Nu har de tomma tunnorna, som mycket riktigt skramlar mest, väckt mig natten igenom med ljudet som uppstår när de vräks mot rosenspaljén och sedan ligger och vaggas av vindkasten likt osaliga själar, de där icke kunna finna frid. Klockan halv sex i morse blev jag så slutligen väckt av N/O 116, när hon smög sitt lilla svarta huvud intill mitt gråa medvetslösa och nosbuffade min kind helt milt. Sedan fort på med dubbla morronrockar, vinterjacka och storstövlar! Valpen har sovit sju timmar i sträck, så nu är det bråttom. Hon är före till dörren. Men vilken syn möter oss inte, när vi står på bron i mörkret? Vad visar ficklampsljuset?
Ett stort blått monster med ett stort svart gap vänt mot oss! Och LÅTER gör det också!
N/O116 vänder och travar uppför trappan till matte igen.
Orädd är inte samma sak som dum.
En halv minut senare, när den högljudda tunnan är inspekterad från säker position intill matte, går vi förbi den och tar rakaste vägen till favoritkissfläcken. Tunnan får väl ligga där och låta, om det är vad sådana tingestar trivs med. Sedan springer vi tillbaka in genom stormbyarna och sover i nästan två timmar till. När vi nästa gång går ut skramlar tunnan ännu värre, för nu tar matte tag i den och låter den rulla nerför slänten från huset och stenarna inuti den lever verkligen rövare! 116 går efter, men håller klokt avstånd.
Det görs gemensam inspektion. Äldre huvud sticks in först; orädd är inte samma sak som oförsiktig.
Sedan är skrammeltunnan med sitt svarta hålavfärdad som av mindre betydelse och under 116:s kontroll.
Även om den far iväg en bit igen och låter!
Detta, kära läsare, är poängen med nyfikenhet/oräddhet 116,5. Det gör livet lättare för hunden och enklare för hundägaren. Oräddhet i en vänlig själ är inget problem, det är en stor tillgång.
*** *** ***
Två svenska uppfödare har skrivit under petitionen till engelska kennelklubben om att dela långhårscollien i två helt olika raser, för de är ju bevars så fullständigt ojämförliga och olika, amerikanska och engelska långhårscollies.Här är det skarpt läge! Och vilka uppfödare kan det röra sig om?
En av dem är internationell utställningsdomare, vilket jag tror innebär att hon återkommande bjuds på flygresor hit och dit för att tala om för andra människor hur deras hundar ser ut. Så här såg i vart fall beräknat MI på den internationella domarens långhårskull från mars 2013 ut:
N/O 95. Socialitet 91. Lek 92. Jaktleklust 94. Skott ett streck, eftersom pappan har 79, men mamma "avstod" - som det så vackert heter. I varenda egenskap värd att titta på för oss som älskar våra familjehundar ligger valpstackarna saftigt under rasens genomsnitt. Den andra uppfödarens beräknade MI på kull från december 2012 är i stort sett samma sak.
Apropå tomma tunnor, SKK.
Bodil Carlsson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar