Dagen då damascenerrosen slog ut... då efter alla försök kameran nästan gjorde den vita bondrosens blomform rättvisa...
Dagen då Wilbur Wrighthjärta tog sin första flygtur och fångade sin första fluga!
Kamerafångsten blev gles på den fronten - han är redan för snabb. Sitta-på-handen-fotona visar en uppsvullen boll med grodnylle, Stephen Kings idé om en fågelunge. Typ. Man får kika ett tag innan man ser hur vassa de pyttesmå glaspärlorna till ögon är. Den flugan hade icke en suck.
Så vi går över till hårdkokt äggvita med vidhängande finkrossade äggskalsrester för att få in lite kalcium efter all nötfärs. Mor och far svischar fram över gårdsplan och ett kullsyskon cirklade ostadigt omkring uppe under stalltaket i kväll.
Fler flygövningar i morron och på lördag släpper vi!
Håll tummarna för Wilbur - det behövs. Brorsan ligger under damscenerrosen. Finns sämre ställen, men den som är byggd för luften kan gott få flyga lite först.
Bodil Carlsson
Håller tummarna för Wilbur!
SvaraRaderaHär i västra delen av sydsverige är vi som vanligt fascinerade över de snart 50 år gamla exemplar av Nina Weibull som utan gödning, ny jord och plågad saltvindar blommar glatt varje år. Och en gammal Flammentanz som bor i en bergsskreva utan att klaga och blommar lika praktfullt den. Man funderar på om inte gamla sorter vinner i längden. Kanske inte bara i rosornas värld...
Håller också tummarna för Wilbur.
SvaraRaderaJag som håller till i mellannorrland förundras också över vissa rosor. Har en Flammentanz som fryser ner varje år. Men likafullt blommar överdådigt på den halvmeter som blir kvar.