BLÅSER ÅT SAMMA HÅLL?

Texten som följer är hämtad från Hedeforsens kennels hemsida. Ni kan läsa den oavkortad där. Med författarens tillstånd publicerar vi den här, i lätt förkortat och redigerat skick. Varför?
Byt namn på rasen och det allra mesta hade kunnat stå (och har stått många gånger genom åren) i det numera avsomnade Collieforums spalter. De ohanterliga MH-hundarna som vanligt folk inte klarar av; de enstaka avvikande stjärnorna i kullen som bevisar att varken MH eller statistik är något att bry sitt huvud med; problemen som inte hörs därför att de hamnade i knäet på de lessna köparna och inte på de röststarka säljarna av renrasiga, SKK-reggade hundar... Något vi inte känner igen?
Tyvärr känns det nog igen även från andra raser än just collie och schäfer. Dags att samla vinden i samma segel, om det ändå blåser upp?
Om vi inte vill ha de egenskapslösa hundarna, som mest skiljer sig åt och marknadsförs genom ett alltmer extremt yttre - då är det kanske dags!
Bodil Carlsson
Fettningar i texten är mina.

Reinos Hörna

Dags för strid 4
juni 24, 2011

Det blåser upp till storm…


Kära läsare, visst har ni hört talas om de där turbomotorerna och formel-1-hundarna hundar med så starka drifter att endast en mycket utvald skara människor kan hantera dom? Jag förstår egentligen inte syftet med att marknadsföra en hundtyp på det viset.

Än mindre förstår jag människor som å ena sidan pläderar för denna hundtyp inom en specifik ras samtidigt som de marknadsför och pläderar för en light-variant inom samma ras som övriga amatörer skall hålla tillgodo med. En variant så utspädd att man ibland måste ta sig en funderare på om den är egenskapslös. Att sitta på två stolar samtidigt är en svår balansakt. Det innebär att man talar med kluven tunga.Man blir helt enkelt aldrig riktigt trovärdig. Man har för många intressen att ta hänsyn till.

Jag har en släkting - vi kan kalla henne Emma. En glad och sprallig tjej. Kärleksfull, hon delar gärna ut en kram i förbifarten. Envis som synden, ibland en smula sträng. Egenskaper hon delar med många andra människor.

Emma hjälper ibland till i vår hundgård. Hon hjälper till med matning och städning av kennelns egen uppfödning. Uppgifter hon sköter på ett utomordentligt bra sätt. Vid städning måste man ibland flytta en hund från en box till en annan. Detta hanterar Emma tillsammans med övrig personal. Ibland tar hon ut och rastar en hund. Emma har under åren promenerat med många tjänstehundsämnen i skog och mark. Emma gillar att kamma och borsta och gosa. Hundarna älskar Emma och hon älskar dom. Ibland är hon ganska bestämd i rösten när hon tycker att det blir för stökigt men blir strax glad och nöjd och möts av en svansviftning till svar. Emma har ett begåvningshandikapp. Om Emma kan hantera dessa hundvärldens Ferraris som sport- och tjänstehundssidan enligt en del skribenter avlar fram så kan också andra hundintresserade därför att: turbomaskinen är en myt!!

En sund brukshund är en hundtyp som passar alla som kan ge den tid, kärlek, motion, hjärngympa och tydliga anvisningar om rätt och fel. Visst finns där starka egenskaper sk drifter grundläggande för alla hundar avlade för arbete. Vissa individer besitter mer av dessa egenskaper. Men som man ropar i skogen får man svar. Drar man upp och eldar på vissa egenskaper kan man t o m få en pudel till kamphund. Vad tjänar man egentligen på att hålla myten om turbomaskinen vid liv? Och framförallt vem pläderar egentligen för den?
Inte jag. Däremot anser jag att alla människor som är intresserade av att köpa en schäfer bör delges fakta om sakernas tillstånd. Jag anser också att alla som vill köpa en schäfer skall erbjudas ungefär samma förutsättningar. Just för att de gjort rasvalet schäfer. Varför dumförklara människor? Ge människor fakta. Med ökad kunskap får du en bättre hundägare. Som ställer seriösa frågor och i brist på seriösa svar kanske skippar uppfödaren som struntar i att HD-röntga hela syskonkullen. Förmodligen inser denne också att uppfödaren som bara hade 1 % MH-intresse inte är så seriös i sitt avelsarbete eftersom svenska schäferhundklubben beslutat om gemensamt uppställda mål. Rekommendationer förankrade i RAS om önskemål av en ökning av antalet MH-beskrivna individer.
Det är ingen mänsklig rättighet att få äga en schäfer. Väljer man rasen får man en hund med vissa egenskaper. Om man känner att dessa egenskaper av en eller annan anledning känns betungande eller alltför utpräglade i vissa bitar får man avstå från att skaffa schäfer. Svårare än så är det inte.En bra hund av bruksras besitter olika drifter. Som ägare kan man i stor utsträckning styra, väcka upp/släcka olika beteenden. Så arbetar sporthundsföraren olika beroende på om han tränar/tävlar skydd eller rapport. Så gör också tjänstehundföraren som skall ha sin hund i arbete. Är det en väktarhund väcker man andra bitar än bombhundföraren gör.

Ordet statistik har plötsligt blivit ett skällsord. Hela den moderna civilisationen och dess samhällsplanering vilar på analys av statistiskt material och sifferuppgifter. Statistik är ett förenklat sätt att beskriva verkligheten, om man lär sig att tolka och använda den som ett HJÄLPMEDEL så är den en fantastisk tillgång, en resurs för avelsplanering. Men den är inget självändamål, den fyller ingen egentlig funktion om man plockar ut enskilda individer för att t ex ”spräcka statistiken”. Varians inom en population dvs beräkningar på avvikelser från medelvärde el dylikt ingår naturligt i sammanställning och analys av statistik. Det är sorgligt att konstatera att så få personer i debatten verkar förstå att det är helhetsbilden, den genetiska helhetsbilden, som kan ge vägledning och styrning av aveln. Det kommer alltid att finnas enstaka individer som avviker från urval och population. MH skall ingå som ett utav många kriterier när man fastställer ev fördelar och brister av tilltänkt avelsmaterial. Jag har aldrig hävdat som en del debattörer vill göra gällande att statistiken frälser oss. Men rätt använd kan den ge mycket värdefulla indikationer på vart avelsarbetet är på väg. Kan man samhällsplanera med hjälp av statistik kan man naturligtvis avelsplanera med hjälp av den.
Jag har nu i en serie inlägg redovisat vissa fakta och slutsatser som man kan dra av redovisad MH-statistik. Man kan finna ett samband mellan att följa den ursprungliga rasstandarden och ett lyckat avelsresultat. Omvänt finns ett samband mellan alltför ensidig avel på exteriöra egenskaper och sämre resultat på MH. Trots att var och en med läsförmåga och normal intelligens själv kan se och läsa sig till dessa resultat genomförs nu en massiv kampanj från olika håll som går ut på att hitta diverse alternativa förklaringsmodeller som bortförklarar detta samband. Istället för att ta till sig dessa oroande tendenser och konstatera att ok ett visst mått av sanning ligger i det här, nu måste vi agera och ställa högre krav på våra uppfödare så smutskastar man budbäraren. Han är arg, stridslysten och djävlas. Typisk rättshaverist. Sen siktar man in sig på att försöka underminera MH som företeelse. Man underkänner det statistiska materialet. Man har synpunkter på landets alla beskrivare, beskyller dem för att vara okunniga och dåligt utbildade för uppgiften. Någon genomför egna undersökningar med olika resultatutfall och vips så undermineras MH-statistiken som icke pålitlig statistik . Man hittar hundar med dåliga MH-resultat som blivit tjänstehundar och exteriörhundar som blivit årets allroundschäfer. Ja - och?
Man kan hålla på i det oändliga och försöka lura sig själv och andra.


Jag kan också konstatera att det inte är i tävlingssammanhang ute på de stora arenorna som man får den sanna bilden av hur det står till med våra bruksraser i allmänhet och schäfern i synnerhet. Här återfinns gräddan av populationen. Vågar man vända bort blicken från de stora arenorna möter man en annan verklighet. Människor som i förtvivlan ringer till brukshundsklubbarna om hjälp. Desperata hundägare som skriver på hundfora om allehanda problem. Hundar som omplaceras och avlivas på löpande band och ändå har vi aldrig haft så många problemlösande ”hundgurus” i vårt land. Stora problem inom en ras blir inte mindre av att andra raser har större problem. Tro mig – jag tvivlar inte ett ögonblick på att de flesta hundägare älskar sina hundar. Många lägger ner en förmögenhet på rehabilitering av fysiska och mentala problem. Problem som orsakats av samvetslösa, chanstagande och allmänt nonchalanta uppfödare som sedan lämnat dem i sticket. Och det är fanimej inte deras stora kärlek till schäfern eller till sina valpköpare som får dem att avla på rädda individer helt i avsaknad av leklust och nyfikenhet. Det är inte kärleksfulla handlingar som driver dem i att strunta i att röntga hela syskongrupper eller ”glömma” att skicka in dåliga röntgenresultat. Det är cynism och oansvarighet som bottnar i förakt för levande varelser.


Påfallande många debattörer på nätet argumenterar mot en öppen debatt. Något som står stick i stäv mot den uppfattning jag möter i min vardag bland vanliga hundägare och också märker bland majoriteten av dem som lämnat kommentarer på min hemsida. Många pratar om pajkastning. Detta är vanligt bland dem som lider brist på egna sakliga argument. Vi skall inte bråka säger en annan. Varför djävlas säger en tredje. Varför hemlighålla och lägga locket på, säger jag. En öppen debatt är en ventil för frustration.Låt alla människor få insikt i problemen så vi kan gå vidare och rätta till dem. Ju större kunskap människor får desto mer kvalitetsmedvetna blir dom. Detta borgar för en bättre och seriösare hundavel. ”Sköt dig själv och skit i andra” argumenten är också märkliga. Individualism kan väldigt lätt utvecklats till egoism och engagemang är inte liktydigt med förmyndarmentalitet. Vi behöver en värdemätare för hur det står till med de demokratiska spelreglerna ute bland våra klubbar och i styrelsearbetet. Individuella soloprestationer kan vara beundransvärda men hela föreningssverige vilar på den kollektiva förmågan hos dess gräsrötter. SBK har på sin hemsida presenterat fem punkter som sammanfattar organisationens uppgift.

Vår uppgift - Svenska brukshundklubben

Fem punkter som jag till fullo skriver under på. Jag undrar ibland om styrande inom schäferhundklubben gör det samma. SBK har självfallet också en del problem att brottas med men det är en annan debatt. Min kritik mot CS och Svenska schäferhundklubben bottnar i en allvarlig oro om vad som håller på att hända med världens bästa brukshund – Schäfern. När vi inom schäferhundklubben fjärmade oss från SBK och gjorde en strukturförändring i vår organisation samt argumenterade för en utbrytning tog vi ett steg i fel riktning. Små enklaver runtomkring i landet bildades (OG/SK) och fick alltmer sektliknande inslag.
Vi måste börja återtåget tillbaks mot våra rötter och förstå att de registreringssiffror schäfern hade en gång i tiden med 4-5000 registreringar inte är dagens verklighet. Vi kan inte bygga hela vår verksamhet ute i landet enbart på utställning och enstaka IPO-entusiaster. Idén om en autonom schäferklubb utan SBK i ryggen vilar på ett aldrig sviktande medlemsantal och kom naturligtvis till i fornstora dar när schäferns popularitet var oomtvistad. Vi saknar medlemsunderlaget på många SK. Medlemsvärvning i all ära men vad är det vi skall erbjuda våra valpköpare? Någon slags medeltida bygemenskap där folk bildar pakter, polisanmäler varandra och slåss om kaffebröd på medlemsmöten.Vi fjärmar oss alltmer från SBKs ursprungstanke om gemenskap och folkrörelse. Visst finns det bra och välmående SK med mycket aktiva medlemmar som arrangerar IPO-tävlingar i världsklass men majoriteten av våra SK har stora problem. Vi måste förstå att man inte kan bedriva en verksamhet med endast 4-5 medlemmar, något som faktiskt är fallet ute i landet på vissa SK. Det är frustrerande för det finns fortfarande enstaka eldsjälar som drar ett mycket tungt lass. Men problemet är att vi inte bedriver någon uppsökande verksamhet utan vänder oss till redan etablerade schäferägare.Bland det underlaget tappar vi medlemmar som känner att de inte har något utbyte av ett medlemskap i svenska schäferhundklubben. Vi skall inte avskaffa utställningar eller bedriva klappjakt på exteriörintresserade människor. Däremot måste vi vidga vår verksamhet. Vi måste förstå vilka allvarliga strukturella problem vår organisation har samt erkänna den gradvisa glidning bort från den ursprungliga rasstandarden som schäfern hamnat i. Annars är slutet nära…

Modern teknik gör det möjligt till effektiv kommunikation från Ystad till Haparanda eller om man så vill World Wide. Inget att förkasta eller fnysa åt. Om man uppskattar det öppna samhället där alla kan delta i debatten, vill säga. För system som använder sig av censur och hämmar yttrandefrihet kan det nog vara ett oönskat kommunikationsmedel.


Jag är inte ute efter att rollen som världsförbättrare. Men efter 50 år i branschen har man samlat på sig en del erfarenheter. Med åren har jag insett att man måste våga stå fast vid sina åsikter. Det kallas civilkurage. Det betyder inte att man inte kan ändra sig när det gäller vissa ståndpunkter. Man kan upptäcka att någon annan har en bättre ide eller ett bättre argument. Modern forskning ger ny kunskap, modern teknik förbättrar kommunikation.Om man vågar möta framtiden samtidigt som man förvaltar arvet från det förflutna,klokskap från dom som inte längre finns bland oss har man knutit ihop säcken och öppnat upp för nya möjligheter och vägar att gå.
När människor slutat vara rädda för att säga vad dom tycker har vi en möjlighet att vända denna nedåtgående spiral som pågått under så många år. Detta är inte att djävlas eller att bråka – det är att vidtaga åtgärder ibland ett nödvändigt ont.


”Allt du kan göra, eller drömmer om att göra, börja göra det idag!"

Johann Wolfgang von Goethe


Reino