Det blir långrandigt att plöja bakgrundstexten till lagförslaget – jag vet. Textanalyser är inte det som vi hundägare oftast lägger ner tid på; morronpromenaderna är viktigare. Men snälla, läs ändå! Inte minst ni, som förväntas fatta beslut på basen av denna emellanåt litet märkligt vinklade information.
Vad är det som har presenterats som fakta av hund- och hästorganisationerna för lagstiftarna?
Hur har den informationen presenterats för dem?
S 195 i bakgrundstexten är typisk: långt och ingående om häst, hästförmedlare, hästanvändning och hästkostnader. Hundstyckena är korta – men förvånande.
.
"SOU2020:51Undantag för köp av levande djur195 Exemplet med spondylos är taget från ett rättsfall som fått stor spridning i hästbranschen27. Tingsrätten och hovrätten gjorde olika bedömningar av i stort sett samma bevisning. Hovrätten fann att det var tillräckligt klarlagt att hästen var behäftad med ett hävningsgrundande fel. Förmedlaren fick utöver att återbetala priset om 150000kronor även betala skadestånd med 167000kronor för blandannat uppstallning, djurförsäkring, hovslagare och vård på djur-sjukhus samt rättegångskostnader. Hovrättens dom vann laga kraft knapptfyra år efter köpet. När köparen lämnat tillbaka hästen återupptogs träning och tävling och hästen fungerade som tävlingshäst på hög nivå.Omständigheterna i det nämnda rättsfallet är ovanliga på så sätt att en utdömd häst normalt inte tas tillbaka av säljaren utan avlivas. Just i det här fallet var det möjligt att i efterhand konstatera att hästen gick att använda för avsett ändamål. Det bör hållas i minnet att rättsfallet är ett orefererat avgörande av underrätt och att det finns ett stort antal underrättsavgöranden av köprättsliga tvister med anledning av att köparen gjort gällande fel på djuret. Något prejudikat från Högsta domstolen avseende den nu gällande konsumentköplagens tillämpning vid påstått fel på ett levande djur finns dock inte.
När det gäller hundar kan höftledsdysplasi utgöra ett köprättsligt fel. Höftledsdysplasi är genetiskt och utvecklas i olika grad eller inte alls. Benägenheten att utveckla dysplasi kan påverkas i negativ riktning av yttre faktorer som felaktig utfodring och motion. Irättsfallet NJA1989 s.156 ansåg Högsta domstolen att en valp som sju månader efter köpet hade utvecklat höftledsdysplasi av sådant allvarligt slag att den behövde avlivas, vid leveransen hade haft sådant anlag för utvecklande av höftledsdysplasi att den var behäftad med fel som berättigade köparen till hävning. Det finns ett orefererat hovrättsavgörande där en knappt fyraårig hund som hade den allvarligaste graden av höftledsdysplasi men som inte uppvisade några kliniska symptom, ansågs behäftad med köprättsligt fel28.
Svenska Kennelklubben har, liksom Lantbrukarnas Riksförbund, lyft fram att det idag är möjligt att kartlägga djurens DNA och att det går att hitta sjukdomsanlag i de flesta djur. Enligt organisationerna är praxisutvecklingen sådan att det är möjligt för en missnöjd köpare att hitta och göra gällande ett köprättsligt fel, även om djuret inte utvecklat något kliniskt symptom."
Den långa berättelsen om en häst, som p g a röntgenverifierad spondylos ansågs ha ett köprättslig fel, men som icke desto mindre efter återgång till tidigare ägare blev tävlingshäst på hög nivå, följs genast upp med ett kort stycke om höftledsfel på hund – en valp som hade svår höftledsdysplasi avlivades ung, en annan som hade samma problem var besvärsfri vid tre års ålder. Vilken slutsats antas lagstiftarna dra? Att det inte går att dra några slutsatser utifrån ett röntgenresultat?
Den slutsatsen skulle vara populär bland en del hunduppfödare. Till exempel den, som sa till sin valpköpare (som inte var jag): "Jag sålde en perfekt valp till dig. Om det är något fel på den nu, så måste det bero på dig!" Det finns en annan slutsats, som går att dra, om än inte utifrån den information som speglas i texten. Graden av kliniska besvär vid samma grad av höftledsdysplasi kan variera; men få av oss skulle våga köpa en hund, som vi visste hade hög risk för HD E. Med stor tur och noggrann skötsel är den kanske besvärsfri vid tre års ålder, men chansen att den skall fortsätta vara det vid sex års ålder är inte överväldigande. Hur gick det för just den här hunden sedan?
Det står inte.
Bodil Carlsson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar