INSNÖAT?

Insnöade fårskallar illustrerar morgonens vedermödor.


För mellan tio och femton år sedan, när jag hade Hundsport, skrev en polis en sorgsen klagan om schäfern. Polisen hittade inte tillräckligt många längre, inte schäfrar som gick att jobba med; de rörde sig inte lika bra längre, de hade svårare att hoppa. De hade fått konstiga ryggar.
Det där minns jag rätt vagt. Svaret från dåvarande ledningen för svenska schäferklubben minns jag desto bättre. Polisens synpunkter avfärdades. De hade inget större värde. Varför? Jo, schäfern är en travande ras.
Den där meningen har jag funderat på av och till under alla år. Hur är det möjligt att vara så insnöad att man säger en sådan sak?

Nu har jag kommit på det! De var inte alls insnöade och det de egentligen sa var inte det som stod i trycksvärtan. De sa helt enkelt som det var till polisen: "Vi kan bortse från era åsikter. För det är inte ni som är våra huvudkunder."

En hel del av det som har hänt och fortsätter att hända med hundar och raser blir lättare att förstå om man använder lite enkelt marknadstänk. Hundexplosionen som en liten del av den allmänna efterfrågeexplosionen från femtiotalet och framåt. Hundkonsumtion som annan fritids- och statuskonsumtion.
Allt som behövs är att man blundar för vad som är varan. Basen i det hela.

Tack och lov kommer motreaktionerna och på senare år allt starkare.


Bodil Carlsson

Bodil Carlsson