onsdag 16 januari 2013

BEROENDE PÅ VART MAN TITTAR...





... ser saker och ting antingen olika ut. Eller förvånansvärt lika!

Här kommer lite statistik från AKC, amerikanska kennelklubben, och lite från England. Systemet i båda länderna  är ju annorlunda än vårt - bara en mindre del av alla hundar, alltså även de renrasiga, reggas. Men lite ledning får man ändå. Vilka hundar är poppis?

År 2001 låg labbarna etta på listan i USA. Det fortsatte de med och 2010 liksom 2011 är de fortfarande kvar på förstaplatsen. Schäfer låg trea i reggsiffrorna 2001 och 2006 - men 2010 och 2011 hade den flyttat upp ett snäpp till andraplatsen. Golden var tvåa 2001, men kom på fjärde plats 2006 och 2011. Enda för mig oväntade rasen i sammanhanget är beagle, som ligger trea 2011 och har vandrat mellan fjärde och femte plats 2001, 2006 och 2011. Annars är det ju samma raser som här - möjligen har man inget motsvarande vårt Jordbruksverket som bokför rasen Blandat. Men chihuahua, som var nia i popularitet 2001, sjunker till elfte, trettonde och till sist fjortonde plats medan 2000-talet rinner förbi.

Engelska KC:s statistik visar oförändrat på de fyra översta platserna för 2010 och 2011. Det enda som har förändrats är att siffrorna för alla de fyra mest-poppis-raserna går ner. Labbar hade 44 049 reggade 2010, knappt 40 000 2011; cocker spaniel på andra plats minskade från knappt 26 000 till 23 256 reggade, engelsk springer spaniel minskade från knappt 14 000 till knappt 13 000 och schäfern på fjärde plats som hade 10 364 reggade 2010 fick 9 893 nästa år. Siffrorna för 2012 är inte helt klara ännu, de täcker bara förra årets första kvartal.
Och den fornstora nationalrasen långhårig collie? Femtio- och sextiotalens exportframgång? Tja, för tio år sedan hade den nästan 1 500 reggade. 2011 blev det 1 046 och under de tre första kvartalen 2012 får jag det till 744.

Hör ni - vad är det som gör att det är i stort sett  samma raser på ungefär samma platser i tre så olika länder?
Vad är det som styr?


Bodil Carlsson

2 kommentarer:

  1. Man kan ju också fundera på varför collien minskar som ras även i England, trots att de varken har krav på MH eller HD-röntgen.

    Kan det, hemska tanke, vara så att krav på föräldradjur inte alls påverkar negativt utan att det är andra orsaker?

    SvaraRadera
  2. Ja, hemska tanke det kan det! Det kan nog rentav vara så att krav på avelsdjuren är en av de få saker som vettiga uppfödare och rasklubbar kan göra för att med tiden få en positiv vändning för en enskild ras och kanske t o m för renrashundar ö h t.

    Men låt oss inte låtsas om sådana tankar... Det skulle vara förödande för den diskussion om collien som pågår på andra platser på nätet - om hur reggsiffrorna just i Sverige faller för att några ser ner på folk och hundar som inte lever för tävlingsbanorna och om hur vissa vill bestämma vem som ska få äga en collie och om hur kissnödiga collies får kryss i fel ruta.
    Och mycket annat, som vi väl i o f sig allesammans har hört många gånger förr, men som måste se rätt märkligt ut för de oinvigda. Jag tror ju fortfarande att den här typen av pajkastning skulle bli mycket enklare att förstå om folk oftare ställde sig en enkel fråga mitt i ordväxlingen:
    VEM FÖRSÖKER SÄLJA VAD TILL VILKA KÖPARE?

    SvaraRadera