THE LONG READ 8): Den ena vägriktningen

Förra avsnittet, om pengatromben, har fått nästan  tusen läsare. Tack, ni som har orkat! Här kommer nästa del. Den handlar om vad som dyker upp i tankarna, när man läser vissa dokument.

På KF 2021 fanns många motioner. Jag går igenom protokollet igen – var det verkligen så konstiga förslag som jag vill minnas? - och finner förstås att det var blandat gods. En hel del var bra. Att folk från SDHK tog varje tillfälle att yttra sig är lika iögonenfallande nu som det var då och det de sa då har inte alltid blivit klokare med tiden. Allt åldras inte med värdighet.

Det fanns bra, tänkvärda motioner – t ex den som ville ha en obligatorisk uppfödarutbildning. Eller den som föreslog en kommitté för hundägare/valpköpare som en motvikt till den massiva representationen av uppfödare och utställningsdomare i de andra kommittéerna. Båda röstades ner. KF hade 172 deltagande röstberättigade av runt 270 000 medlemmar. Vilka tror vi att de var?

Men en motion (eller snarare det svar den fick) var underfundigt rolig. Jag läser den igen och drar fortfarande på mun. Så här ser det ut i torr organisationsprosa. Fettningarna är mina.

§ 33 Motion från Svenska Spaniel och Retrieverklubben angående ändring av SKKs stadgar

Svenska Spaniel och Retrieverklubben, SSRK yrkar i motion till Kennelfullmäktige, KF, att Kennelfullmäktige fastställer SKKs nya stadgar i enlighet med bifogat förslag till motionen, samt uppdrar åt centralstyrelsen att framställa reviderade förslag till SKKs länsklubbsfullmäktige med samma justeringar avseende stadgar för lokal kennelklubb samt stadgar för länsklubb. I motionen framför SSRK att SKKs stadgar ska ändras på så sätt att ordet ”hund” ersätts med ordet ”rashund” i mål- och verksamhetsparagraferna (§§ 1 och 2) samt att beskrivningen av organisationen ändras från ”hundägarnas riksorganisation” till ”rashundsägarnas riksorganisation”.

Detta är svaret från CS:

”Centralstyrelsen anser att: Mål- och verksamhetsparagraferna i SKKs stadgar är centrala för den verksamhet som bedrivs i hela Svenska Kennelklubben. Paragraferna återkommer i samtliga medlemsorganisationers stadgar och anger vilka som är SKKs mål och hur målen ska uppnås. Punkterna i stadgarnas § 1 är avsedda att ha en inbördes rangordning. SKKs primära mål framgår således av första punkten i stadgarnas § 1 – ”[att] väcka intresse för och främja avel av mentalt och fysiskt sunda, bruksmässigt, jaktligt och exteriört fullgoda rashundar”. Stadgandet utgör grunden för SKKs arbete med rashundar och är exempelvis anledningen till att SKK inte registrerar andra hundar än rashundar och att medlemmar i SKK som regel inte får föda upp eller medverka till uppfödning av hundar som inte registreras i SKKs stambok. Punkten är således mycket viktig för SKKs verksamhet och för att markera vilken del av verksamheten som alltid måste riktas exklusivt mot rashunden, rashundsuppfödningen och rashundsägandet.

SKKs verksamhet är stor och bred. En justering av stadgarnas mål- och verksamhetsparagrafer medför stora risker för SKKs fortsatta breddverksamhet. Det är av mycket stor vikt att SKKs legitimitet i det svenska samhället blir intakt. Detta ger klubbar och medlemmar stora möjligheter att kunna påverka olika beslut som myndigheter fattar. ”

Sedan går CS in på detaljer:

”Följande risker finns om motionen bifalls i sin nuvarande form:

 Majoriteten av SKKs verksamhetsklubbar bedriver idag verksamhet där såväl rashundar som oregistrerade hundar är välkomna. Flera av de hundsporter verksamhetsklubbarna ansvarar för är mycket populära bland organisationens medlemmar, särskilt agility och nose work. Med av motionären föreslagen förändring av stadgarna och den påverkan förändringen skulle få på verksamhetsklubbarnas verksamhet får det antas att klubbarna måste överväga sina möjligheter att stanna kvar som medlemsorganisationer inom SKK om motionen bifalls.

 Verksamheten inom SKKs största specialklubb, Svenska Brukshundklubben, SBK, är till största del öppen för alla hundägare, oavsett hund. Utöver en bred tävlingsverksamhet har SBK-organisationen en omfattande kurs- och träningsverksamhet. Den föreslagna förändringen av stadgarna skulle således ha stor påverkan på omfattningen och utförandet av SBK:s totala verksamhet. Det får därmed antas att även SBK måste överväga sina möjligheter att anpassa sin verksamhet enligt förslaget för att kunna kvarbli som medlemsorganisation i SKK om motionen bifalls. ”

Ja, det var ju tydligt och klart. Vissa stadgerevisioner kan bli kännbara. Men det viktigaste argumentet kommer här:

”  SKK har idag en verksamhet som uppfyller kraven för att anses vara allmännyttig ur skatterättsligt perspektiv. I början av 1980-talet gjorde Skatteverket bedömningen att enskilda klubbar inom SKK inte uppfyllde kravet på att vara allmännyttiga ideella föreningar. Det innebar att klubben var skyldig att betala skatt på eventuellt ekonomiskt överskott. SKK överklagade beslutet för Svenska Pudelklubbens räkning och vann målet i Högsta förvaltningsdomstolen (tidigare regeringsrätten). Konsekvensen är att alla klubbar anslutna till SKK idag anses vara allmännyttiga ideella föreningar och därmed inte behöver betala skatt på sina ekonomiska överskott, i dagsläget 22 %. Vidare innebär klassificeringen att klubben inte behöver betala moms på t.ex. anmälningsavgifter till utställning eller tävling. En avgörande omständighet var att Högsta förvaltningsdomstolen fastställde att man inte enbart kunde se på Svenska Pudelklubben isolerat eftersom klubben ingår i SKK vars verksamhet sammantaget uppfyller kraven för att vara skatterättsligt allmännyttig. Om stora delar av hundverksamheten i Sverige exkluderas från SKK genom begränsningar i stadgarna kan det innebära att organisationen förlorar sin status som allmännyttig ideell förening. Det skulle direkt drabba samtliga SKK-anslutna klubbar, med konsekvensen att klubbarna blir skyldiga att betala årlig vinstskatt. /... / Ekonomiskt skulle en sådan förändring innebära att uppskattningsvis 40 - 60 miljoner kronor i moms och vinstskatter årligen skulle behöva betalas in till staten från SKK och dess medlemsorganisationer. ”

Inför detta verkligt skrämmande perspektiv backade hela KF utom motionären. Om det är något som företagare förstår sig på, så är det pengar. Men sedan fortsätter CS svar. Det är då det tokroliga kommer.

”Det är till viss del oklart för Centralstyrelsen vilken eller vilka effekter av den föreslagna stadgeändringen som motionären söker. I ingressen till motionen anges att nuvarande stadgar skulle innebära att SKK inte kan uttala sig negativt om korsavel. Den möjligheten har SKK redan i dagsläget vilket är helt uppenbart med avseende på stadgarnas § 1 p. 1. Centralstyrelsens förhoppning är dock att det är möjligt att med mindre ingripande förändringar i SKKs stadgar uppnå det som motionären söker utan att kullkasta stora delar av SKK-organisationens nuvarande verksamhet. Centralstyrelsen föreslår KF mot bakgrund av ovan:

att KF avslår motionen.

att Kennelfullmäktige ger CS i uppdrag att tillsätta en stadgerevideringsgrupp som inkluderar motionären. Stadgerevideringsgruppen kan till sig knyta en referensgrupp med representanter från SKKs verksamhetsområden.

Stadgerevideringsgruppen ska komma med förslag om hur man med mindre ingripande förändringar i SKKs stadgar kan uppnå det som motionären söker.”

Förslaget skulle alltså skicka SKK att krascha i backen, mindre för att den största delorganisationen med utbildning och verksamhet för alla hundar och hundägare kanske skulle vinka adjö; mera för att man skulle förlora pengar i form av skatt och dessutom förlora både ansiktet och inflytandet gentemot myndigheter. Huvaligen! Så kan vi inte inte göra! Men... vi kanske kan göra det ändå, bara så diskret att det inte märks att vi gör det?... och vi tar med motionären själv i gruppen som ska ändra stadgarna. Medlemsinflytande?

Man undrar ju, vad de 270 000 icke närvarande medlemmarna skulle ha sagt, om de hade vetat det minsta lilla om den motionen. Man undrar vad de skulle tro om bakgrunden. Jag kan ju inte veta, och kanske min gissning är småelak, men detta är vad jag tror: SKK rör sig i två riktningar samtidigt därför att hundaveln gör det. Det vi ser här är den ena riktningen. Så här tror jag att den bakgrunden i breda drag ser ut.

1) Renrasavelns växande internationalisering medför förstås att folk och hundar reser. Hitan och ditan till utställningar i andra länder, man agerar domare där, träffar kollegor och likasinnade; utställarna likaså. Om man inte reser fysiskt, så reser man på nätet och connectar (som ungarna säger) på så vis. Det betyder, att alla de små ledande grupperna i alla de små uppfödardominerade rasklubbarna i alla länderna får kontakt med sina motsvarigheter i andra länder. Så de känner sig större. Flera. Mera betydelsefulla.

2. Samtidigt känner många sig trängda på hemmaplan. Majoriteten av alla hundar i Sverige har varit SKK-registrerade så länge, att det har blivit normaltillståndet. I själva verket är det ovanligt sett till läget i andra länder. Nu börjar blandrashundar och importer med oklar bakgrund bli vanliga även här och kritiken mot extrem exteriöravel från exempelvis IPFD når hit– uppluckrade gränser fungerar ju åt båda hållen. Renrasuppfödarna ser ett hot. De kräver att SKK ska rycka ut till deras försvar. Renrashundars inneboende överlägsenhet måste framhävas! Varför? För att överlägsna hundar gör dem till överlägsna uppfödare. Och – förstås - för att det är de hundar de själva säljer.

3. Om det finns något som gör människor arga, så är det känslan av att ha haft ett överläge och riskera att förlora det. Att behöva konfronteras med problem som man har kunnat strunta i eller aldrig ägnat en tanke, som följderna av evig avel på sluten stambok, förekomsten av av ärftliga HD-fel eller omotiverad ljudrädsla och så plötsligt behöva tampas med andra, nykomna andra med ny kunskap som naggar ens ensamrätt att bestämma - såna saker gör folk arga. Ingen vald styrelse har råd med arga röstberättigade. Om de inte får som de vill, kan de ju hitta på att ta egna vägar.

4. SKK har - mycket på grund av sitt medlemsantal - ett stort förtroende som samtalspartner och svarsinstans hos svenska myndigheter. Men förtroendet gäller hundfrågor, inte rashundsfrågor. Det vet SKK mycket väl, som ni ser av svaret, men man hamnar i ett dilemma. Man behöver bevara det där förtroendet utanför organisationen och samtidigt hålla sina mest missnöjda kärntrupper inuti i organisationen på gott humör...när de dyker upp i full samarbetande styrka på kennelfullmäktige.

5. Hur gör man för att se ut som att man gör två väldigt olika saker samtidigt? Man startar en stadgerevideringsgrupp.

Ja, det var där jag skrattade. Nästa dokument som fick mig att dra på mun var en dispensbegäran till Jordbruksverket skriven i december 2022. Då vart det tokroligt på riktigt. Min kursivering!

"Då RFGtestningen kommer att införas under våren 2023, så snart tillräckligt antal veterinärer har utbildats, vill Special- och Rasklubbarna för de berörda raserna Mops, Fransk Bulldogg och Engelsk Bulldogg begära dispens under en period fram t o m 2028, så länge den första delen av testerna pågår enligtbeslut av Svenska Kennelklubben, detta då graderingssystemet för RFG till viss del går emot den svenska Djurskyddslagen."

Sug lite på den meningen. Och när ni har vänt den på tungan tillräckligt länge – fundera på vilken den andra riktningen är.

Bodil Carlsson