Vi fortsätter med Jemima Harrisons förslag för att rädda den renrasiga hundens framtid. Originalet läser ni själva – se permanentlänk till höger! Fettningar i texten är mina.
Här har vi hoppat över punkt 2) där Harrison i stort sett föreslår engelska KC att lägga upp RAS. I stället går vi rakt på 3) och vidare till 4) som är högintressant
... särskilt om man tänker ett steg till.
3) Bygg ut rasklubbarna
Rasklubbarna måste bli större och bättre. De behöver bli rasernas väktare med alla medlemmar aktiva och med stark inriktning på sin ras som helhet, snarare än en grupp personer med individuella intressen.
I dagsläget domineras rasklubbarna alldeles för ofta av utställningsuppfödare, som både ser ner på vanliga valpköpare och konkurrerar med varandra– vilket är dåliga nyheter för öppenheten, lagandan och i slutändan tyvärr också för hundarna. Vanliga hundägare och ägare som arbetar med sina hundar måste rekryteras aktivt och både rasklubbslitteratur och evenemang måste bli mycket mindre utställningsorienterade. Personer som talar för rasen och som ofta gör detta utanför rasklubbens ramar måste tas tillvara som människor med ett nyttigt perspektiv i stället för att ses som fiender.
Information som bjuder in nya ägare att bli medlemmar i rasklubben (eller klubbarna) borde sändas ut tillsammans med varje KC-registrering och erbjuda gratis, emailade nyhetsbrev så länge hunden lever utan villkor eller förbindelse för mottagaren. Då skulle rasklubbarna i en handvändning få kontakt med ett stort antal ägare till sällskapshundar och arbetande hundar som i dagsläget står utanför rasklubben och som aldrig nås av viktiga nyheter – ett nytt gentest eller ett forskningsprojekt, till exempel.
Nyhetsbreven skulle också kunna erbjuda riktigt bra anledningar till att bli medlemmar i rasklubben, kanske rabatt på hundens försäkring eller på hundmat eller andra hundgrejer – ungefär på samma sätt som andra grupper förhandlar sig till avtal genom att kontakta en viss leverantör.
Det är, hoppas jag, självklart att rasklubbarna behöver ligga i frontlinjen med att samla in data – att uppmuntra rapporter om hälsoproblem, att sköta rätt upplagda hälsoöversikter och att publicera öppna databaser (för både härstamning och hälsa) som är tillgängliga för alla. Några klubbar gör det redan, men fler behöver sluta upp.
4) Bygg upp bättre hemsidor för rasklubbar
Rasklubbarnas hemsidor har chansen att vara utmärkta ställen att hitta allt som någon vill veta om en ras – men i dagsläget ligger de någonstans mellan skapligt bra
och bedrövliga. Alldeles för få är konsthantverk, när det gäller designen – och alldeles för många är fantasylitteratur, när det gäller innehåll. Det hänger ihop med att rasklubbar ofta sköts av folk som har ekonomiskt intresse av att tona ner hälsoproblem.
Följden har blivit att det blommar upp oberoende hemsidor för olika raser som ofta erbjuder mer omfattande info, särskilt när det gäller hälsa, och ibland också mera när det gäller databaser. Det här är väldigt förvirrande för den som försöker skaffa kunskap om en ras.
Nystartade Karlton Index vill göra något åt detta genom att plocka fram de bästa och de värsta brittiska hemsidorna för rasklubbar och på så sätt uppmuntra rasklubbarna att ta nya tag.
Här finns jobbmöjligheter för hundintresserade webbdesigners, som skulle kunna ta fram färdiggjorda hemsidesmallar för rasklubbarna. De skulle ge utrymme för särprägel, men samtidigt innehålla lite enhetlighet när det gäller vilken sorts information som tillhandahålls i samarbete med kennelklubben och rasklubbar som vill ge bästa tänkbara service åt sina ras och dess ägare.
___________
Så långt Jemima Harrison. Hon har rätt i att många rasklubbars hemsidor kunde göras bättre, i att traditionell rasinformation alldeles för ofta är fantasy och vackra ord och alldeles för sällan vanlig, saklig konsumentupplysning. Hon har rätt i att för oerfarna valpköpare är mängden av rashemsidor och uppfödarannonser förvirrande – och, vill jag påstå, alldeles för ofta snudd på bedräglig med sina läckra foton och fraser. Man måste ha varit med ett tag för att se vad som inte sägs!
Känt mentalt status låter väl betryggande och bra? Man måste ha varit med ett tag för att veta att det kan betyda Båda föräldrarna har femmor på skotten.
Utställningschampion, röntgad med A på höfterna låter väl seriöst och bra, om ni stöter på det? Man måste ha varit med rätt länge och ha lärt sig att ta sig fram i SKK:s databas för att se att det kan betyda Han är den enda i hela kullen som är röntgad och en av hans valpar i första kullen fick avlivas i tvåårsåldern p g a HD-fel.
Fortsätter det så här, så kommer marknaden för de vanliga renrasiga hundarna att packa ihop. Blandraserna kommer att hitta ännu fler köpare och de nyare, småvuxna raserna också – de som inte har hunnit dra på sig rykte om hälsoproblem och uppfödartystnad. Så vad tycker ni att vi ska göra åt saken?
Uppfödare och hundägare som har sin ras bästa för ögonen kan faktiskt gå ihop och börja hjälpas åt med att sprida konsumentupplysning!
Bodil Carlsson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar