FÖRSTA HALVAN AV ÅRSMÖTET

 

Första delen av collieklubbens årsmöte är över. All min ågren inför livets första Zoom-möte gick upp i rök på någon minut – först gick det lätt att ta sig in i mötet och sedan gick det alldeles utmärkt att se folk och höra dem prata!

Man kunde springa ifrån och hälla upp en ny kopp te medan ekonomiredovisningen drogs. Man kunde sitta på golvet framför burken och kamma sin hund, medan man lyssnade till verksamhetsplanen. Tack SKK, som ordnade detta, och tack Fredrik Bruno och Ove Johansson, som höll i mötet!

Visst saknade man direktkontakten med colliefolk som man känner. Det är roligt att ses, prata lite, klappa om varandras hundar. Men man slapp en hel massa bekymmer. Resan, kostnaden, var man ska bo på natten om man kommer långväga ifrån, alternativt hur man ska orka köra den långa vägen hem. Hur man ska få tag på något sockerhaltigt att stoppa i magen om mötet drar ut på tiden. Man slapp tänka på hundar som väntar i bilar i timma efter timma medan bataljerna pågår. Faktiskt var det rentav så, att man slapp bataljerna. Alltsammans var över på två och en halv timma och sedan var det bara att lätt om hjärtat gå ut med hundarna och ta itu med lunchen.

Kanske borde vi ha digitala möten oftare?

Någon enstaka gång kom det i närheten av att gnissla. Vid sidan av valberedningens förslag till nya styrelsemedlemmar hade andra namn föreslagits. Till vice ordförande kandiderar därmed två personer, den ena en för sheltiefolket välkänd person, medlem i den klubbens Avelskommitté. Dessutom fanns förslag på ytterligare fyra personer på denna alternativa lista. Av dessa fem var en (1) med på mötet. De andra fyra, inklusive den föreslagna vice ordföranden, var någon annanstans och kunde inte nås av sådana frågor som ”Hur kommer det sig att du ställer upp för en tung post i den här rasklubben också?” eller ”Vad ser du som viktigt och vad hoppas du kunna uträtta?”

Jodå, det fanns en skriftlig presentation av var och en, vederbörligen utlagd på Collieklubbens hemsida. Men man kan inte ställa frågor till skriftliga presentationer. Så antingen får man riva sig i huvudet och till slut acceptera att hundvärlden inte riktigt fungerar som man är van att det fungerar i andra sammanhang. Eller så får man sluta riva sig i huvudet och i stället fråga varför.

Någon kommenterade också, att de 66 deltagarna ju bara var en knapp tiondel av rasklubbens medlemmar och det är förstås sant. Men jämfört med 169 deltagare på KF, som antas vara representativa för de 260 000 eller 270 000 medlemmarna (eller medlemskapen?) i SKK, är en tiondel ingen urdålig siffra. Särskilt inte om man tänker sig, att många är ovana vid zoom, lika osäkra som jag var på om de ska gå i land med det tekniska och att de kanske drar sig för att delta av det skälet.

Förhoppningsvis blir det flera deltagare kommande helg, då själva röstningen sker. Till alla, som gruvar sig inför det digitala, vill jag bara säga – det är mycket, mycket enklare än man tror. Så kom in, medlemmar! Föreningar finns för att vi ska kunna delta.

Bodil Carlsson