SVEN, KLUMPEN OCH VALPEN

Sent, sent igårkväll försvann stjärnorna från himlen. Vinden stillnade plötsligt. Allt väntade på Sven. Klockan tre i morse skulle valpen hastigt ut och då hade Sven börjat smyga sig in - han hade brett ut en centimeter vitt framför oss och stod osynlig och skakade schersminbuskarna. Valpen betraktade det vita. Valpen tog ett prövande steg i det vita och sedan ett till. Valpen smakade på det nya. Sedan sprang valpen till kissfläcken och in igen och det var det.
Annorlunda är det nu! Sven visar upp sig i full macho prakt. Kastar grejor omkring sig och väsnas som en packad karl! Snö piskas in i  halsdukar och hundpälsar och vindstyrkan gör att värmen försvinner från fingrar och tår på ett par minuter.  Snöröken yr från taken och vertikalt längs väggarna och tillbaka upp på taken. Skogen dånar. Ingen tidning damp ner i brevlådan i morse och det återstår att se hur det blir med den tappra gula postbilen, för det finns inte mycket till däckspår på vägen idag.  Så vad gör valpen?
Hon yr i kapp med Sven.

Den enda leksak som inte försvinner i snön är den här storhundsprylen, som gamle hanen hade ensamrätt på. Valpen får gräva fram nylonrepslingan för att kunna lyfta den.

Den är så stor och klumpig att den måste angripas från flera håll... och det tar en stund...

Men vad gör det? Till sist ligger man där som segraren i kampen mellan Sven, klumpen och valpen.

Och kan dra iväg klumpen till matte för att hon ska kasta den en gång till!

Trevlig helg med obruten elförsörjning, lagom varmt inomhus och starkt gott te önskas alla!

Bodil Carlsson