I USA har antalet sällskapsdjur tredubblats sedan 1970-talet.*Många andra länder har också sett en ökning. USA är landet med flest hundar, Kina kommer som stark tvåa, men Indien är det land där hundantalet ökar mest och Brasilien ligger tydligen också högt upp på hundlistan.
Pengaflödet i branschen är så stort i ett internationellt perspektiv att den etablerade termen i tidskrifter som The Economist är the global pet industry. Den världsomfattande keldjursindustrin. Uppgifter talar om en omsättning på runt 220 biljoner dollar per år globalt med USA som ledande land: amerikanerna spenderar mellan 70 och 100 biljoner dollar på sällskapsdjurens behov varje år. För perspektiv: det infrastrukturpaket, som Joe Bidens regering fick igenom i november 2021 för att skapa fungerande vattenförsörjning, hållbart elnät, hållbara vägar och broar, går löst på 550 biljoner dollar... under loppet av fem år. I runda slängar alltså lika mycket som djurproduktsmarknaden i landet omsätter under samma tid.
Största delen av de internationella dollarbiljonerna kammas hem av företag som producerar fodervarianter och tillbehör. Dessutom växer både veterinärvårdsindustrin och andelen försäkrade hundar. Det är jätteföretag vi pratar om och de blir större. Familjeägda gamla godisttillverkaren Mars är numera den världsledande producenten av djurfoder. Man har köpt upp andra tillverkare; senast var det Royal Canine med alla sina specialfoder som fick ingå. Nu slår sig företaget in i veterinärbranschen. Hemsidan skryter om att Mars äger 2 500 veterinärmottagmningar och djursjukhus i fler än 20 länder: USA och Canada, såklart, men även Mexico, Japan och HongKong. 2018 köpte man upp AniCura, som sin tur skryter om 400 mottagningar i europeiska länder. Mars tillhandahåller numera även DNA-tester och stödjer bl a ett forskningsprojekt om effekterna av cannabisderivat på hundar som medicinering mot smärta och oro. Så ser det ut, när långa och uppfinningsrika fingrar trevar efter nya möjligheter att tjäna pengar.
2021 anges omsättningen för företagets husdjursinriktade verksamhet vara 19 miljarder dollar. Kända affärstidningen Forbes listade 2020 ägarfamiljen Mars som nr tre på listan över USA:s rikaste släkter med en förmögenhet på 94 biljoner dollar.
Statistik från en samarbetsorganisation för veterinärvårdsföretag: https://www.healthforanimals.org/reports/pet-care-report/global-trends-in-the-pet-population/
I botten på den här pengapyramiden finns miljoner enskilda småföretagare, som med en tik eller två producerar basvaran hemma, ofta i intensiv konkurrens med varandra inom sitt närområde och inom sin ras. Det är inte uppfödarna, som drar in de stora slantarna eller investerar i djurföretagen, men den lilla bit av kakan som man kan komma åt är rimligen begärlig: pengar och positioner, som kanske inte hade varit lika lätta att nå på annat sätt.
Vi hundmänniskor är inte vana att tänka så, men föreställ er en bransch som omsätter så himla mycket pengar på kärlek! Standardmat och specialfoder i fler och fler versioner, nya kosttillskott för glansigare päls, borstar, kammar, schampo och balsam för alla olika sorters hårväxt på hund, selar och leksaker, specialtuggben för tandvård, agilitytunnlar för den egna trädgården, blinkande halsband och rött täcke för kvällspromenaden i juletid, privata tränare att hyra för allt från miljöträning till tävlingsagility och utställningar, små salonger för pälsvård och hundmanikyr, professionella handlers, privata hundrastare, hunddagis under arbetstid och hundpang under semestern! Alltihopa är nytt. Det som vi vanliga hundägare ser är att hundarna och raserna omkring oss blir flera, att folk pratar om var man bäst får klorna klippta och vilken liten veterinärmottagning som ger den billigaste tandvården. Att grannen med den superlivliga unga hanhunden har skaffat privat tränare och att den nyinflyttade samojeden tränar drag med vidhängande utrustning. Föreställ er alla dessa tusentals miljarder småutgifter snurra omkring däruppe högt ovanför vårt synfält: en tromb av pengar i rörelse. Självklart skapar den ett sug nere på marken. Många vill vara med i rörelsen uppåt.
De som har hänt är alltså att både hundantalet och omsättningen i verksamheter som riktar sig till ägare av sällskapshundar i många länder har vuxit mycket i flera länder, helt enkelt för att antalet människor med pengar över – de som kallas för den globala medelklassen - har vuxit. Ekonomer förutspår att branschen kommer att fortsätta växa, att det är en bra bransch att satsa på: många nytillkomna yngre och många köpstarka i konsumentgruppen gör det hållbart att investera.
Visst skulle det vara förvånande, om inte självmedvetenheten och förhoppningarna hos producenterna av basvaran hund och deras organisationer växte i motsvarande grad? De redan etablerade uppfödarna ogillar konkurrerande nya märken som labradoodles och oreggade trubbnosar, medan deras organisationer får sådana frågor som om en trefärgad pudel – som på den gamla målningen av Rembrandt! - verkligen är en pudel. Vad handlar det om?
En ekonom skulle nog säga att folk slåss för sin andel av den växande marknaden.Att den huvudsakliga invändningen mot alla dessa doodlar, flerfärgade pudlar och oreggade trubbnosar är att de säljs av någon annan. Om man uppfattar att man har ett marknadsmonopol, eller åtminstone ett företräde, så vill man gärna behålla det och man väntar sig att den egna organisationen hjälper till.
De grundande och styrande medlemmarna av gamla tiders kennelklubbar var adel. Deras hunduppfödning var en exklusivitet. Om deras motsvarigheter idag ofta låter som språkrör för småföretagare, finns det en anledning.
Bodil Carlsson
*Uppgift från ett amerikansk försäkringsföretag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar