Om hästnäringens position som den beskrivs i lagförslaget är stark, hur beskrivs SKK och SKK:s uppfödare?
”När det gäller försäljning av hundar och katter är säljaren oftast uppfödaren.Svenska Kennelklubben registrerar årligen drygt 10000 valpkullar vilket motsvarar cirka två tredjedelar av alla hundar som föds i Sverige. Endast rashundar som är uppfödda av medlemmar i Svenska Kennelklubben får registreras. Antalet registrerade valpar per år har minskat från cirka 60000 i början av 2000-talet till cirka 50000 de senaste fem åren. Alla hundar som bor i Sverige ska märkas med ett unikt id-nummeroch registreras i Jordbruksverkets centrala hundregister. Enligt registret fanns det 963000 hundar i Sverige den 31maj 2020. Det kan jämföras med 594000hundar den 31maj 2010. /.../ .Enligt uppgift från Svenska Kennelklubben minskar antalet hundar som registreras i klubbens register samtidigt som antalet hundar i Sverige ökar. Det finns flera orsaker till detta. Jordbruksverket uppger att det har blivit vanligt under senare år att hundvalpar som annonseras ut på internet har förts in i Sverige utan att uppfylla införselkraven från länder där hundvalpar av olika skäl är billiga att köpa (så kallade smuggelhundar). Det är ofta små och dyra hundraser som smugglas och säljs över internet. Svenska Kennelklubben är av uppfattningen att konsumentköplagens regler försvårar för hobbyuppfödare och att den gynnar den oseriösa handeln, där säljaren ofta inte går att nå efter avslutat internetköp.” (s 186, mina kursiveringar/fettning)
Det framgår tyvärr inte exakt hur SKK anser att gällande konsumentköplag gynnar smugglarna, eller varför hobbyuppfödarnas lott skulle bli lättare om de blir mera likställda med de smitande internetannonsörerna. Eller hur minskningen av andelen reggade hundar skulle motverkas av att uppfödarna ansvarsbefrias. Faktum är att den där sista meningen är obehagligt svår att bli klok på.
”Det pris som betalas för ett levande djur kan variera kraftigt. Vid dyrare djur, främst katter och hundar av vissa raser samt hästar, kan köparen ha bättre ekonomiska förhållanden än uppfödaren. Säljaren genomför normalt inte ett större antal försäljningar per år och har inte ett stort kunskapsmässigt övertag. I en sådan situation kan hävdas att köparen inte är en sådan svagare part som konsumentköplagen syftar till att skydda. Svenska Kennelklubben och Lantbrukarnas Riksförbund är av denna uppfattning.” (s 186, mina kursiveringar/fettning)
Ytterligare en ståndpunkt, som är svår att förstå. Valpköparen har ibland högre inkomst än uppfödaren. På vilket sätt påverkar den saken hundens risk att utveckla höftledsfel? Eller uppfödarens möjlighet att använda sådan hjälp som statistik och index för att undvika höftledsfel i sin avel? Det finns många uppfödare med små eller genomsnittliga inkomster, som följer regler och rekommendationer för att göra det som står i deras makt för att undvika kända hälsorisker i sin ras. De verkar inte tycka, att låga inkomster är en ursäkt för självvald okunnighet. Tycker SKK det? Eller hur skall man tolka det här?
Hunduppfödaren har inte heller enligt SKK kunskapsmässigt övertag över valpköparen. Jaså? Vi är alla barn i början och självklart ökar kunskap och erfarenhet med åren i hunduppfödning, som i all annan verksamhet, men om inte också en färsk uppfödare vet mera om sin ras än en färsk valpköpare, bör uppfödaren kanske inte vara uppfödare. Om SKK-anslutna uppfödares kunskapsnivå är så låg som antyds, är det ett problem för SKK och för renrasaveln. Men det borde inte få vara ett problem för hundarna och valpköparna och det borde definitivt inte få vara ett problem, som undanskaffas genom att alla krav i konsumentköplagstiftningen tas bort när det gäller levande djur.
Bodil Carlsson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar