Det är ingen lätt sak
att reducera det nonchalant slösande överdådet hos en häck
blommande Rosa spinossissima till en alldaglig småprickig historia
med doftlösa vita tottar på; men denna juni går i land med
bragden.
Skyfallet i början av
veckan kom från brittiska öarna och vattenridåerna som sveper in
just nu sägs tyskarna ha skickat på oss: a plague on both houses!
Man kan inte måla, för inget trä får vara torrt tillräckligt
länge. Man kan icke sätta upp en höhässja, för det blir inget
regnfritt dygn för gräset att ligga innan man hivar upp det.
Man skulle kunna slänga
sig i sjön, för det finns nu ett antal nya att tillgå: låglänta åkrar och
beteshagar är dränkta.
Fast... sakta i backarna!
Visserligen förstår jag mig inte på det andliga och tror inte på
gud, men kanske ändå att det finns en sådan sak som en liten släng av gudomlig
rättvisa? Våra vänner vårdbyråkraterna – New Public
Management-gänget, ni vet! Kvalitetsprofeterna, styrmopparna, räknenissarna och
IT-projekterarna, alla de som behöver oss så otroligt mycket mer än
vi behöver dem – för utan oss som jobbar inom vården skulle de
inte ha någon att kvalitetsprofetera, styra, räknenissa och IT-projektera
sönder och samman och utan den offentliga sektorns gemensamma
tillgångar skulle de inte ha någon guldgruva att leva på heller.
Jo, alltså, de börjar sin semester nu!
Och deras golfbanor står
under vatten.
Bodil Carlsson
(efter några veckors tids- och loseckrävande umgänge med lovprisade, världsklasshållande, gediget förberedda, tidsbesparande och kvalitetsökande men dessvärre icke-fungerande skattefinansierade IT-nyheter inom vården...)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar