Det här, tyvärr, en alldeles sann historia. Den handlar om vad man kan göra av social kamplust hos hund, om man bara matar och matar kamplusten.
Det handlar också om en hund. Fast i vanlig ordning ännu mer om människor och vad vi håller på med, när vi tror att vi håller på med något helt annat. Hunden är en hanhund av en stark, snabb bruksras - ingen collie, ingen schäfer, ingen malle heller. Människan är en tävlingsmänniska. Här snackar vi social kamplust, men fundera på vem av de två som har fått mest av varan!
Vad gör hunden på tävlingsplan? Tävlar skydds. På hemmaplan är han så ranghög - över alla i familjen utom den tävlande ägaren - att han pissar på möblemanget för att sätta sig i respekt. Vardagsrummet är så att säga numera hans revir, för ingen utom hunden och ägaren har lust att vistas där.
Utomhus sätter hunden sig i respekt genom att bita folk som kommer in på gårdsplan.
-Men varför i jisse namn får han hålla på så där?! sa jag, förfärad.
-Joo, sa den som berättade, han går ju så bra på tävlingarna...
Det där tror jag var en rätt normal hund en gång i tiden. Han hade bara skapligt mycket social kamplust och blev belönad, så fort han hävdade sig - för då byggde han ju upp en sorts handlingsberedskap och en sorts självförtroende, som gjorde att han flög på vad som helst på tävlingsbanan. Det är ju för all del möjligt, att den tävlande ägaren har ett trevligt liv tack vare detta. Men omgivningen har det inte och jag tror inte, att hunden har det heller.
Hundar är inte sämre än de flesta av oss, när det gäller att skilja rädsla från respekt och vänskap. Och precis som vi tycker de nog, att kan man inte få det ena, så får det duga med det andra. Hellre vara någon som människor kommunicerar rädsla till än någon de inte kommunicerar med alls! Hellre högt i kurs för att man går på än inte anses vara värt nåt överhuvudtaget...
Nej, jag gillar inte tävlingsmentalitet hos människor: den gör oss gränslösa. För att plocka några ömkliga vinnarpoäng gör vi om utsidan eller insidan, alltefter vårt eget intresse, på en så intelligent och samarbetsinställd varelse som hunden till något missfosteraktigt.
Bodil Carlsson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar