PAPPERSTUNT?

Sent på kvällen är fågelfröautomaten laddad för morgondagen, får och hästar höade och hetvattenhinkade. Stallkatten Barney och hans kompis – nåja, numera någorlunda fredligt samexisterande inhysing – JimmieÅ med varm mat och varmt gräddvatten försedda. Hundarna har patrullerat stängslet i språng i en timma och kraftfullt hållit borta de tålmodiga rådjur, som i skogsbrynet på andra sidan vägen väntar på att få komma fram och äta viltfodret som ligger uthällt i snön. Stalltermometern visar minus sexton; man pälsar på sig och går ut och det känns plötsligt som om stövlar och kläder var gjorda av papper. Det är så kallt i vinden att de enda man unnar att stå ute i natt är timmerhus och sjukvårdspolitiker.

Hur som helst slutar kvällen med kökssoffan och dagens GP och där hittar man detta.

"Hunden dog på grund av en medfödd skada som gjorde att den inte kunde andas ordentligt. // Det var i februari 2011 som en kvinna från Halmstad köpte valpen från en kennel i Västmanland. Den visade sig lida av så kallad mjuk gom, en ärftlig skada...// problemen var allvarliga och djuret opererades av veterinär, men djuret dog ändå en tid senare. Ägaren vände sig till ARN och framhöll bland annat att två syskon till hunden hade samma ärftliga skada. Säljaren hävdade dels att skadan inte var ett dolt fel, dels att hon inte var företagare utan sålde hunden som privatperson. Nämnden underkänner dock båda argumenten och uppmanar kenneln att betala tillbaka hela köpesumman samt kostnaden för operationen - totalt 31 226 kronor."  GP 2013-01-22

Tänk om det hade stått ” … medfött anlag som gjorde att den inte kunde leva ordentligt” -? Om någon av de som fått en av bokstavligen livrädda hundarna, en som inte klarar blanka golv och nya miljöer och höga ljud och nya kontakter, vände sig till ARN? Hur skulle ARN döma då?*

Pengarna tillbaka för valpen och kostnaderna för problemhundstränarnas insatser?

Intressant tanke. Jag tror att det skulle gå bra för den uppfödare som svarade att detta var det sista det jag ville åstadkomma, jag har varit noggrann i mitt val av föräldradjur, jag har följt rasklubbens rekommendationer i min uppfödning, jag har vidtagit alla de försiktighetsåtgärder som går att vidta mot det här problemet och jag har bett köparen läsa in sig på rasen. Det kan hända ändå, men jag har gjort det som går att göra för att minska risken!

Hur skulle det å andra sidan gå för uppfödaren med två föräldradjur med stora kvarstående rädslor? Skulle medlemsskap i SKK kanske vara ett papperstunt skydd i den isvinden?

Bodil Carlsson

Ännu har ingen valpköpare så vitt jag vet vänt sig till ARN för ett mentalitetsproblem, men det är andra gången jag ser ett valpköpsärende nämnas där överhuvudtaget.