EN SAK ATT KOMMA IHÅG!

Svenska Colliekluibbens styrelse gjorde – som jag ser det – en tabbe. Överbelastad och pressad och ställd inför ett motvilligt årsmöte i en viktig fråga – hur gör vi med de som bara står vid sidan? - hotar styrelsen att avgå.

Kraftiga reaktioner både där och då och nu i efterhand. Det är bra.

Det hade inte hänt för femton-tjugo år sedan. Vet ni varför? Inget årsmöte skulle ha VÅGAT GÅ I DISKUSSION med styrelsen! De stoooora uppfödarna satt där och rättade redovisningssiffror efter eget huvud inför sittande moltyst årsmöte – efter vad de som var med då har berättat i efterhand – och avgav omdömen om vad som var rätt och fel i collievärlden och ingen sa emot. Folk var rädda för dem.

Folk är inte rädda längre, det är det som är skillnaden. Inte att de sociala medierna har kommit till utan att den sortens rädsla är borta.

Tack för det, medlemmar och styrelse! Det har ni åstadkommit tillsammans.

Styrelsen får ovett idag för att den gjorde en sak som ingen styrelse hade behövt göra förr. Jag påstår att om den tidens årsmöten hade haft lika mycket civilkurage och lika bra kunskaper om hundar och om föreningsdemokrati som idag...

... och lika ofta haft valpköpare som medlemmar bland både fotfolk och funktionärer...

… SÅ HADE COLLIEN ALDRIG BEHÖVT BLI FÖRST AV ALLA RASER ATT FÅ MENTALINDEX SOM AVELSINSTRUMENT.

Den (o)demokratiska rasklubbshistorien, alla de tysta årsmötena, ledde oss dit. Styrelsen i SCK har i ett antal år strävat efter att ta rasen därifrån. Så den gör en tabbe? Då får den skäll. Bra!

TABBAR ÄR OFARLIGA SÅ LÄNGE MAN FÅR SKÄLL FÖR DEM!

Bodil Carlsson