STORT REGN

SMHI hade fel i båda förutsägelserna. Det blev inte halvstorm i vindstyrkan och det blev inte 35 mm heller.

Regnet passerade 50 mm för flera timmar sedan och fortsätter komma. Det ständiga bakgrundsljudet ute är inte vinden, den rycker bara lite lätt i träden. Ljudet kommer från kupolbrunnen vid trädgårdsgrinden, där vatten från det överfulla vägdiket pressar sig in. Jag rusar ut för att hämta posten och tvärnitar – vilket konstigt surrande! Arg humla eller bålgeting? Men det är ingen annans ilska än kupolgallrets; jag hör vattenvirvlarna vibrera järnet.

För sju-åtta år sedan kom 100 mm på drygt ett dygn. Små försagda bäckar blev något annat - röt och ryckte loss vägbitar. Träd fick fotfästet bortspolat och föll och man fick vara uppmärksam på rörelser i skogssluttningarna, när man var ute med hundarna. Jag blev konfunderad av konstigt vrålande från en beteshage: för enformigt och mekaniskt för att vara nödställd boskap, så vad? Det var ljudet av vatten igen. Lätet från kraften som pressar på ner i en dräneringsbrunn så att vattnet som redan finns där sprutas upp igen medan det roterar i en smal betongcylinder!

Åskan slår ner tvåhundra meter bort. Först ett enormt väsande överallt, inte det högsta ljud jag har hört – det högsta kom efteråt och gjorde mig lomhörd – men säkert det största. Det tog en stund innan jag kunde tänka igen och förstå att hörselceller kan fånga ljudet av miljarder elektroners rörelse. Ljudet av ljusets hastighet?

Herrejisses!

Ja, det är obekvämt på en del vis att bo på landet. Den rörelsen och kraftfältet runt den slog på ögonblicket ut datorn och elstängseltransformatorn och satte en granntelefon i brand – vår tvärdog åtminstone stilla - och det tog tid och pengar att få allt att gå igång igen. Rätt som det är får man forsa ut med spaden och rensa inflödet i kupolbrunnen med regnvattnet rinnande längs ryggen. Men det här är den plats där ens sinnen rapporterar verkligheten. I städer händer jämt så mycket annat. Städer kollrar bort ens uppmärksamhet.

Världen är magisk. Den är fysikalisk och biologisk och alltså magisk. Om ni inte tror mig, fråga närmsta giraff vad den har för blodtryck. Fråga träden vilka gener de har gemensamma med oss. Fråga vilken ortoped som helst varför människans ryggrad liknar bokstaven S!

Eller hunden hur den lät sig transformeras till att leva i partnerskap med en   knäppskalleart som vår.

Bodil Carlsson