Kall vår

April och maj har här uppe i norr varit ovanligt kalla. Nu, 1:a juni, är gräset klippt, björkarna utslagna och rabatterna frodas. Men kallt är det.
Hundarna har inga invändningar förstås, de uppskattar nog +8 i juni mer än sina ägare som petar in en pinne i brasan mest hela tiden.

Förra helgen snuddade termometern vid +20 och allt kändes bara bra. Ormbunkarna rullade upp sig och fick mig att tänka på den märkliga tv-serien ”Day of the Triffids” som flimrade förbi på våra tv-apparater någon gång på det tidiga åttiotalet. Växter som vecklade ut sig, presterade ett knackande ljud och sedan högg ihjäl. Märkligt – var ordet!

Men ljuset kan ingen kyla i världen rå på. Det finns här till sena kvällen nu och det är en av anledningarna till att jag älskar Norrland. En annan anledning är den fascinerande naturen, storspovens läte om våren och den smått overkliga känslan av kunna att gå i en skog flera timmar utan att möta mer än en eller annan orre eller tjäder.

Jag har bott många år i Göteborg men tror inte att någonting skulle kunna få mig att åter bo i en storstad.Naturen är för viktig - så stor och så allomfattande och framför allt så njutbar. Staden är ingenting, bara ett aldrig upphörande brus av oviktigheter. Eller så håller jag bara på att bli gammal :-)

Ha en bra helg! (Och skänk en medlidandets tanke till Bodil som sitter på workshop och svettas....)

Johan Nilsson