Inte så enkelt att få en bild av vad som hänt på en tillställning som man inte var med på.
Inte så lätt att försöka förstå bakgrunden och inte heller att försöka se konsekvenserna.
Man lommar omkring ute på vischan och sköter sitt..
Eller springer som en skållad vessla på jobbet och undrar - när man hinner - om det inte räcker med att montera ner den offentliga sjukvården framför näsan på oss: måste dom babbla ihjäl oss också?
Eller tror dom inte att vi ser skillnaden mellan pratet och praktiken?
Ett argt mail ramlade ner i lådan. Det här med årsmötet - visste jag vad jag pratade om?
Nä, det gjorde jag ju inte riktigt, så jag kollade upp ett par konstiga påståenden.
Det ser inte så bra ut, tycker jag nu.
Vem äger informationen om en hundras?
Vem bestämmer vem som får skriva vad?
Är det möjligt att en SBK-funktionär kontaktar en rasklubbsfunktionär och har synpunkter på den saken?
Om så, är SBK-funktionären mycket, mycket välkommen att förklara sig. Skillnad mellan prat och praktik finns överallt. Men när gapet mellan landstingens vackra ord och sjukvårdens vardag blir för stor, händer något obehagligt. Folk tappar förtroendet.
Det är samma sak med försök att styra och kontrollera information: det går inte bra ihop med föreningsdemokrati och förtroende.
Bodil Carlsson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar