OCH SEDAN KOM...

… Richard Nap, veterinär från Europa som nu bor i Argentina och som hade tagit sig till Upplands-Väsby för att presentera workshoppen om hur man samordnar hälsoundersökningar och bedömningar av dem – alltså i princip, hur man får ett gemensamt system för t ex HD. Metoderna för undersökning måste vara ungefär de samma i olika länder och minst lika viktigt är att samma sak gäller bedömningar och resultat. Det spelar kanske inte så stor roll om man kallar fina höfter för grad A, excellent eller 0. Så länge det finns ett internationellt ”översättningssystem”  som alla förstår!

Hundar och hundfolk är mycket mer beresta nu, åtminstone i vår del av världen. Folk ställer ut i andra länder än sitt eget på ett annat sätt än förr och det importeras och exporteras fler hundar. Sverige hämtar in 2 500 om året. Överraskningen var lilla Slovenien, där 6 000 hundar korsar gränsen på väg till en show under samma tid! Det är det stora utbytet av hundar, som gör att vi behöver enas om bedömningssystemen.

I workshoppen deltog folk från FCI, SKK, norska och finska kennelklubbarna plus en person från DOGS Victoria, som är en avdelning av australiska kennelklubben. En representant från det stora statliga franska grundforskningsinstitutet CNRS. Tre från SLU. Två från OFA, inga mindre än en styrelsemedlem och någon vars titel nog motsvarar vd. Så vad är OFA?

Jo, i mitten på sextiotalet startades Orthopaedic Foundation for Animals av en man som hade sett vad HD gör med hundar och som inte tyckte om det: det var hans hundar. Idag har OFA hunnit investera tre miljoner dollar i forskning riktad mot ärftliga sjukdomar hos husdjur. Det handlar inte alls bara om HD längre. OFA har idag troligen världens största databas för resultat från hälsotester av djur och erbjuder på non-profitbas en rad genetiska tester för olika sjukdomar hos hund.

 

Svenska Manimalis är förstås mindre än så. Organisationen jobbar för att öka förståelsen – bl a hos politiker – för sällskapsdjurens betydelse för oss, för hur vi mår. Veterinär Ulla Björnehammar (som ni ser här på ännu ett gräsligt foto) från den organisationen sammanfattade gruppens åsikter nästa dag. Rakt på sak och mycket bra!

Kennelklubbarna måste enas om sunda rasstandards. Men det räcker inte! De måste få fram en gemensam beskrivning och benämning av sjukdomar och defekter hos våra hundar också. De måste enas om vilka tester som gäller och de måste enas om att dokumentera dem! Se sedan till att detta bakas in i veterinärernas utbildning!

Sedan tog hon upp något som hördes från flera olika håll. Låt frågan gå till hundägarna! Utforma frågeformulär, låt ägarna berätta hur hundarna mår.

Kennelklubbarna, sa denna workshop, behöver tillsätta en gemensam internationell arbetsgrupp för att komma igång med det här – och den arbetsgruppen ska ha en deadline!

Bodil Carlsson