NÄR JULDAGSMORGON SIMMAR...

...tillbringar en klok dam med ålderns rätt timmarna så här.

En annan grånad dam, som med samma rätt borde göra något liknande, går i stället med valpen ut i skogen för att vi ska få lite egentid ihop, se om vi kan hitta något färskt viltspår, köra lite inkallningsövningar och sånt där ni vet - klart ni vet! Alla hundnördar är tokiga, ni också, så ni vet precis vad man gör i regnet på juldagen.
Ut marscherar vi. Och vad får vi höra?

En bäck! Som alla inser, behöver ingen bekymra sig för grundvattennivåerna under våren som (förhoppningsvis)  kommer. Den här bäcken, aldrig förr skådad av valpen, hade fått fnatt av regn. Den förhävde sig. Den småröt! Den fradgade vitt skum mot en oskyldig förbipasserande valp!
Skam den collie som ger sig inför sådana fasoner...

Det här är ett riktigt uselt foto, men steget är vackert! Ser ni? Precis som händer med  fölen av de snabba hästraserna  under en kort period i tillväxten,  har valpen just nu ett steg som ser ut att vara större än kroppen som hör till: det är inte längden på benen, utan mönstret i benens rörelser, som gör att de ser för långa ut. Hur som! Bäcken uppsöktes. Den konfronterades.  Bäcken fick tåla motangrepp! En collievalp hängde ut över brinken, studsade imponerande upp och ner på stället  och reste varnande motskall. Komma här och fradga en massa vitt och låta!

Närmare betraktande ledde till omklassificering av bäcken till en icke-varelse, något som inte har avsikter med sina ljud utan liksom bara finns där. Liten korvbit kastad över bäcken ledde till första inlärning av kommandot Fram!Hopp! och brant klättring upp på andra sidan med matte i släptåg. Inget dåligt hopp heller av någon som är så liten... Och så har vi gjort om det här, med och utan soffdamen, några gånger denna drypblöta, cementgråa juldag som annars skulle ha vikts åt soffan och julklappsläsning. Senast var vi ute hela gänget nu i skymningen. Lilltiken påtalade viltrörelser i närheten med det där demonstrativt varnande, tysta sättet som jag numera är rätt säker på betyder vildsvin, och valpen deltog i vaksamhetsövningen: hoppade upp på en stubbe och stod så högrest hon kunde, blickade ut och vädrade.
Varje gång jag tänker på hur litet jag fångade upp av världen omkring mig innan jag fick hund blir jag paff.

Nu är det dags för vila, mest behövligt för den minsta kroppen men mysig även för flockens andra medlemmar. Julen firas med tugg av olika sort framför TV:n...

... men varför ska vissa ha ensamrätt på glöggen?

God fortsättning alla!

Bodil Carlsson