Solen går ner i kallt blårosa. Nu kommer mörkret fort på. I nordväst låter det första nyårsfirandet som kanonader från ett krig inte alltför långt borta. Här prasslar det i hästhagen... och på hällen står valpen och håller uppsikt. Vaksam men oförskräckt. Det kan ju dyka upp ett huvudlöst, valpdödande monster ur snåren...
... och det gör det för vissa valpar. Klicka på länken Pedigree Dogs Exposed till höger, så hittar ni ett.
Trevlig helg alla - fast vill ni fortsätta ha det, utan att sätta glögg eller kaffe i vrångstrupen, så läs inte Jemima Harrisons berättelse om vad engelska mastiffuppfödaren, tillika rasklubbens ordförande, Sian Hall svarar en australiensisk dito, när australiern vill att de recessivt skäckiga mastiffvalpar som föds i kullarna ska få leva och räknas som lika mycket mastiff som sina helsyskon.
Jag har läst. Nu funderar jag på att byta tilltalsnamn på Svarta Faran. Jag vet inte om jag vill kalla henne för Sian längre. Delar av den etablerade hundvärlden är baske mig Hogwarts Forest!
Bodil Carlsson
P S: På förekommen anledning och för att slippa flera frågor :-) vill jag påpeka, att jag inte kallar Sian Hall för ett huvudlöst monster som smyger i snåren och dödar godtyckligt utvalda nyfödda hundvalpar. Men jag säger loud and clear att den tradition, som talar ur henne, är just en sådan hjärndöd mumie från en 200 år gammal biologisk vanföreställning om "ras" och "renhet". Det enda som håller det balsamerade liket gående upprätt idag är show-världens intäkter och status, punkt. Lägg den osaliga varelsen till vila, kennelklubbar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar