkter för er. Först – punkten markerad ”1970” är yttersta högerkanten på grafen här ovanför. Det vill säga: grafen ovanför, som visar den dramatiska populationsökningen före 1970, är inget annat än småpucklar för samma år i grafen nedan. Med start runt 1970 ökade antalet producerade pudlar från runt 1 000 till 8 000 bara 35 år senare, 2005. Men precis som med afghanen, så kan pudelns popularitet nu vara på väg att falla, eftersom registreringarna har minskat rejält under de senaste tio åren. Det kan hänga ihop med inkompletta data från senare år – det får tiden utvisa. Men om fallet i popularitet är genuint, då vet vi att det kommer att få konsekvenser för genpoolen. Risken att förlora de mindre vanliga linjerna är mycket påtaglig.

 

                                 
                                (Pudel, antal registrerade i USA, 1880 - 2010, mitt förtydligande)

De som är insatta i pudel vet, att instoppad mellan bladen i rasens historia finns en flaskhals skapad av de sensationella Wycliffepudlarna från sent 50-tal och sextiotal. (Armstrong* ger en utmärkt sammanfattning av hur den här perioden påverkade rasens genetik i en samling artiklar som ni kan hitta bl a Canine Diversity Project). De här hundarnas genomslag i rasen är så enormt att nästintill varenda pudel i världen idag har en stamtavla, som går tillbaka till dem. Effekten på dagens hundar är uppenbar. En av de berömda hundarna från den här tiden, Annsown Gay Knight of Arhill, markeras med pilen i grafen nedan, som visar stamtavlan för en nutida pudel. Alla hans avkommor i nedstigande led visas i rött. Halva rasen – hundarna som borde ha befolkat vänstra sidan av diagrammet – halkade helt enkelt ut ur genpoolen och försvann, medan uppfödarna rusade efter Wycliff-linjer.

Stamtavlediagram för en nu levande pudel, som representeras av den ensamma boxen överst. Stamtavlans bas är längst ner. Annsown Gay Knight of Arhill utmärks av pilen och alla hans avkomlingar visas i rött.

 Stora delar av den genetiska variationen inom rasen gick förlorade, den genomsnittliga inavelsnivån är relativt hög och rasen lider nu i växande omfattning av genetiska, särskilt autoimmuna, sjukdomar. Pudeluppfödare som överväger en möjlig parning beräknar nu inte bara inavelskoefficienten, utan också ”wycliffeprocenten”, eftersom de strävar efter att minska inflytandet från dessa hundar och deras avkommor hos sina valpar. Pågående studier vid UC Davis ( Ongoing DNA studies at UC Davis) försöker fastställa mönster och genetisk struktur hos rasen inklusive DLA-haplotyper (immunförsvarets gener), så att uppfödare skall kunna dra nytta av den genetiska variation som finns kvar inom rasen för att minska graden av inavel och öka heterozygotin (variationen) hos immunförsvarets gener. Rasens stora sammanlagda population och globala utbredning gör det svårt att få ihop det genetiska landskapet, men gör det också mera troligt att fickor av genetisk variation faktiskt existerar. Uppfödare skulle kunna använda dem på ett strategiskt sätt för att förbättra rasens genetiska hälsa. Om rasens popularitet faktiskt faller, som tillgängliga siffror antyder, kunde de här insatserna inte komma mera lägligt.

                                            *    *    *

Så långt Carol Beuchat. Ni ser vad det är hon visar oss? Att det är följderna av traditionell inavel i kombination med kraftiga svängningar i efterfrågan, alltså antalet hundar, som gör genetikernas hjälp nödvändig för renrasernas uppfödare idag. Avslutningen på Beuchats långa artikel kommer i morgon och därefter ett skrämmande och mycket sorgligt exempel.

Bodil Carlsson 

*Armstrong = John Armstrong vid institutionen för biologi, University of Ottawa. Som ett exempel på vad han publicerat  - se kurvorna nedan. Genomsnittlig livslängd för storpudel i relation till deras inavelsgrad över 10 generationer. Eller: vad alla renrasuppfödare borde veta och sällan vet.

Effects of Inbreeding - Results

When we break down the results into 4 subgroups according to the level of inbreeding (based on a 10-generation pedigree that is at least 95% complete), the survival of those inbred to less than 6.25% (the equivalent of first cousins who shared no other common ancestry) is significantly greater than for the more highly inbred dogs.
Fig. 3. Standard Poodle survivorship at different levels of inbreeding. Blue diamonds: < 6.25% (N=39); pink squares: 6.25%-12.5% (N=65); red triangles: 12.5-25% (N=141); black circles: > 25% N=71). The solid line is fitted to the > 25% group. The least inbred group survive, on average, 14 years -- approximately 4 years longer than the most highly inbred. The shape of the survivorship curve more closely resembles that of a non-inbred population.