SOU2020:51 OCH SLUMPEN

Igår flammade ljuset i osannolika färger – himlen djupblå, allt annat djupgrönt eller gyllene rött. Vatten porlade i bäcken mellan svarta jordvallar. Svart jord stack upp i råbocksbök. Om biologiskt liv hade en egen flagga, skulle den bära de färgerna. Själva gräset lyste, medan vi jagade kastboll och tränade inkallning på en träningsplan tillhörande en förening som bjuder hundfolk på fritt tillträde. Då ringde telefonen. Hundarna fick ägna sig åt att valla robotgräsklipparen och lapa bäckvattnet en stund, medan jag pratade med en vänlig själ på regeringskansliet, som visade sig också ha hund! Det blev ett långt samtal, som slutade med att kanslirådet och jag tackade varandra för en intressant diskussion och önskade varandra en trevlig helg. Sverige är fantastiskt. Människor jag känt som kom från Chile, Argentina och Syrien hade aldrig tänkt tanken att ringa sina regeringskanslier och begära att få veta var man kan läsa ett lagförslag. De hade inte vågat tala in sina namn och telefonnummer, om personen de sökte satt i möte, och de hade garanterat aldrig blivit uppringda tillbaka – de var vanligt folk som jag. I deras länder ringer inte artiga regeringstjänstemän upp vanligt folk för att fråga hur de kan vara till hjälp. Möjligen hade helt andra instanser hört av sig som tack för påringningen och i värsta fall hade det kunnat bli nattligt hembesök. Det var därför de kom hit. De visste, vad som väntade den som stack ut näsan. Det enda som väntade på mig, när vi kom hem, var kanslirådets mail med länkar till lagförslaget, som jag hade frågat om. Som sagt, Sverige är fantastiskt. Eller som en chilensk vän sa: vi som alltid har bott här kanske inte uppskattar det så mycket som vi borde.

Idag regnar det småspik över grå bakgrund. I enstaka solglimtar lyser den sista blomman på en artonhundratalsros, annars är det mesta mörkt och vått. Kökssoffan är bästa platsen. Lagförslaget känns visserligen mindre motigt att läsa än thrillern, som jag nappade åt mig i hast uppe på biblioteket och som visade sig vara en rad monologer av en seriemördare, men det är långt: 381 sidor. Turligt nog är det väl skrivet och överraskande lätt att hänga med i och ännu mera turligt slutar det med sammanfattning på bara nitton sidor – vilket jag vid det här laget hade önskat seriemördaren också, för det skulle ha gjort den storsäljande boken om hans bedrifter mera uthärdlig. Men varför lägger man ner en regnig dag på ett lagförslag? Jo, Hundsport ramlade ner i brevlådan i veckan och visade sig innehålla ett inlägg av Ulf Uddman, som gjorde mig nyfiken. ”Nytt förslag ökar kravet på köparen”. Vad kan menas med det? Lagförslaget SOU2020:51 handlar om den nya konsumentköpslagen, som väntas börja gälla från januari 2022. I den finns förslag om undantag för försäljning av vissa levande djur. Inte alla! Djur som kostar mera än en tiondels basbelopp – idag 4 730 kronor eller över - alltså i stort sett hästar, hundar och raskatter, förväntas ha särskilt kunniga köpare, skriver Uddman. Lagförslaget har redan skickats på remiss till ett femtiotal organisationer. Säljarna representeras av allt från jättar som H&M till IKEA och Schibstedt, Facebook Sverige och företagarorganisationer. På djursäljarsidan hittar vi LRF, Hästnäringens Nationella Stiftelse, SKK och Sveriges Kattklubbars Riksförbund. Det finns inga organisationer för köpare av djur att skicka lagförslaget till, ungefär som det inte existerar någon Kommitté för valpköparsamverkan hos SKK, men väl en Kommitté för uppfödarsamverkan som – säkert av en ren slump – tillsattes under samma tid som lagförslaget arbetades fram. Jordbruksverket, Konsumentverket och Allmänna reklamationsnämnden liksom veterinärförbundet och advokatförbundet skall få säga sitt, liksom en hovrätt, en länsstyrelse och en djurskyddsorganisation. Ordet är dessutom fritt för alla: ”även allmänheten har rätt att lämna synpunkter”, som regeringens sida påpekar för oss. Remisstiden är kort – synpunkter skall vara inlämnade senast den 11 november. Så vad går det här ändringsförslaget ut på? Bodil Carlsson