ATT GÖRA SKILLNAD 6) Med anledning av Homs

På mornarna skulpterar ljuset fram pelarformen på alldeles vanliga trädstammar så att man blir stående och tittar – sen eftermiddag är samma stammar platt svarta mot solnedgångsskimret över Vättern. Tankar på trädgårdsstädning infinner sig oväntat och härligt, som en gammal älsklingslåt, som försvann ur minnet ett tag.

Det är kört för den här vintern, den kan knastra bäst den vill under fötterna på oss om kvällarna. Mars blänger med sitt röda öga i öster, i väster hänger månskäran som kanten på en nypräglad slant och aftonstjärnan är så ljusstark att den flammar. Stela i kylan flockar sig de första snödropparna tätt ihop i grässvålen. De ser ut som om de hjälper varandra mot frosten.
Rådjuren väntar på hinken med viltfoder. För ett år sedan var de mellan sju och nio och på mornarna löpte ett ensamt vildsvinsspår längs vägkanten från skogsåsen och tillbaka igen. Nu är det bara två rådjur, en råbock och en get. Då gick det åt mycket foder. Det här blir en endasäcksvinter.

Nyheterna från Homs rullar in igen. För knappt två veckor sedan stack vår besökssiffra upp, när någon fick ett tidigt besked och det blev intressant att kika in här och se om det fanns kommentarer. Det var samma dag som en mobilfilmad kille i Homs skrek in i TV-rutan ”Var fan är ni nånstans?”
Bra fråga.

Röda Halvmånen organiserar evakuering och sjukvårdsinsatser till befolkning från en vanlig civil stad som i veckor skjutits sönder av en reguljär armé. Svenska Röda Korset bidrar med finansieringen.
Pg 900 800-4 har ingenting att göra med konstiga resonemang om hundklubbar, men det låter oss allesammans göra lite skillnad. Det finns andra verkligheter än ältandet av ändrade former för aveln på sällskapsdjur att engagera sig i.
Om vi vill.


Bodil Carlsson