”SBK-rasernas fall i registreringsstatistiken lär inte komma som en överraskning. Nu viker intresset från allmänheten. Att äga och föda upp hundar av brukshundsras har blivit alltmer krångligt och kostnadsdrivande. Under årens lopp har tillkommit avelsspärrande bestämmelser angående hälsoprogram. Sedan senaste decenniet finns krav även på mentalbeskrivningar. Det visar sig nu att hundägarna inte ställer inte (sic!) upp på tvingande bestämmelser som man finner meningslösa, dyra och krångliga. Många äro exemplen på valpintressenter som backat ur när man fått klart för sig vad som förväntas av dem.
Vi lärde oss något på det här... ”
...skrevs det någonstans nyligen. Frågan är bara exakt vad man har lärt sig? Vi gissar på ingenting, men inte ett jota kan också vara kryss i rätt ruta.
Så SBK-rasernas reggsiffror har fallit med 22% och det är en dålig sak? Varför? Det har producerats fler hundvalpar än det har funnits aktiva hundvalpshem. Det är inte bra för någon ras, men det är riktigt illa för brukshundsraserna. Förlåt att jag säger det, men brukshundsraserna – även den vänligaste av alla, vår egen – ska komma till folk som orkar lyfta arschlet ur soffan. Ofta! Schäfrar som leds i kort koppel på tre kissepromenader runt kvarteret finns det för många av och rottis i fel händer också.
Men så kommer vi till kärnpunkten. Om nu bruksrasernas reggsiffror faller, vad vill man vi ska tro att det beror på?
Jo!
1) Uppfödarna tycker det är så jobbigt med alla besvärliga SBK- krav.
2) Det tycker valpköparna också.
Is that so?
Vet skribenten hur det står till med samma raser i paradiset England, där det inte finns krav så långt ögat når på bruksraserna?
Jo, under de nio åren från 1998 till 2007 ökade antalet KC-reggade hundar i England med nästan 6%.
Dobermann minskade med 16%.
Boxer med 14,9%.
Rottweiler med 14.
MEN SCHÄFER FÖLL MED 42% OCH LÅNGHÅRIG COLLIE MED 48,9%.
MH-kraven, någon? SBK:s fel? Foliehattars fipplande fällde collien till en 48:e plats i sitt hemland och färre än 1 200 reggade 2007?
Titta också på raserna i sällskapshundsgruppen. Så här gick det för dem i kravfria England under samma nio år.
Golden föll med 35%. Dalmatiner med 45,8! Storpudel med drygt 19%. Shetland sheepdog gick ner med 31% och de små skottarna med 19,5.
Alltsammans är engelska KC:s egen statistik. Man hittar den t ex i The Veterinary Journal 2010. Den ingår i två intressanta artiklar, som en anonym läsare skickat oss – tack! Många äro exemplen på att fakta ger en annan bild än löst snack....
...men eftersom regnandet fortsätter, låt oss fundera. Vad är det man ser i statistiken?
Bodil Carlsson
Så föll argumentet om tvingande bestämmelser platt som en pannkaka. Det var ju inte oväntat.
SvaraRaderaEn teori om statistiken:
Ett tidens tecken - alla ska vara så mycket som möjligt uppe i sin fantastiska karriärer och helst jobba väldigt mycket övertid. Tiden att ge till en stor, motionskrävande hund finns inte, då väljer man en liten ras som man tror nöjer sig med tre rundor runt kvarteret/dag. Kanske en vända in till stan också, fast då i en väska.
Frågan är då vilken typ av raser som säljs vart i landet? Stora raser till landet och små till stan?
Jag står vid att det handlar om finanskrisen. För övrigt är det absolut inte ok av ulven att ljuga med statistik. Väldigt förargligt faktiskt.
SvaraRaderaMen jag antar att om åsikten inte har en bra grund att stå på så måste man förvränga lite statistik för att det ska se bra ut. Annars kanske folk misstänker att något inte riktigt stämmer. Och då tror jag att man skulle klassas som varmluft istället, det vore ju tråkigt.
Hej!
SvaraRaderaJag tror att du kan ha rätt om finanskrisen, men bara delvis - mer följer. För det finnns raser som ökar ordentligt också i England under samma tid och om vi tänker på den senaste finanskrisen, hösten 2008, så kan ju de engelska siffrorna inte riktigt handla om den.
Däremot de färskaste svenska - ja, det tror jag definitivt på. Att det är finanskris och lite annat. Men som sagt, vi återkommer!
Vet inte om de tolkade svenska siffrorna direkt är lögn. Väldigt tolkade är de väl däremot utan tvekan! Det är annars först när man tittar på statistik utifrån och får något att jämföra med, som man börjar bli tveksam... mycket varmluft i tolkningen, men det var i o f s inget nytt.
Lika lite nytt som ett tio år gammalt och i sitt sammanhang helt förståeligt uttalande av Ulf Uddman... :-)
Jo, Dijana, för att förtydliga: jag tror att de siffror jag refererade stämmer. Frågan är vad de betyder.
SvaraRaderaBeror bruksrasernas fallande siffror på oönskade krav på uppfödare och valpköpare? Troligen inte, men till den del det eventuellt är så - bra! Utmärkt!
Å andra sidan har ju reggsiffrorna fallit kraftigt i England för samma raser och det går väl knappast att skylla på SBK, MH-krav eller några andra krav ö h t...
Om deltagandet i bruksprov minskar - betyder det en kollaps och katastrof för SBK?
Tror jag inte alls. Vad man använder brukshundsraserna till måste rimligen förändras över tid. Vi avlar väl inte stora, intelligenta och arbetsvilliga hundar för specifika tävlingsformer? Vi avlar dem förhoppningsvis för deras användbarhet! Det viktiga är väl att vi har hundar att tillgå som klarar att söka efter försvunna människor, inte att de klarar att tävla bruksspår.
För min del tror jag att Staffan Thorman har helt rätt, när han säger att 1900-talet var brukshundsrasernas explosionstid... och nu ligger det som bekant bakom oss. Bruksraserna finns däremot kvar och om de hamnar i bra händer - vilket måste vara SBK:s ena uppgift - så kan organisationen ägna sig åt sin andra - att utbilda ägare av alla sorters hundar. Enda möjligheten om den hittills positiva synen på hund i Sverige skall fortsätta, tror jag.
Förresten, har du en mejladress? Skicka gärna till vår kontaktadress uppe till höger!