lördag 1 januari 2011

OCH HUR VAR DET HÄR DÅ?

49 kommentarer på Facebook. Folk spyr litervis med galla – ja, de säger så, så vi får väl tro dem.
Långt ilsket blogginlägg. Aprilskämt! Förbjudartag! ÅTERIGEN ANGRIPS UTSTÄLLNINGSOMRÅDET!
Sätt inte skumpan i halsen, gott folk, ingen stormade Stora Stockholm. Det är bara det gamla vanliga. Same procedure as last year.


Så här var det. Vart femte år skickar SKK ut en förfrågan till sina ras- och specialklubbar om hur man vill ha det med reglerna för utställningscert under de kommande fem åren. När klubbarna har bestämt sig och kommit in med sina svar, så ligger bestämmelserna fast i fem år.
SBK, största specialklubben, tar emot denna förfrågan och skickar den vidare till sina rasklubbar inom brukshundsgruppen. Några få av SBK:s raser har inga krav för att få tävla om certen. Rysk terrier, cattle dog, aussie och vit herdehund har det inte. Det är nya och antalsmässigt små raser – vit herdehund kom med först 2010 – och man kan kanske vänta sig, att deras rasklubbar kommer att införa någon typ av krav för cert framöver.
Bortsett från dessa är collien enda rasen som saknar krav för att få vara med och tävla om cert.

Hur länge har det varit så? Inte särskilt länge. Fram till 2001 fanns ett krav på godkänt karaktärstest för certen. Det ledde till många intressanta förvecklingar, rykten och historier – om hur collieuppfödare åkte land och rike runt för att hitta ”särskilt lätta” K-test, höll järnkoll på vilka klubbar som hade ”svåra” upplägg på sitt K-test så att de visste vart de inte skulle åka, och så den där vida kända storyn om den kända uppfödaren som färdades ända bort till Enebuska by med sin kända importhane... som hade en stand-in den dagen. Finns fortfarande folk som är villiga att gå ed på att det är sant. Själv tror jag inte på det, mest för att jag inte förstår hur man i så fall fick hunden förbi ID-kontrollen.
Jaha, så till jubelpukor och trumpeter från visst uppfödarhåll ströks kravet på K-test. Nu vart glädjen inte lång, för i stället kom kravet på att collies som skulle gå i avel skulle MH-beskrivas. Alla resultat dög - ”känt mentalt status” heter det – och därmed upphörde resorna och järnkollen, för det fanns inte längre något godkänt eller underkänt. Och då släpades alla de vackra hundarna med avelsambition iväg på MH och under ett år ökade andelen ej acceptabla reaktioner på skott med 14%.


Och en hel del av de vackra hundarna med cert men utan skottfasthet användes förstås i aveln, för de var ju så vackra och de gjorde sina uppfödare framgångsrika. Och anlagen för skotträdsla och ljudrädsla och ostabila nerver i allmänhet fortsatte att byggas upp inom rasen. Det där visste folk om. Hur tror ni rasen fick sitt rykte?
Nu har vi en rasklubb, som har föresatt sig att göra något åt saken. Den här rasklubbens styrelse fick nyss – i vanlig ordning – frågan från SBK: har ni något förslag till ändring i bestämmelserna för att få tävla om cert?
Frågan kom i början av december. Svaret skall vara inne i början av februari. Givet avstånden och årstiden – folk har ofta annat att göra före och under årets största helger än att sitta och långköra i snödrev och mörker– ser det ut som väldigt kort om tid för att ordna ett medlemsmöte. Styrelsen tog fram ett förslag. Men styrelsen skickade inte det förslaget till SBK utan att fråga medlemmarna, vilket den kunde ha gjort. Styrelsen skickade ut ett brev till alla sina lokalområden med begäran om rådslag via telefon. Lokalområdena kan tala om vad de tycker!
Det är det som är aprilskämtet, angreppet på medlemmarnas intressen etc etc etc. I andra sammanhang brukar det kallas föreningsdemokrati.


Bodil Carlsson

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar