Äntligen inne på upploppet! Det som följer är en bilaga till mitt medborgarremissvar till Justitiedepartementet. Remissvaret skickades igår och läggs ut här under helgen. Avsikten med bilagan är helt enkelt att ge ett förklarande exempel till beslutsfattande politiker, som inte kan förutsättas vara särskilt insatta i varken genetiken eller försäljningen av levande djur. De här två valparna kan se likadana ut, men tillvägagångssättet hos producenterna, uppfödarna, är mycket annorlunda. Min uppfattning är att en ny lag bör ta hänsyn till det.
Låt oss med anledning av lagförslagets beskrivning av en valp, som vid nio månaders ålder fick avlivas på grund av höftledsfel, titta på två hypotetiska men verklighetsanknutna exempel på höftledsfel.Vi tänker oss först en hundvalp av en ras, där höftledsdysplasi är måttligt vanlig. 15% av alla röntgade i rasen klassas som C, D eller E*.Vid nio månaders ålder plågas den här hunden så svårt av smärta och rörelseinkränkning att veterinär rekommenderar avlivning. Köparen hävdar köprättsligt fel inför domstol och kräver att inköpskostnad och veterinärkostnader ersätts av uppfödaren.
Vid genomgång av ärendet visar det sig i detta tänkta exempel, att uppfödaren som föräldrar till kullen valt en hane med A-höfter och en tik med C. Ingen av dem har många röntgade i sin släkt, men av de få som kartlagts finns på båda sidor flera dysplaster. Rasen har HD-index, en vetenskapligt accepterad metod att skatta det genetiska genomslaget för olika egenskaper hos besläktade djur och för den här kullen ligger index på 80 – långt under rasens genomsnitt. Valpen har alltså precis som sina syskon en statistiskt klart ökad risk för HD jämfört med andra valpar inom rasen. Den ökade risken kunde förutses. Men uppfödaren ”tror inte på index” eller hävdar att röntgenresultaten inte kan tas på allvar, eftersom SKK:s röntgenavläsare är ”inkompetenta” - en tyvärr inte helt ovanlig inställning – och genomför parningen ändå.
Nästa hypotetiska valp ur samma ras har en annan bakgrund. Även här har en förälder A-höfter, medan den andra har C-höfter; men nästan alla släktingar är röntgade och överlag är det A-höfter i resultaten. HD-index för den valpkullen ligger på 120, långt över rasens genomsnitt. Den valpen har en statistisk klart minskad risk för HD. Nu slumpar det sig så, att några av generna för HD-fel trots uppfödarens ansträngningar sammanträffar hos just den valpen och vid nio månaders ålder rekommenderar veterinär avlivning.
Vid genomgången av detta ärende visar det sig, att av de 143 valpar som den här kenneln fött upp, så är 139 röntgade. Endast fem av dem, däribland just den här valpen, har haft HD-fel. Det är långt under rasgenomsnittet på 15%. Fel kan det faktiskt bli även för en noggrann uppfödare - någon enstaka gång. Biologi är inte hundraprocentigt förutsägbar. Det finns alltid en risk att det oväntade skall inträffa. Vid första betraktandet ser dessa två hypotetiska fall likadana ut. Men det finns en mycket stor skillnad mellan den uppfödare, som samvetsgrant gör allt som går att göra för att minimera risken och den uppfödare, som trots tillgänglig kunskap och expertis inom SKK-organisationen väljer att bortse från risken och därmed utsätter både valpen och valpköparen för något som hade kunnat undvikas.
Båda dessa två tänkta valpar är såvitt jag förstår behäftade med köprättsligt fel enligt idag gällande lag. Någon form av undantag för levande djur i kommande lag är befogad, därför att biologiska variabler sällan är helt förutsägbara.
Men en lag, som inte tar hänsyn till skillnaden i tillverkningsmetod och den därmed följande skillnaden i köparens möjlighet att få en frisk hund och hundens möjlighet att få ett friskt liv, är inte meningsfull.
Bodil Carlsson
*Höftledsfel eller höftledsdysplasi, HD, är genetiskt betingat och indelas röntgenologiskt i fem olika svårighetsgrader. A och B är friska höfter, C ett mera lindrigt fel, D och E är svåra anläggningsfel i leden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar