PÅ VÄGEN

Ja, jisses! Varför denna oro i förväg och varför den där känslan av att inte ha mycket på en sådan tillställning att göra?
Det var mastigt! Mycket folk med olika bakgrund och mycket att berätta, väldigt mycket information och givetvis för lite tid för oss allesammans och alltihopa - men så ROLIGT jag hade! Så himla mycket intressanta frågor och åsikter och tankar och erfarenheter och så många huven som inrymde allt detta! OM det hade funnits en chans att lära känna några till och att vara med på varenda workshop - då skulle jag har varit glad, även om det hade behövts en vecka och slutat med akut informational overload, det nya fina ordet för kabelbrott i skallen.
Jag önskar bara att ni hade varit med, Collieklubbens folk och många fler från SBK! Det som togs upp är våra frågor. OK, alla hundägares frågor och alla rasklubbars angelägenheter, visst, men några saker återkom gång på gång från workshoppredovisningarna och en av de sakerna är SBK:s: starka kort sedan gammalt: utbildning, utbildning, utbildning.  Annat är redan sjösatt av vår egen rasklubb, som nog inte har ett alldeles dåligt anseende bland en del av personerna som ledde hela tillställningen. Kunskapsbaserade åtgärdsprogram när det dyker upp problem i en ras! Information till uppfödare och hundägare! Samarbete mellan rasklubb och genetiker! Valpköpare som ses som en informationskälla när det handlar om hur hundarna faktiskt mår och fungerar. ..
Vad säger man till en rasklubb - "Baby, you got it"? Det är lätt att se att på andra håll är det långt kvar, särskilt kanske när det gäller öppenhet och tillgänglig dokumentation; men man kan också se att saker verkligen håller på att förändras.

Två stackars dagar är förstås för lite tid för att så många människor och erfarenheter och utgångspunkter ska kunna formeras till en enda handlingsplan. Så det hände inte heller. Men det som faktiskt hände var kanske att förutsättningarna för något i den stilen dök upp!
Vem trodde att man skulle få se Jemima Harrison i livligt och inte alls fientligt gafflande med en lika engagerad människa från en kennelklubb och fem meter därifrånifrån KC:s ordförande, Steve Dean, som konfererar med SKK:s ordförande, medan Göran Bodegård tar en välförtjänt fika och får välförtjänt uppskattning efter ett inledande klarspråk om sund anatomi, eller rättare sagt bristen på sund anatomi: "Are breed standards good enough to protect our dogs against exaggeration? NO!"  och sorlet från  hundrafemtio människor från tjugo olika länder som pratar hund slår lock för ens öron och alla händer som inte håller en kaffekopp verkar gestikulera?

Det kanske är så att pratandet i pauserna faktiskt var det viktigaste. Det fanns en  känsla av ett gemensamt mål, en gemensam beredskap att gå igång, att fortsätta det som den här konferensen avsåg att starta. Det här måste vara ett betydelsfullt steg framåt.
Stort tack till SKK som genomförde! Stort tack till Åke Hedhammar, som tog intiativet!

Bodil Carlsson