Senaste veckans turbulens i en FB-grupp kan man bl a sammanfatta så här: Vems bild av rädsla överensstämmer med sanningen?
En del menar att rädsla är överskattat, precis som MH. De undrar var alla andra har sett ”alla dessa rädda collies” och en del sätter bestämt ner foten för att hävda att ett ”vardagsindex” räcker minsann för att ha koll på eventuella rädslor!
Ja, det är sant.
När rasklubben tillsammans med forskare på SLU lanserar ett mentalindex (för övrigt välkänt sedan länge inom husdjursavel) så kontrar en uppfödare med ett eget index kallat ”Vardagsindex”. De studier och forskningsresultat som talar för detta index giltighet presenteras dock ej. Förstås. Det är ett påhittat index, kallat just index, för att på något sätt försöka få trovärdighet i en värld av frågor som nog känns väldigt jobbiga just nu.
En del menar att rädsla är överskattat, precis som MH. De undrar var alla andra har sett ”alla dessa rädda collies” och en del sätter bestämt ner foten för att hävda att ett ”vardagsindex” räcker minsann för att ha koll på eventuella rädslor!
Ja, det är sant.
När rasklubben tillsammans med forskare på SLU lanserar ett mentalindex (för övrigt välkänt sedan länge inom husdjursavel) så kontrar en uppfödare med ett eget index kallat ”Vardagsindex”. De studier och forskningsresultat som talar för detta index giltighet presenteras dock ej. Förstås. Det är ett påhittat index, kallat just index, för att på något sätt försöka få trovärdighet i en värld av frågor som nog känns väldigt jobbiga just nu.
Sedan vittnar andra om oerhört hämmande rädslor hos collies de levt med. Rädslor som gjort livet som hund och hundägare både jobbigt och smärtsamt. Visst, det kan vara rena fantasier men det känns inte så. Jag har själv levt med en rädd hund, jag känner igen mig i deras berättelser.
För mitt vidkommande kan jag bara säga att rädsla är hämmande, smärtsamt och oerhört jobbigt för både hund och ägare.
Idag finns så många hjälpmedel i fråga om hundavel att rädsla kan vara borta inom ett par generationer. Under förutsättning att alla uppfödare använder sig av dessa hjälpmedel.
Idag finns så många hjälpmedel i fråga om hundavel att rädsla kan vara borta inom ett par generationer. Under förutsättning att alla uppfödare använder sig av dessa hjälpmedel.
Och rädda collies?
Jag har varit på ett antal MH:n med collies. Långt färre än många andra men dock ett antal. Jag har sett collies tvärnita vid dumpen, vända för att inte komma tillbaka alls. Samma sak vid skramlet, spökena och skotten. Och då har jag inte sett speciellt många… Bara en blind kan förneka att rädslorna finns.
Tanken som slog mig var den om ”the survival of the fittest”. Darwins teori om att de starka överlever, fortplantar sig och på så sätt för sin art framåt i utvecklingen.
Om inga hunduppfödare fanns, hur skulle då hundrasen överleva? Skulle hundar med stora rädslor finna en partner eller skulle de ratas? Det vet vi inte med säkerhet, men om evolutionsteorin stämmer så skulle de orädda hundarna känna rädslan och söka en mer orädd partner. Och rasrena hundar skulle sakta men säkert försvinna. Men de som var kvar skulle vara orädda.
Den hämmande rädslan är något som människan bidragit med. Precis som så många andra defekter som plågar dagens rashundar.
Om inga hunduppfödare fanns, hur skulle då hundrasen överleva? Skulle hundar med stora rädslor finna en partner eller skulle de ratas? Det vet vi inte med säkerhet, men om evolutionsteorin stämmer så skulle de orädda hundarna känna rädslan och söka en mer orädd partner. Och rasrena hundar skulle sakta men säkert försvinna. Men de som var kvar skulle vara orädda.
Den hämmande rädslan är något som människan bidragit med. Precis som så många andra defekter som plågar dagens rashundar.
Bara en tanke, men rätt spännande.
Johan Nilsson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar