JEMIMA OCH ANKAN EDOFF

Brukshunden idag var huvudbryläsning. Texttydning.  Vad menar hon? "Ankan" Edoff är en person som jag gillar och jag började läsa hennes inledande artikel om utställningar som basen för avelsurval med intresse... Men ju längre jag kom i texten, ju mer fundersam blev jag. Vad vill hon säga? Är alltsammans en försiktig,  indirekt serverad sanning som man hoppas att rasklubbarnas folk och uppfödarna ska svälja? T ex att rasens standard antas beskriva en hund som kan fungera och att det är därför den är viktig? Att utställningar inte får vara en "tävling i framgång", inte en "livsstil", utan borde handla om att jämföra hundarna inom en ras med varandra för att se vad som är friskt och bra och värt att ge en chans i aveln?

Det är möjligt att det var så det startade en gång i tiden,  även om det finns andra sätt att se på saken. Det som är säkert är, att det är inte där vi är idag. Här är ett utsnitt av Jemima Harrisons blogg Pedigree Dogs Exposed, gårdagens inlägg. Andrew Brace är en mycket välkänd engelsk exteriördomare,  krönikör i Dog World med rapporter om sina utflykter till stora utställningar i olika länder - han har lite elakt kallats Air Miles Andy av en del folk i den engelska hundvärlden - och, om jag minns rätt, en av de som ledde försöken att starta en motorganisation, när engelska KC uppfattades som på tok för radikalt och uppfödarfientligt i kölvattnet till uppståndelsen runt Cruft´s och veterinärkontrollerna av vissa raser.
Och ja, inläggets rubrik kan tolkas på två sätt.  Jag utgår från att Jemima menar "Domarna gör uppror".

"The judges are revolting

 

 

 

Top UK judge Andrew Brace is making a stand. He has announced that he will no longer judge any of the "high profile" Category Three breeds in the UK  (i.e. those dogs subject to the "indignity" of a vet check at champ shows). This is because Brace thinks that breed type is much more important than some trifling fault that  - in his opinion - has only a minor impact on the dog's health and welfare.

On a Facebook page for show judges, Brace explains:

Ever since the initial announcements were made, heralding the introducing of the vet checks for certain BOB winners, there was an understandable resentment on the part of judges that statements which came out from the Kennel Club's press office that by inference suggested that in the past judges had ignored the need for their winning dogs to be fit and healthy, free from exaggerations that caused them any discomfort. This of course was nonsensical as any self-respecting judge had always sought to reward dogs that represented their breeds in a wholly typical manner, yet were happy, fit and healthy and in no way constructed in such a way that they suffered as a result.

Er, you mean like this dog?

Or this one?

Or perhaps this one?

Or how about this one?

Dog shows have been the single biggest driver in reducing some formerly-functional breeds into oversized, over-angulated, over-coated, over-wrinkled, saggy-eyed travesties."

Jemima Harrison har rätt. Och hur väl Ankan Edoff än menar, vore det bra om hon kunde börja med en klar och tydlig ståndpunkt:

NÄR HUNDRASERNA FRIKOPPLADES FRÅN SIN ANVÄNDBARHET ÖPPNADES GRINDEN MOT GALENSKAP. VI HAR INTE HAFT TILLRÄCKLIG FÖRMÅGA ATT HÅLLA EMOT.

Det är det ni ser på var och en av de fyra fotona. Två av de här hundarna har svårt att andas. Två av dem har svårt att öppna och sluta ögonen på normalt sätt. Två av dem har hög sannolikhet för hudvecksinfektioner. En av dem kan varken para sig eller föda utan assistans. Minst tre av dem har svårt att röra sig normalt och den fjärde har dessutom en kraftigt ökad risk för smärta och skada i bakkropp och bakben.
Varenda en av dem har dömts fram som goda exempel på rasens standard. Schäfern också. De som ville ha schäfern användbar hade inte förmåga att hålla emot. Varför kan inte SBK tala klarspråk?



Bodil Carlsson


Blogginlägget kan läsas i sin helhet på Pedigree Dogs Exposed - länken till höger. Jemimas blogg har hittills haft 2 280 000 besökare.