När det inte skjuts vilt, är det här en lugn plats. Ett antal bilar passerar förstås varje dag, enstaka joggare kutar förbi, någon gång kommer ryttare, och alltefter årstid väsnas de stora skogs- och skördemaskinerna. Men en dag som den här har det trots kylan varit så att det mest påträngande ljudet, som man hört från förstubron, har kommit från humlorna i lönn och körsbärsblom.
Inne i Hjo såg det först inte ut att bli mycket drag i Första maj. Vi vandrade omkring och bekantade oss med tjejerna från Musikskolan, som blev pussade av valpen, gick serpentiner runt parkerade bilar som folk klev i och ur och övade Sitt kvar! i den aktivitet som bjöds. Valpen trodde länge att detta skulle bli en ordinär stadsmiljövandringsdag - förutom att det fanns ovanligt mycket folk som var på gott humör och lät sig pussas på.
Men så kom det mer folk, ett gäng på cyklar och en eldriven trehjulsmoped som fungerar som en utomhusrullstol, och det lilla minitåget, som forslar turister genom stan hela sommaren, rullade in och stannade, för på Första Maj transporterar tåget barn och rörelsehindrade...
... och låter en nyfiken hund betrakta ankommande demonstrationsdeltagare från en upphöjd plats!
När det till sist blev dags att börja gå, stötte vi ihop med musikkåren igen, nos mot nos den här gången, och valpen blev riktigt rädd - för där kom rakt emot oss en front marscherande människor, som utan förvarning plötsligt lyfte trumpinnarna och släppte loss ett ljud som åska!
Valpen flydde i panik. Hon är kraftfull, så det var bara att hänga med. Hon flydde femton meter. Sedan kollade hon in läget och sa "OK, då, vi går förbi dem. Men vi kan väl hålla lite distans?" Så vi ställde upp långt bak och trummorna gick förstås längst fram. Alldeles efter oss kom den eldrivna trehjulingen sida vid sida med miniloket som drog tåget. Intill och framför gick folk med vajande plakat. In mot centrum dök folk upp på trottoarerna, promenerade i takt med kompisar i demonstrationen, viftade och hojtade åt varandra. Några hade hundar med sig - en liten terrier som skällde huvet av sig åt hela tillställningen och en stor border collie, som var stressad av trummorna, gick i jämnhöjd med oss.
Inget att jämföra med ljudnivå och trängsel i stora städer, förstås, men trummorna i fronten skickade upp molnet av fåglar ovanför skorstenarna. Det är så mycket action som bjuds i Hjo och för en valp från landet var det tillräckligt att hålla koll på. Det är kanske två kilometer från start till målet i Stadsparken och ingen skugga må falla över brandtalen som hölls där, men sanningen är den att efter att ha lyssnat en stund la sig valpen på sidan i gräset, gav mattes hand en slick och somnade.
Bodil Carlsson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar