Som sagt – beklagar om någon tar illa vid sig av ord som uppfattas som hårda. Ja, jag har svårt för okunniga idioter.
Det beror på att jag har varit en.
Några gånger har jag varit den okunniga idiot som orsakade smärta.
Min första katt ville ha mig som assistent när hon födde sina ungar. Jag bäddade åt henne i stora klädskåpet och höll henne sällskap. Allra första kullen föddes geschwint, men kattan var ung och alldeles oerfaren och virrade omkring med en kattunge i munnen och en hängande bakefter i navelsträngen.
Jag klippte navelsträngen. Jag hade sett precis hur hon tuggade av den första. Men varför lämnade hon en centimeter, när man kunde klippa snyggt och prydligt alldeles intill magen? Varför inte göra det snyggt?
Jag klippte. Inte kunde jag tänka så långt som att det kanske fanns en anledning till att kattan tuggade på ett speciellt ställe, knappt en centimeter ut, där navelsträngen liksom blev smalare. Jag klippte snyggt!
Sedan fick jag sitta och stirra när det ljusröda blodet pulserade ut ur den där lilla kroppen som ryckte svagare och pep tystare för varje sekund som släpade sig förbi.
Nu har det gått nästan femtio år sedan kattungen dog inbäddad i handdukar i klädskåpet och jag skäms fortfarande. Visst, kattungar dör. Men de ska inte göra det av klåfingrig okunskap. Vi har lika lite rätt att stöka till luftvägar och rörelseapparat och immunförsvar på andra arter för att vi tycker att det är snyggt som vi har rätt att beskäftigt ha ihjäl en nyfödd katt.
Det som naturen har gjort bra kan vi sällan göra bättre.
Våra shettisar drog vi på fång av okunnig välvilja. Klassisk historia – för lite arbete och för mycket foder. Visst, vi var vilseledda av den tredje hästen. Hon har inget eller väldigt litet av anlagen för fång och blev aldrig det minsta sjuk, vilka ätorgier hon än lyckades rymma på. Men det ursäktar inte smärtan som vår okunnighet orsakade de två andra. Det har kostat lite hovslagarpengar och rätt mycket jobb att försöka rätta till, men det man har gjort fel måste man försöka laga.
Så vi går – och går och går – med hästarna och i uppförsbackarna springer vi. För varje vecka går träningspromenaden fortare och vi hinner längre och kommer hem med hästarna mindre svettiga - bara mycket mera andfådda själva. Hästarna ser bättre ut. Snövinterhull smälter bort och man kan se med blotta ögat hur bogmusklerna bygger på sig i stället, men det är en sjujäkla massa jobb!
Men det kan inte hjälpas.Sså länge det verkar gå vägen, får vi hålla på. Tre hästar dricker bäckvatten i en vitsippsbacke och njuter av livet. Tre hästar ropas in från hagen i kvällningen, två springer och den tredje skrittar snabbt, med fin längd i steget.
När jag tar henne i pannluggen och tar sats tittar hon förvånat. Sen fortsätter hon några meter över stallplan med mig liggande tvärs över sin rygg. Jag kanar av och skrattar.
Hästen vänder sig mot mig och det ser ut som ett litet leende i det stora, snälla ögat.
Varför har man djur?
För att de ska ha behållning av sitt liv och ge oss samma sak tillbaka.
Bodil Carlsson
Ang fång så har det alltid varit bäst att lyssna på shettisuppfödare.
SvaraRaderaJag kände så många förr och de flesta har varit förskonade för fång hos sina små hästar, kan det beror på att de sällan ger dem kraftfoder utan ett bra och innehållrikt hö och låter dem aldrig gå på odlad vall ( höängar)
Mina shettisar fick aldrig fång, dem var hingst väldigt länge och fick aldrig något kraftig kraftfoder och gick alltid i gräshage som inte var odlad. För att slippa fång betäcker de flesta sina shettis ston och behåller hingstarna som hingstar så länge de kan. Den energi det tar att vara hingst håller fången borta och ston med föl får inte fång.
Men jag vet ändå en fjordhingt som fick fång så illa så han behövde slaktas. Mkt berodde troligtvis på när han blev halt och de slutade att rida på honom men gav honom ändå lika mkt kraftfoder. Det är allmänt kännt att kallblodhästar behöver inte mkt kraftfoder utan näringsrikt hö och fritt på mineraler.
När alla dessa konstens regler och alla kraftfoder blev populärt fick många kallblod fång. Varför inte bara ge hästar herderlig havre och ett bra hö. Själv var mina hästar uppfödda på Fibergi låg !
- Varför kör ni inte era shettisar och samtidigt tar med de andra som handhästar.
Det är aldrig för sent att köra in en häst. Körde in min första fjording när hon var 12 år, det gick kanon.
Mina shettisar fick alltid följa med när jag körde min fjording.
Tränar man hästar rätt blir de lika lydiga som hundar ;-)
P.s. ang abnorma hundar har jag ingen överseende med deras uppfödare och oftast inte heller dem som köper dem. Förstår inte vitsen med att bla ta fram pälslösa djur. De stackarna har även mkt tandförluster.
Och perserkatterna ser så fruktansvärt hemska ut med en näsa sittandes imellan ögorna..
Och det katter som har hängandes öron..Till vilket syfte, hmmm !
Det är en grotesk avel !
Vänligen Pia
hillslettens@hotmail.com
En annan intressant fråga är:
SvaraRaderaVarför föder man upp djur?
Pia, jag är inte säker på att det alltid har varit det bästa att lyssna på...
SvaraRaderaJa, jag vet - alla vet - att ett dräktigt sto sällan blir sjuk i fång och att många nästan lite mirakulöst "blir friska" när de är dräktiga. Detsamma händer ju kvinnor med immunförsvarsrelaterade sjukdomar, MS t ex - de blir "bra" så länge de bär fostret, därför att immunförsvaret går ner i varv och somnar till då. Annars skulle ju fostret, främmande genetiskt material till 50%, stötas bort!
Det trista är ju att sedan kommer sjukdomen tillbaka och ibland med eftertryck. Jag blev erbjuden att få låna hingst muy pronto förra sommaren av en snäll shettisuppfödare - i bästa välmening, för att rädda mina ston. Jag tackade nej.
Det finns redan tillräckligt med shettisföl som levererar råvaran till den finska köttkorvsindustrin.
Att producera två nya på min lilla plätt varje år för att dölja anlaget för fång hos deras mammor och bidra till att sprida det vidare...tack, men nej tack.
Jag tror att det finns många bra svar på Johans fråga: "Varför föder man upp djur?"
Men detta är inte ett av dem.
Så vi sprintar vidare i skogsbackarna, Pia! :-) Det är mycket mycket bättre motion - varierande underlag, varierande terräng, mycket att titta på och bäckarna fulla med porlande vatten att svalka sig i - än att dra vagnen på den smala, hårda byvägen där gruset gör ont i oskodda hovar och där jättemaskinerna på väg till och från åkrarna med mer eller mindre stinkande last möter oss tit som tätt.
Hundarna ska ju dessutom ändå ut och vi också!
Det låter verkligen urdumt att betäcka ett sto för att hon inte ska riskera fång. Jag har själv sett fölston som stått på box i dagar på Ultuna djurklinik med sina små föl för att de har drabbats av fång och tillslut fått avlivats för att man insett att det vore hemskt att låta dem lida för fölets skull. Så står stackars fölet utan en mamma! Eller ston som har, några veckor innan beräknad förlossning, fått avlivats för att de led något fruktansvärt p.g.a. fånganfall1. Hingstar har jag sett också med fånganfall.
SvaraRaderaSläpp inte ut ponnyerna på kraftigt bete helt enkelt. Motionera som Bodil säger! Oavsett dräktighet eller om de har kulorna kvar, risken finns ALLTID att de får fång. Hur bra ägare är man om man medvetet utsätter sina hästar för risken när det finns förebyggande åtgärder? Kan man inte motionera djuren eller begränsa deras betestillgång så bör man fundera på om man ska verkligen ha dem..
/ Dijana, valporama.wordpress.com
Några goda råd till ägare av hästar som drabbats av fång. Den här bloggen är verkligen mångsidig! :-)
SvaraRaderaJag hade en gång en russvalack som fick fång vid ca fyra års ålder. Hästens hovar blir allt sämre för varje fånganfall de får. Hoven mjuknar och benet sjunker ner genom hoven bit för bit.
Vi hade turligt nog en riktig "hästgubbe" att fråga till råds och kunde enligt hans anvisningar behandla russet redan från det allra första anfallet.
Vi lindade i lager plast, krossad is och "vitmossa" runt hästens framhovar. Han fick även stå i isvatten med hovarna.
Allt för att förhindra blodcirkulationen i hoven. På det sättet motade vi bort varje fånganfall i hela hans liv. Han blev 22 år och levde ett mycket bra liv.
Det var lite pyssel några veckor varje försommar, men det var det verkligen värt.
Nu menade jag inte att man skulle avla på alla shettis till ston och låta alla vara kvar som hingstar. De som föder upp shettisar har sällan haft fång på sina ponnies, de VET hur man handskas med dessa och det FÖRSTA är att låta dem gå på karga beten, det har dem alltid gjort.
SvaraRaderaNu mera har jag sällan kontakt med shettisfolk och är inte längre med i deras förening, men FÖRR
var det sällan fång på shettisar, det VET jag.
Självklart har jag inte hört någon avla på ett fångsto, då har dem avstått. Och självklart finns det även dem som är mindre seriösa även hos hästfolket.
Nu hör jag att många har fång och till och med på vintern. Vilket är rätt underligt.
Jag tror ändå att man matar dem för mkt nu med konstens alla olika foder som finns på marknaden, för inte motionerar alla sina shettisar och inte har de fått fång ändå.
Minns en gammal shettis sto som gick ensam hela livet hos en familj ute på landet, tyckte så synd om henne, men frisk var hon och otroligt tjock, stackarn. Hon dog av ålderdom.
En barndomsvän hade en shettishingst som hon växte upp med, det var hennes mormors häst, även han dog utav ålderdom över 30 års ålder.
Många skor dem sällan heller. Mina shettisar var aldrig skodda och det gick utmärkt att alltid ha med dem som handhästar på grus och asfalt vägar.
Men en sak var jag alltid noggran med och det var att INTE överfodra dem, det är A och O när man håller på med hästar och att se till deras hovar. När man börjar skohästar skapas det hållrum i hoven och de blir svaga. En hov växer oxå mera när hästen rör på sig mkt. Inte ens min fjording hade skor på sig förrän han var ca 7 år och då endast fram. Han fick inte skor på sig runt om förrens han var 10 år. Hans mamma som nu är 27 år har aldrig haft skor på sig och inte heller de minsta anlaget utav fång, kan det bero på att hon äter inget kraftig foder eller går på kraftigt bete. Hon motioneras helt normalt.
Men det är mera teorier en fakta gällande fång. Men en sak är helt klart hästar har mera fång nu än förr. Något konstigt är det.
P.s. Jag har allit älskat shettisar dem har funnits i min närhet sedan jag var 7 år.
Den lilla skara som har haft fång då kan jag räkna på en hand, nu hör jag det ofta och läser ofta det i annonser- fånghäst säljes billigt.
Vänligen Pia
hillslettens@hotmail.com
Hej Pia! Älskar också kallblod, men för gammal och feg för att ge mig på de stora varianterna håller jag mig till de små. :-)
SvaraRaderaVisst har det hänt något med hästhållningen. Lite grand samma sak som med hundarna, antalet har ökat våldsamt och en hel del folk tror att det är leksaker som andas, ungefär som folk tror med småvuxna hundar - de är gulliga och söta. Shettisar är inte ett dugg söta, men vackra är de, och inte gulliga - smarta, envisa och ibland jäkliga. Vi håller på att köra in Lilla Grå och hon ser ut som Svarta Ryttarnas hästar i Sagan om Ringen - huvud och framhov skrapar marken, ögonen glöder och rök slår ut ur näsborrarna...:-)
Hur som - massor med folk har shettis som sällskapshäst, köper De Fina Dyra Fodren, etc etc. Som alla andra djurraser togs shettisarna fram för att leverera mycket jobb på lite foder och nu har det blivit precis tvärtom. Varav frekvensen av fång ökar, inte bara hos shettisar utan hos stora varmblod också!
Dock är det uppenbart att anlagen är olika. Vår första häst är 22, har levt med oss i tjugo år, gjort en del dumheter i matväg och inte motionerat mer än de andra två...Icke en dag i sitt liv har hon varit sjuk. Inte fång, inget annat heller! Så när de två blev sjuka för oss, Pia, då var det som en chock, en mardröm. Jag trodde inte det var sant. Kan tänka mig att marschera många timmar på skogsvägarna om det bara räcker för att hålla dem fria från detta...
Håll tummarna!
Pia: Jag menar inte att folk medvetet betäcker ston som har fång utan de har betäckt stona, släppt ut dem på bete och sedan har de fått fång, antingen efter fölning eller innan. :/
SvaraRadera/Dijana, valporama.wordpress.com
Tack för tipset, Annika! Visste om detta med kallt om hovarna - kom på det när värst sjuka hästen stod med framhovarna parkerade i en isvattenpöl och vägrade flyttade sig - men jag trodde att det var bara smärtlindring?
SvaraRaderaVad gäller kyla och hovarna på fånghästar så är det blodcirkulationen som man vill begränsa i hovarna. Förr tappade även veterinärerna fånghästar på blod.
SvaraRaderaNu kommer jag inte riktigt ihåg detaljerna men har för mig att något i blodet gör att fång utvecklas.
Teorin är alltså att hindras blodet från att komma ner i hovarna utvecklar inte hästen fånghovar. Sedan är ju självklart kyla smärtlindrande också.