är otrolig. Man står på bron på morronen och låter ögonen smekas av den där rosa antydningen i ljuset och ger blanka den i att det visar - 16 på termometern vid köksfönstret (där det ändå läcker ut värme eftersom vi självklart har förlagt den välbehövliga fetvadden).
De insnöade fårskallarna är också otroliga. Utbyggt, välhalmat hus har de fått, men går de in? Icke, försåvitt det inte regnar! Oefterrättliga ligger de på backen i kylan och idisslar förnöjt natten igenom utan att bry sig om mattes själskval. Såvitt man kan se är enda effekten av snö och minusgrader ett kontinuerligt ätande och de ser faktiskt ut att må gott.
Småfåglarna länsar foderautomaten två gånger på en dag och stallkatten vill ha mikrovärmt käk fyra gånger. Jo, han är rund och tung som en gråsten redan och grädden går åt. Ändå orsakar han matte hjärtsnörp: han lider väl i kylan? - men lik förbaskat möter han oss kurrande i stalldörren och sträcker på sig. De iordningställda skyddande värmeplatserna fyllda med fårull och hö struntar han i, borrar in sig mellan höbalar och öronen känns aldrig farligt kalla när man kupar handen om dem.
Vi bär hetvattenhinkar. Det är härligt att höra hur hästläpparna mjuksörplar försiktigt och hur de små fårmunnarna liksom smaskar i sig vattnet. Ikväll la vi ut första omgången viltfoder åt rådjuren. De har rinnande vatten i en bäck att skölja ner med.
Det är vackert här - solen går ner i lätt snöfall, så precis som när dagen börjar är färgerna otroliga när den tar slut.
Men jag kan gott säga som det är: den här helgen hade jag lika gärna varit på Kydingeholm och träffat andra colliemänniskor och fått höra lite om rasklubbens hundägarutbildning och BHP och Projektet.
Atta girls! Way to go! Tack för allt jobb och tack för en rasklubb man är stolt över att vara med i.
Bodil Carlsson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar