FÅR VÄNTA!

De får dessvärre vänta litet, epilepsierna. Arbetsdagarna kallar. Dessutom har jag just gjort vad jag kan för att få sparken från jobbet och det kan vara läge för lite kraftsamling inför morrondagen. Idag var det ledig dag med djuren!
Byltet på bilden låg vid min granne jägarens trädgårdsmur - som lockbete för storräven, tänker jag. Eller andra av flocken till varnagel? För att skrämma undan dem från huset?
Jo, jag vet att de håller på att bli för många. Jag är alldeles klar över att de kan vara mycket, mycket farliga. Dimensionerna på det här huvudet, som nog ändå är ett inte fullvuxet ungdjurs, är i bredd och längd två gånger större än måtten på mina hundar - och de är inga späda collies. Jag lät bli att gå in i skogen bakom Jägartorp, där vildisarna brukar hålla till. De är smarta nog att veta att en av dem ligger här  och - gissar jag - alldeles tillräckligt smarta för att veta att människa och hund var inblandade i frånfället.

Fast det var en sorglig syn ändå. Ni ser den täta, tjocka pälsen? Så mycket kraft, så mycket överlevnadsförmåga - ligger där och är bara borta.


Bodil Carlsson

PS: Ifall ni inte har läst Maciej Zarembas artikelserie i DN om Den olönsamma patienten - gör det! Finns åtkomlig på nätet och har fått enormt gensvar från oss inom vården. Det som Zaremba, f ö en av våra bästa journalister, skriver - precis så är det, tyvärr. Landstingens politiker fattar beslut om saker som de icke har en susning om och inte heller tycker att de behöver ha en susning om. Det jag har gjort är att beskriva en bit av verkligheten för dem och jag väntar mig inte att det skall bli uppskattat.En liten bit till är på gång, så som sagt - epilepsierna får vänta lite. Have a good time everybody!