Har ni läst den årliga insändarstormen mot hundskit? Den dyker alltid upp under snösmältningsveckorna och det krävs alltid krafttag. Det är alltid lika ä-c-k-l-i-g-t med hundskit på barnvagnshjulen och barnoverallerna. Man kan undra om det inte är lika äckligt med luftföroreningshalter som ger ungarna i centrala Göteborg asthma varje vinter, eller med flamskyddsmedel i modersmjölken, men det är inte det folk klagar på. De klagar på hundskit, som inte är ett hälsoproblem – än. Vilket tänker kommunpolitikerna göra något åt?
Hundskiten eller hälsoproblemet?
Holland har en arbetslöshet som ligger klart lägre än motsvarande svenska officiella siffra. Annars är landet kanske inte så olikt oss. Mindre inkomstskillnader än i grannländerna, tack vare progressiva skatter och bidrag, men precis som här håller det där på att ändra sig sedan en tjugo år tillbaka. En hel del problem med segregation i bostadsområden och skolor. Utbildningsministern lär ha sagt nyligen att det är meningslöst att försöka hindra att skolor blir ”helsvarta”, man får rikta in sig på att utbildningen är lika bra. En uppskattning säger att mellan 5 till 10 % av befolkningen lever på miniminivå rent ekonomiskt. Låter som om politikerna och väljarna trots ett bra utgångsläge har fått en del att ta tag i, inte sant?
Ändå är det i Holland som ett djurrättsparti har två platser i parlamentet sedan några år tillbaka och i Holland som stiftelsen Dier&Recht nu kräver ett stopp för avel på Cavalier King Charles. Går inte uppfödarna med på att lägga ner rasen frivilligt, så planerar stiftelsen att dra holländska Kennelklubben inför rätta för brott mot djurskyddslagen. Cavalieruppfödarna känner sig rätt trängda, tydligen – de kallar in experthjälp för att klarlägga att det inte är riktigt så illa ställt med rasens hälsa som stiftelsens hemsida påstår. Cavalier beskrivs som ett praktexempel på vad hjärtlös djurindustri utsätter hundar för för att vi ska kunna hålla oss med något så moraliskt tvivelaktigt som sällskapsdjur.
Jag förstår inte vad det är för ont i att ha hund för glädjens skull. Så jag begriper mig inte riktigt på djurrättsaktivisternas argument. Men jag förstår att följden av vissa varianter av hundavel sätter ammunition i nävarna på dem!
Och jag tror att jag förstår att risken för fientlighet mot hundar ökar, ju fler de blir i samhället.
Vi är vana vid att tänka på våra hundar som en hobby, en personlig angelägenhet, en självklar rättighet. Men om antalet närmar sig åttahundratusen bara i vår lilla befolkning, så är det inte säkert att alla tycker att det är en privatsak.
Man drömmer, om man tror att politiker struntar i hundar och hellre fokuserar på de stora problemen, arbetslöshet och barnfattigdom och sådana saker. Politiker fokuserar på vad som går hem hos väljarna. Och om det är dvärgbandmaskspridande hundar i tiotusental som skrämmer folk, eller gott om stora hundar i bostadsområden där det också finns gott om barn, gott om folk från hundovana kulturer och gott om killar med muskeljyckar – då är det vad politikerna kommer att ta upp. Deras favoritras är den som skapar väljarpoäng.
Det är enklare att förbjuda vissa hundraser än att förbjuda sociala problem. Det är mycket enklare att begränsa hundarnas rörelsefrihet än dvärgbandmaskens, gnagarnas och rävens.
Kommer politiker i Sverige att göra ingenting, när insändarstormen om hundskit på barnvagnshjulen inte handlar om hur äckligt det är – utan om hur farligt?
Bodil Carlsson
Ha, ha Bodil! I slutet på 90-talet deltog Kerstin B och jag i ett debattprogram på TV innan vi gick med i EU. Representanter för SKK var där för att lobba för "Öppna gränser", Kerstin och jag och ett par veterinärer var emot. Dvärgbandmasken var ett argument för att vara mot.
SvaraRaderaJag är fortfarande mot, fast jag utnyttjat dess fördelar, nämligen att kunna åka till andra länder för att använda hanar utomlands. Jag gillar definitivt inte det negativa.
Att politiker utnyttjar det som går hem hos folkopinionen är inte mycket att göra något åt.
Nej, det tror inte jag heller går att göra något åt. Därför tror jag att det skulle vara bra om hundfolk var lite mer förberedda på vad som kan komma att hända här likaväl som det händer på andra platser inte så himla långt härifrån. Insatt person sa t ex förra hösten att "Rasförbudet ligger högt upp på regeringens lista..."
SvaraRaderaEtt hundangrepp på barn och ett konstaterat fall av dvärgbandmask hos människa och vi skulle snabbt kunna ha en ordentlig sväng i opinionen. Och även här finns det fler än vad vi kanske tror som inte har mycket till övers för renrasavel och som lätt skulle kunna haka på.
HEJ!
SvaraRaderaDet här är ett problem hundvärlden inte tycks ta till sig, eller ta på allvar. Vi måste inse att tar vi inte tag i problemen med många rasrelaterade sjukdomar, kommer våra kära politiker att göra det åt oss, om trycket på dem blir tillräckligt stort.
Kommer ihåg vilket ramaskri det var om bl.a. blue merle för ett tag sedan, det var ganska nära att det blev förbud i EU för avel på merle. Hur kul skulle det ha varit??
Likadant nu ramaskriet ang. Shar pei i Skåne,länsstyrelsen är på G att förbjuda avel på dem p.g.a. man anser det strida mot djurskyddslagen att avla på hundar som har så mycket hud att den rullar in sig i ögonen och skapar både smärta och lidande för hunden!
På ett sätt kan jag tycka det är bra att man rör om lite i grytan, hundvärlden behöver skakas om ordentligt! Samtidigt skrämmer det mig att människor som oftast är helt okunniga i kynologins mysterier ska ta beslut om vad vi får och inte får göra. Bättre då att vi städar framför vår egen dörr innan någon annan sopar rent utan att vi får vara med och tycka. Vi är väl lite bättre på gång här i Sverige än många andra länder men det kunde gott röras om lite mer i grytan än vad som görs!!
Tjingeling Bettan
Det har ju redan börjat lite smått med Skånes länsstyrelse som vill förbjuda avel på Shar Pei pga eye tacking.
SvaraRadera