torsdag 28 april 2011

NATTSKRÄCK?


Den här lille polaren väckte mig i natt. Inte själv, förstås - han var ljudlös. Men katten, som plötsligt jamade skrikigt på bron och till varje pris skulle släppas in från den nattpromenad han med stolt vajande svans hade krävt att få gå ut på - han väckte mig. Hundarna, som hörde honom, väckte mig.
Först såg jag ingenting - bara en katt som forsade in tvärs över mina fötter. Sen tyckte jag att det var stubben efter den gamla syrenen. Sedan såg jag att stubben rörde på sig.
Meles meles strök omkring fem meter bort och letade levergodis, som hundarna slarvigt hade missat. Meles meles missade inte en molekyl. Han brydde sig inte ens om kamerablixten, så fokuserad var han.

Grävling är allätare - bär, daggmask och smågnagare slinker ner. Grävling kan dela gryt och mat med räv. Rävar hör till grannskapet här.
Nästa gång den svartvite med bläsen hedrar min gårdsplan - är det första jag ska tänka på inte var kameran ligger, utan om avmaskningsmedlen räcker för en omgång till?
Om fler fynd av dvärgbandmask hittas, är jag rädd för att vi är många som måste ändra vårt sätt att leva. Kommer markägarna att uppskatta att hundar promenerar i skogen? Kommer vi att våga gå där?
Dvärgbandmasken kan nog bli ett värre slag mot allemansrätten än vi tänker oss - inte i lagstiftningen, men i praktiken.


Bodil Carlsson

8 kommentarer:

  1. Men Bodil, nu får du ursäkta men är du inte lite väl Melodramatisk nu?

    Om jag inte missminner mig är det ca 1 på miljonen som blir smittad av dvärgbandmask i de områden den finns (bortsett från de absolut hårdast drabbade områdena där det är något fler). Och Sverige är LÅNGT ifrån det enda land där man kan röra sig i naturen även om vår allemansrätt är lite speciell.

    Så detta skulle då i teorin betyda att 9 pers i Sverige årligen skulle smittas (under förutsättning att parasiten breder ut sig & finns över hela landet)
    Av dessa är det då några som dör om de inte söker vård i tid. Det är ju tråkigt och så men ärligt talat känns det lite tröttsamt med denna masshysteri som börjar sprida sig här. För vad är det jämfört med alla som blir smittade och sjuka och ibland dör av fästingar, salmonella, E coli, svampförgiftade av misstag, huggormsbitna, till och med några som dör av getingstick osv i all oändlighet.
    Glöm då inte heller att det tar många år innan man ens blir sjuk av masken till skillnad från ovanstående risker.

    Smittorisken är ju inte heller enorm, hindrar man hundarna från att äta gnagare ell rulla sig i skit (vilket jag absolut inte vill med tanke på rävskabb iaf) så är ju inte risken särskilt stor ens i smittade områden. Avmaskar man dessutom i förebyggande syfte samt vid misstanke om kontakt med smittkälla så blir risken än mindre.
    Angående att ändra sin kontakt med hundar, hur många låter bli att kela med sina hundar under fästingsäsongen av rädsla för att få fästingar?

    Jag är en av de väldigt många som blivit smittad av Borrelia och vart svårt sjuk i hjärnhinneinflammation för 15 år sen, mycket möjligt att den färstingen kom från en av hundarna men inte tusan låter jag bli att gå i skogen eller kela med mina hundar för det.
    Och mig veterligen är det då i alla fall ingen i min familj eller av mina bekanta tex i Tyskland som nämnvärt låter sig påverkas av masken heller, bortsett från avmaskning och att gärna tvätta det man tänker äta (vilket ju kan vara ganska smart i vilket fall som helst med tanke på alla andra sjukdomar man kan få samt hur äckligt det är att inte göra det).
    Möjligt att det i de absolut värst drabbade områdena är lite värre men i alla fall.

    Det är såklart tråkigt att detta kommit in i Sverige och det har väl vart bra av Sverige att vara restriktiva och försöka att stoppa det så länge det funnits möjlighet men seriöst det är ju knappast jordens eller naturlivets undergång och det skulle kännas betydligt bättre med lite mer saklig info angående vad det faktiskt handlar om samt hur man med små medel kan minska riskerna och framförallt hindra/hålla nere spridningen än den masshysteri som nu råder med folk som inte vågar gå i skogen, ta i en hund osv.

    världen är full av faror och många betydligt värre än detta.

    SvaraRadera
  2. Hej Angelica!
    Det börjar bli tjatigt, men i vanlig ordning är vi rätt överens...
    Jag råkar gilla den lille svartvite. Det är nu andra natten i rad som vi har smygkikat medan han spankulerar omkring och snokar upp levergodis och det är då en HÄRLIG syn... speciellt som han själv verkar vara så skumögd att man kan komma bara ett par m ifrån utan att han ens tittar upp. På mornarna kutar hundarna omkring i spåren, helt uppbragda förstås.
    Fästingarna är alltid många här och efter andra snövintern har de totalt exploderat. Även jag måste falla till föga nu och resignera - undviker fästingmedel varje sommar då det går, med bara måttligt med fästing på oss allihopa, men den här säsongen går det inte och jag ska rentav TBE-vaccinera mig. (Vi bor i ett högriskområde.)
    Nä, det är inte grävlingen och knappast heller dvärgbandmasken som oroar mig. Det är massmediedrivna reaktioner. Inte idag, men framöver. Om markägarna i trakten visste att räv&grävling kutar omkring hemma hos mig, att hundarna förvisso snyter en mus från katten emellanåt - skulle de då le lika vänligt, när de möter mig i svamp- och blåbärsskogen? Skulle jag våga gå där utan att vara rädd att bli utskälld? Skulle grannens barnbarn våga kela med mina hundar? Skulle min dotter med kommande nyfödd bebis börja begära att vi avmaskade innan hon hälsade på?

    Uttryckte mig kanske väldigt dåligt, men Nattskräck? handlade inte om dvärgbandmask. Det var en suck över en kanske kommande förlust av den där bekymmerslösa glädjen man känner, när man står på förstubron och skrattar åt den svartvite. För det tycker jag skulle vara riktigt, riktigt trist.

    SvaraRadera
  3. Fast å andra sidan har de ju levt länge med dvärgbandmask nere i Europa. Jag tror nog de både klappar sina hundar och plockar bär. För oss kan det bli en fråga om nya rutiner och, tja, det var väl väntat... Men man kan skicka onda ögat till valpsmugglare, som ev har orsakat maskens intåg i Sverige.

    SvaraRadera
  4. Ok Bodil då håller jag med dig om att vi nog som vanligt är ganska överens ;)

    Och din rädsla för utvecklingen pga medias vinkling delar jag också, därför måste vi alla "pusha" för en mer saklig debatt.
    Har fått en massa frågor om detta från hysteriskt rädda kursdeltagare (därför jag läste på såpass)och känner mig rätt skrämd över hysterin detta verkar föra med sig till och med bland hundägare :S

    PS:Angående fästingar, en av mina hundar reagerade på Scalibor i helgen som var (trots att han tålt det i alla år innan) har fått tips om att det ska ha kommit ett nytt och effektivt medel som ska vara ganska mycket "snällare" om man nu vill vara restriktiv med fästingmedel.

    SvaraRadera
  5. Tillägg

    Fick just info om att det i områdena med hög smittorisk handlar om en på 400 000 människor som blir smittade.

    Alltså i de flesta länder 1 på miljonen och i de områden som har hög risk, drygt 2 på miljonen.

    Vore ju trevligt om media hade gått ut med dessa fakta lite tydligare.

    SvaraRadera
  6. Kan inget annat än LE åt ditt svar !
    Typiskt att skriva så,inte bara du utan medierna också. Vågar man klappa och gosa med sina hundar. Hur sjutton gör de länder som har masken permanent, slutar dem att ha hund, katt och slutar dem att kela med med dem, med risk för att bli smittad utav en mask. NEJ vågar jag påstå !
    Min kusin bodde i flera år i Österike uppe i Alperna som är värst drabbade utav rävbandmask
    pga all sork m.m.
    NEJ de var inte rädda för masken den var super rädda för fästingar, man fick eller kunde inte gå barfota i deras marker pga alla fästingar. Min kusin och familjen hon bodde hos hade hundar, katter och ingen utav dem ratade vare sig hunden eller katten att gosa med.
    Som sagt de var MKT räddare för fästingar en en mask och då är Österike ett starkt rävbandmasks land.
    Tycker det är mkt överdrivet ang masken.
    Jag tycker också att det är fult att skylla på de öppna gränserna( även om inte du gör det med väl andra hundägare) Om det är någon som har tagit hit skiten är det alla smuggelhundar inte de som har importerat hundar efter all konstens regler.
    Om andra länder kan leva med alla konstiga maskar så kan väl även vi om vi är medvetna om den utan att bli hysteriska.
    Vänligen Pia
    hillslettens@hotmail.com

    SvaraRadera
  7. Snälla Pia... Mina hundar, för att inte tala om den lille kortbente långpälsade katten, DRÄLLER av fästingar sen en vecka tillbaka - inte ens här har jag varit med om ngt liknande, och området är ändå väldigt fästingrikt och, som sagt, ett högriskområde för TBE. Borrelia är inte kul, men dock behandlingsbart. TBE är inte det och risk för död eller (ännu värre) hjärnskada finns. Trots det sover hundarna och jag intill varandra natt efter natt. It´s a risk of being alive. Förhoppningsvis ska grävlingen också fortsätta smyga omkring på gårdsplan medan vi sover härinne, och räven slå sina lovar runt stallkattens käk...

    Det är faktiskt andra saker som bekymrar mig mera. Redan före dvärgbandmaskens ankomst i rubrikerna hade en markägare börjat morra åt grannarna när de går hundpromenader på hans skogsvägar med sina små jaktterriers. Hundarna, minsann, kunde sprida smitta.
    Det var inte lätt att bli klok på vad han tänkte på. Vilken smitta? Markerna var redan fulla av räv, sork, grävling, fågelarter, rådjur, hare, älg och vilken smitta kunde de arma små hundarna ha att tillägga?
    Ja, nu behöver vi inte gissa längre, för nu har den mannen fått ett namn på den smitta han kan påstå att han är rädd för. Det han verkligen är ute efter är troligen att avskräcka folk från att ö h t gå på hans mark, han vill ha viltet i fred så att betalande jaktgäster blir nöjda... men nu kan han skylla på dvärgbandmasken. Jag tror att det kan komma att bli en hel del sådana reaktioner och också genuin skrämsel, så som Angelica skriver om. När media skrev om fågelinfluensan blev vi NERRINGDA av folk som inte vågade låta barnen gå utomhus... ungefär som om fågelskit brukar hoppa in i munnen på oss!
    Och det är inte dvärgbandmask eller grävling eller räv och definitivt inte sork som folk kommer att utse till syndabock, för dem ser man ju inte. Hundarna ser man!

    Sedan är det så, att det enda goda som går att säga om dvärgbandmask är att den trots allt är så svårsmittad och ovanlig. För det fåtal som springer på den är den hemsk. Rent ut sagt, det är en ovanligt vidrig sjukdom.

    SvaraRadera
  8. P S: Angelica, om du har uppskrämda kursdeltagare - be dem läsa En resa i dvärgbandmaskens rike, som ligger ute på Collieinfo sedan februari!
    Bra, sansad information om hur folk i ett högriskområde för dvärgbandmask lever.

    SvaraRadera