Kan ni tänka er en osynlig drake med en stor släpande girlang, som svävar fritt i luften?
Draken leder, cirklar och vänder; girlangen följer i större svängar, tappar höjd men lyfter igen, fladdrar ut i en större båge men lägger sig i linje igen.
Så där såg det ut i fredags. En girlang av svalor i lysande morronluft: ladusvala tränar sina ungar. Men mitt hjärta sjönk. För nedanför dem, en meter över backen, cirklade vår lille krake. Klarade att hålla sig uppe en kort stund och vände tillbaka till ett par människohänder som om de var hans rätta plats.
På morronen igår slutade han äta. Ett par timmar låg han alldeles stilla och andades för snabbt och så knycklade kroppen ihop sig till något väldigt litet och torrt.
Det fanns väl aldrig någon stor chans för Wilbur Wrighthjärta. Om föräldraparet lyckades med fem ungar av sju, så får man vara nöjd. Vi vet.
Men det var tysta timmar i huset igår. Han ligger under en annan ros och vi hade hoppats att kunna skicka honom upp till en plats i girlangen.
Bodil Carlsson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar