SOU2020:51 OCH VERKLIGHETEN

 "Undantag för köp av levande djur

Ett par faktorer är enligt utredningen särskilt utmärkande vid försäljning av levande djur jämfört med andra varor. Den ena är det förhållandet att levande djur är just levande varelser med allt vad det innebär ifråga om fysiska förändringar under livstiden och samspel mellan psyke och fysik. Den andra är att det på detta område, främst vid handel med dyrare levande djur som hästar, hundar och vissa raskatter, är särskilt vanligt med säljare som i och för sig bedöms som näringsidkare enligt konsumentköprätten men som har en mycket blygsam omsättning i sin verksamhet. Det är framförallt presumtionsregeln i 20a§konsumentköplagen som i motioner och av flera organisationer, däribland Lantbrukarnas Riksförbund och Svenska Kennelklubben, har pekats ut som olämplig och problematisk vid köp av levande djur. Från organisationshåll finns dock önskemål om stora förändringar av regelverket, i första hand att försäljning av levande djur helt ska undantas från tillämpningsområdet för konsumentköpregleringen." (Min fettning)

 

 Det ni läser här ovan är taget från sammanfattningen av SOU2020:51, – direktlänk till hela utredningen var inlagd,men fungerar inte. I det fullständiga lagförslaget handlar s 179 till 213 om levande djur. Vad går det ut på?

Att säljarnas organisationer vill skydda sina medlemmar. Lagförslaget ger en bakgrund och går därefter igenom en verklighetsbeskrivning, som uppenbarligen har levererats av säljarorganisationerna.

 

Levande djur är levande och därför fysiskt och psykiskt påverkbara, säger lagförslaget. Deras omgivning – mat, motion, ålder, fysisk livsmiljö, relationer till sin ägare och till andra djur - påverkar dem. Man kan alltså inte hur som helst, om ett djur inte motsvarar förhoppningarna vid köpet, kassera det och kräva att säljaren återtar det. Det är alldeles sant, rätt och riktigt, men det finns en insikt som fattas i utredningen.

HUR MATEN, MOTIONEN, DEN FYSISKA OCH SOCIALA LIVSMILJÖN OCH ÄVEN ÅLDER PÅVERKAR LEVANDE VARELSER BESTÄMS I HÖG GRAD AV DERAS GENETISKA FÖRUTSÄTTNINGAR.

ATT I GÖRLIGASTE MÅN SVARA FÖR ATT DE GENETISKA FÖRUTSÄTTNINGARNA FÖR ETT BRA LIV MAXIMERAS OCH DE FÖRUTSÄGBARA RISKERNA MINIMERAS ÄR UPPFÖDARENS FÖRSTA SKYLDIGHET.

Hästnäringen har troligen lyckats bättre med den uppgiften än renrasaveln på hund, undantaget jakt- och utpräglade vallhundar. Det finns inga hästar med så förkortade nospartier att tänderna inte får plats och där andningsförmågan är så nedsatt, att det krävs kostsamma kirurgiska ingrepp för att förbättra den. Inga sådana hästar skulle gå att sälja. Det finns, av samma skäl, ingen hästras med ett ärftligt hjärtfel hos upp till 40% och ingen med HD hos närmare 50%. Det finns helt enkelt inga hästraser med sådana inavelsnivåer och anhopningar av genetiskt betingade problem som vi ser hos många hundraser. Hästar avlas och säljs för fysisk och psykisk prestationsförmåga. Hundar avlas och köps för andra ändamål och till andra priser. Den är den insikten, som saknas i lagförslaget.

I lagförslaget framförs, att den som köper ett ”dyrare djur” - varmed avses alla djur som kostar mera än hamstern eller cikliden från zoobutiken – kan antas lägga ner mera tid på att undersöka djuret före köpet. Självklart gäller detta många hästköp. Den som lägger 150 000 på en lovande hopphäst åt sin dotter och planerar att hålla den i hyrbox i storstadsstall till hög månadskostnad, ser säkert till att det först blir både veterinärbesiktning, röntgen och provridning. Den köparen är inte en person med genomsnittliga inkomster och priset på hästen inte jämförbart med det genomsnittliga priset för en valp. I det fallet finns all anledning att förvänta sig både grundläggande kunskap och förmåga att undersöka vad som köps. Men kan man säga samma sak om den genomsnittlige valpköparen?

Det finns en annan viktig skillnad. Man köper en vuxen häst som är inriden och har börjat meritera sig. Man har något att gå på vid köpet. Det är därför priset springer upp.Vad har man att gå på, när man för 15 000 köper en åttaveckors hundvalp? En stamtavla, en veterinärbesiktning som säger att uppenbara defekter inte förelåg i besiktningsögonblicket plus uppfödarens ord.

Att köpa ett tränat, levande bruksföremål som hunnit växa upp är inte samma sak som att köpa en ljuvligt gnyende ny familjemedlem, som kom till världen för två månader sedan. Hundvalpsköp kan inte jämställas med hästköp. Hundar köps till andra priser, för andra ändamål och på andra känslomässiga premisser än hästar. Många impulsköper hundvalp för att de ser söta ut på fotona på nätet och är oemotståndliga att hålla i famnen hemma hos uppfödaren. Väldigt få impulsköper hopphästar så.

Att klumpa ihop hästköpare med hundköpare och kattköpare för att alla tre djurslagen kostar mera än en hamster- mera än 4 750 kronor – känns inte riktigt hederligt.

 

Bodil Carlsson