Medan TV-bilderna från Homs fortsätter rulla in i vardagsrummen tittar folk in här, förmodligen för att se om det vankas någon kommentar till ett beslut från Disciplinnämnden. Det vore synd att göra såpass många besvikna, så här kommer den.
Världen är en och samma plats. Explosionerna i länderna runt Medelhavet orsakas av konkurrensen om spannmål och vatten och energi. De drivs av miljoners miljoner unga människor, som kan meddela sig med varandra och inte tänker finna sig i fattigdom. De vill ha mat, vatten och energi precis som vi. De vill ha jobb!
De efterfrågar samma spannmål som vi äter. Samma spannmål och samma vatten blir köttet som finns i våra frysar och i våra hundfoder. Samma olja driver skördemaskinerna och frysarna och bilarna som vi åker till jobbet i. Samma olja går åt till att driva våra jobb.
Det blir allt mer gott om människor och ont om råvaror. Priset på människor -lönerna - faller och priset på mat går upp. Överallt där grupper försvarar monopol på makten över tillgångarna ökar risken för våld.
På SBK:s avelskonferens i Jönköping november 2010 sa någon att om ni tror att mycket spannmål i fodret betyder billigt foder, då kommer ni att upptäcka att ni har fel: allt foder kommer att bli dyrare. Någon annan sa att den stora faran för bruksraserna är att de utvecklas så att de allesammans blir mer och mer lika på insidan. Mer allmänhund och mindre arbetshuvud.
Staffan Thorman stod på SCK:s årsmöte 2011 och sa att de stora brukshundarnas glansperiod är över. Han har nog rätt, inte bara när det gäller bruksraserna. Som vanliga sällskapshundar och statusprylar och kamningsobjekt tror jag att ALLA stora rasers glansperiod i reggat antal räknat är på upphällningen, SBK-ras eller inte.
Däremot tror jag inte att hundarnas användbarhet är över. Tvärtom, det är den som kommer att efterfrågas! Om det finns en framtid för stora, köttätande, energikrävande djur ligger den i deras användbarhet. Mark som inte går att använda för spannmålsodling går att använda för får: bordercollien har en framtid därför att den har ett användbart huvud. De som kan spåra försvunna människor har en framtid. De som kan markera minor och knarkgömmor har tyvärr alldeles säkert en framtid. De som kan tränas att assistera och vaka över handikappade människor och läka sår i själar och lindra ensamhet - de har också en framtid, överallt där man har råd med sådan lyx.
Organisationer och enskilda i många länder har redan insett det här. Oavsett om vi pratar vallhund, polishund, assistanshund eller mångsidig familjehund - HUNDENS VÄRDE LIGGER I DESS BETEENDE. I vad den gör, inte i hur den ser ut!
Några har inte upptäckt det och vill inte höra talas om det heller. De vill ha det som de alltid har haft det och tror att de kan skrika sig till det. Så man får förvänta att en rasklubb som beslutar att prioritera mentala egenskaper och hälsa blir utsatt för riktade kampanjer på nätet från de som klamrar sig fast i det försvunna. Men:
En stor organisation måste kunna ta upp diskussioner om sin framtid. En stor organisation måste gå i land med att upprätthålla någorlunda anständiga riktlinjer för nivån på debatter mellan oliktänkande.
En organisation bör kunna markera att kritik, tyckande och gräl om sakfrågor är OK, men inte osanna påståenden om organisationens frivilligt arbetande funktionärer.
Om en organisation inte gör någon skillnad, vad skall vi ha den till?
Bodil Carlsson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar