Folk har hört av sig och påpekat att England har ett annat system än vi: man reggar inte alla renrasiga valpar. Men reggar de som är lovande, de som ser ut att kunna ”bli nåt” - utställningshundar, kort sagt. Tilltänkta avelsdjur. Resten säljs till ”pet homes” - det är vi vanliga.
Visst är det så att det har fötts fler collies än de 1 196 som reggades 2007. Samma sak gäller schäfer och de andra fallraserna, de är fler än de ser ut i reggsiffrorna.
Jo, så är det – vill jag verkligen hoppas! Men så är det för alla raser. Även de som klättrade. Och vi får väl ändå tänka oss, att de etablerade uppfödarna reggar resp avstår från att regga ungefär i samma proportioner 2007 som 1998. Om collieuppfödarna reggade två valpar av en kull på fem år 1998, så är det väl inte så att de låter bli att regga alla fem 2007.
Vilka raser klättrade?
På tio år ökade beagle med 126%. Dvärgschnauzer med drygt 100%. Shar-pei med 132%, chihuahua korthår med 114, mops med 449% och malamute med 936 % - japp!– till 1161 stycken. Sibirisk husky med 151% till 2 000 reggade och plats 28 på poplistan; viszla med 114% ökning gick in på plats 46. Dogue de Bordeaux ökade med 1204% vilket räckte till plats 22 på topplistan med 2 543 reggade! Border terrier ökade sina reggade valpar med 153% och fick med 8 814 st plats 8. Staffordshire bull terrier ökade sina med 27% och ligger på plats 4 med över 12 000 reggade.
Överlägset överst på topplistan låg labrador med över 45 000 reggade... och den ökade dessutom. Med hela 25% under samma period. Tvåa var cocker, som ökade med 48% till nästan 21 000 reggade.
Så vad är det man ser?
Jag tror att man ser flera saker samtidigt. Först att några raser verkar hålla ställningarna: labb, border terrier och staffordshire. Hmm... vilken typ av person föredrar labb, border terrier och staffordshire? Och vilken sorts hund väljer de – en fysiskt oextrem? En mentalt robust, livad typ som hänger med på allt?
Sedan att de småvuxna raserna ökar generellt och att de traditionella utställningsraserna byts ut mot mera exotiska och glamorösa varumärken. Man har fått mer att välja på. Man köper inte collie längre, om man vill flasha. Man köper malamute eller husky. Man köper inte dobermann utan viszla, om man föredrar smäckert, och inte rottweiler utan dogue de bordeaux om man gillar bulligt. I häftighetstrenden ingår väl chihuahuorna för folk med små handväskor och shar-pei för de med större behov. OK, det är mina gissningar.
Men man kanske ser en sak till. Artikeln i The Veterinary Journal varnar för att dra slutsatser utan tillräckligt att gå på och som författarna säger, är informationsosäkerheten stor.
Men det här säger de ändå, helt kort. Antalet icke exteriörrelaterade ärftliga sjukdomar som en ras rapporterades lida av hade en negativ korrelation till procentuell ökning under tioårsperioden.
Ju fler ärftliga sjukdomar raserna hade dokumenterade, desto mindre ökning.
Bodil Carlsson
Ingen ras har tjänat på att vara populär. Tvärtom. I många fall har det lett till en rejäl sänkning av kvalité. För colliens del är det avskräckande exemplet från 50-talet och "Lassiefebern". De som upplevde detta pratar fortfarande om hur rasen försämrades mentalt.
SvaraRaderaJag tycker faktiskt att intresset för collie har ökat med det Mentala Projektet. Detta märktes också på MyDog i januari. Många kom till montern och visade stort intresse för detta.
Hej!
SvaraRaderaVisst måste detta vara rätt väg att gå, om man vill återskapa ett förtroende hos hundintresserade människor?
Att göra motsatsen - ta bort kraven på vilka hundar som blir föräldrar för nästa generation och ta bort krav på de som får köpa valparna - blir inget annat än "avla på vad du vill och sälj till vem som helst". På vilket sätt är det bättre än vad de oreggade blandrasuppfödarna gör??? Och varför skulle det vara mera framgångsrikt. om man inte samtidigt går med på att halvera priserna till blandrasnivå - vilket kravmotståndarna nog för ingen del har tänkt sig?
Om jag vill ha "en allroundhund för alla" - en vadsomhelsthund för vemsomhelst, något att ha i snöret på mina promenader när jag har lust att ta dem - varför ska jag lägga en halv månadslön på en stamboksförd valp? Varför ska jag välja en brukshundsras?
Den stamboksförda hunden av en speciell ras köper jag för att jag vill ha speciella egenskaper - inte för att hunden inte har några egenskaper!
Jag tror att hundfolk överlag skulle ha en hel del att vinna på att se hunderiet just som en marknadsanalytisk övning. Det skulle bli mer klartext och bra mycket mindre mytologi!
Välståndsexplosionen från sextiotalet och framåt skapade hundexplosionen.
Ett långt tag sålde man hundar med etiketten "renrasig" på exklusivitetsstämpeln. Det gick så bra att man inte hann fundera över vad man sålde. Det var ju en äkta schäfer! Det var ju en äkta renrasig collie!
Ett antal raser förändrades kraftigt i designen, så t ex accentuerades schäferns rygg som varumärkesförstärkare och colliens vänliga lynne gick samma väg som pekens nosparti, typ "ju speciellare, desto mera rastypiskt".
Här står vi nu med en marknad som är mättad, schäfrar som ofta har en missbildad extra ländkota och collie som har mycket päls och lite mod--- och köpare som helt begripligt tycker att de lika gärna kan handla av grannen eller på Blocket.
Man måste VISA köparna att de har anledning att köpa stamboksfört.
Snobbvärdet i begreppet "renrasig" har ramlat ut ur bilden och det var på tiden. Men det är ännu mer på tiden att alla uppfödare förstår det!