fredag 29 juli 2011

MEN FÖRST VILL VI OCKSÅ SÄGA

... det som alla i Oslo och på Sergels torg tillsammans sa idag.
Medan de skottskadade ungdomarna omhändertas på sitt sjukhus. Medan de första begravningarna äger rum. Medan mannen som gjorde allt detta forslas till förhör där inte ett hår kommer att krökas på hans huvud. Medan många av oss tittar bort från TV-rutan för att vi gråter.

Hade vi haft en norsk och en svensk flagga att lägga ut på bild i kväll, så hade vi gjort det. Inte för att vi är nationalister, utan för att säga att vi också är stolta över det vi ser: det civila samhällets oerhörda överlägsenhet.

Vi måste försvara det.



Bodil Carlsson
Johan Nilsson

3 kommentarer:

  1. Ett dygn hade förflutit sedan det fruktansvärda hänt i Norge, då jag fick reda på det. I minibussen på väg från Kapstaden till Kleinsbai. Vi var 6 personer som deltog i resan och alla blev lika bestörta. Här var vi i ett land som har hög kriminalitet som vi blev varnade för, så händer det osannolika i grannlandet Norge! Vi tycker att vi bor i en skyddad del av världen, men så är det inte. I Sverige har en statsminister och en utrikesminister blivit mördad på öppen gata.
    Dessutom har vi ett antal andra som tycker det är ok att mörda människor med annan bakgrund/uppfattning.
    Inget är så viktigt att försvara som demokratin, men aldrig med våld!

    SvaraRadera
  2. Min första tanke, när jag hörde uppgifterna om antalet döda på radio på lördag morron, var att jag helt enkelt måste ha hört fel.
    Resten av veckan var - som för många andra - bara en lång fördröjd chock.

    Det kommer att komma ett år 2083, så långt har den blåögde galningen rätt. Mitt barnbarn - just nu en tjugoveckorsbula på min dotters mage - var på besök idag. Den som bor därinne kommer förhoppningsvis att få se år 2083.
    Vi som lever nu har en liten chans att vara med och bestämma vilket 2083 det ska bli. Man måste nog göra ett val, tror jag. För min del bestämde jag mig för att stödja Expo, gå med i ett parti som tar avstånd från gruppfientlighet och så skickade jag slanten som skulle ha gått till att åka till Collie-SM till Röda Korset med adresslapp Afrikas horn. Man kan inte sitta i sin lilla skyddade vrå och titta på. Vrån kommer inte att vara skyddad då...

    SvaraRadera
  3. HEJ!

    Chock var väl nästan i underkant för vad man kände. Som en av arrangörerna för collie-SM kändes det lite som, vad gör vi nu då?? Går vi bara på i "ullstrumporna" eller??? Men jag som börjar bli så "gammal i gamet" så jag var med på -80 talet minns med fasa mordet på Palme och att vi i LO:t samma dag skulle arrangera en collieutställning, telefonerna gick varama på morgonene men vi genomförde utställningen men ung. som nu det fanns en gnagande sorg i hjärtat!
    Det är såååå svårt att förstå att en person oavsett varför, tar sig rätten att döda oskyldiga människor. Jag kommer aldrig att förstå, förlåta??? jag vet inte, går det?? Många frågor väcks i mitt huvud och även om saker alldid bleknar så kommer detta för alldid vara inristat i mitt minne och jag kommer alltid att tänka på det med stor sorg!

    Tycker den unga tösen som uttalade sig ganska tidigt var mycket klok då hon sa ung.
    - Om en man kan visa så stort hat, tänk så mycket kärlek vi kan visa varandra!

    Känner precis som du Bodil, jag har satt in en extra slant på några konton som jobbar med demokratiska frågor och även till Afrikas behövande!

    Kram alla och en extra kram till de Norska vänner jag har som eventuellt läser detta!

    Bodil

    SvaraRadera