Den
sträng som tvinnas av trådar tre
den brister väl näppelig.
Så säger den vise förutan spe
(Tillskrives
Margareta Valdemarsdotter som efter att hon blivit
drottning av Sverige, Norge och Danmark på 1300-talet bestämde sig för att
försöka få ihop tre länder till ett. Hade hon läst på om
kollagen, så hade hon sagt samma sak. )
Om uppgifterna om collieleders svaghet stämmer, så måste det finnas en förklaring. Den ligger nog inte i brosk och ytteröron, så låt oss titta på de sammanbindande strukturerna i leder: senorna och ligamenten. Vad är de och vad är de gjorda av?
Den klassiska definitionen på senor och ligament går ut på att senor binder muskler till ben, medan ligament binder ben till ben. Annars – har man trott – är det nog ingen större skillnad mellan dem: kollagen som kollagen. Typ. En muskel börjar som en sena i ett ben och slutar som en sena i andra ändan, ansluten till ett annat ben. Funktionen är rörlighet. Ligament kopplar ihop två ben, så att de ligger an mot varandra och hålls på plats. Funktionen är stabilitet.
Den vänstra teckningen visar människans biceps, ”den tvåhövdade.” Två muskler i överarmen, som går ihop till en gemensam sena och fäster på underarmen. Utan det arrangemanget skulle vi inte kunna lyfta underarmen och ingen annan av våra extremiteter heller.
Den högra teckningen visar ligament i hand och handled. De håller ihop sju små ben i mänskliga handleder. Föreställ er att dessa sju små skulle bära upp 60% av vår kroppstyngd i varje steg, i varje språng!
Home →
Det är så det är för hundar. En hundhand, en framtass, sådan som ni ser nedanför, bär huvuddelen av tyngden. Då krävs starka doningar för att hålla ihop den! Kollagenet i senor och ligament är bara små kedjor av proteinmolekyler, men de är sammantvinnade och sammanbundna så att deras hållfasthet blir större än bärkraften hos stål.
Huvuddelen, runt 80% av torrvikten, av både senor och ligament är kollagen typ 1. Varje liten kollagenmolekyl bildas inuti en cell, en brosk- eller bindvävscell, som kopplar ihop ett antal aminosyror till en lång kedja och sedan snurrar ihop tre av dem till en trippelhelix - en spiral tvinnad av tre trådar, en sådan som brister näppelig. Trippelspiralen lämnar cellen och där ute, i den omgivande vävnaden, slår den sig ihop med andra trippelspiraler, som snurrar sig runt åt andra hållet, binder sig fast sig vid varandra och blir fibrer... som snurrar ihop sig med varandra och så håller det på. Fibrerna håller ihop med varandra genom inre och yttre tvärgående bindningar som skapas av olika kemiska reaktioner mellan flera sorters molekyler, aminosyror med glykosbindningar och annat, med hjälp av bl a vitamin C. Tvärbindningarna ökar förstås hållfastheten, som jag tänker mig det på två sätt. Dels hindrar det fibrerna från att glida förbi varandra i längdriktningen, när muskelsammandragningens kraft drar i dem; dels hindrar det dem från att dras isär i tvärgående riktning, när kraften trycker ihop dem.
Länge har man alltså trott att ligament och senor är i stort sett samma vävnad. De är ju hopkomna på samma sätt av samma grundmaterial? Båda förändras på liknande sätt över tid? De behöver tid för att mogna till maximal hållfasthet och de försvagas med ålder. Jo...men det kan vara så, att bindningarna inne i och mellan kollagensträngarna är olika för sena och ligament, så att deras hållfasthet är olika.
En artikel från december 2021 säger så här:
Collagen synthesis is a complex process with multiple steps and numerous post-translational modifications including proline and lysine hydroxylation, hydroxylysine glycosylation and covalent cross-linking. The chemistry, placement and quantity of intramolecular and intermolecular cross-links are believed to be key contributors to the tissue-specific variations in material strength and biological properties of collagens. As tendons and ligaments grow and develop, the collagen cross-links are known to chemically mature, strengthen and change in profile. Accordingly, changes in cross-linking and other post-translational modifications are likely associated with tissue development and degeneration./../
och så här: . Total collagen cross-linking analysis, including mature trivalent cross-links and immature divalent cross-links, revealed unique cross-linking profiles between tendon and ligament tissues. Tendons were found to have a significantly higher frequency of smaller diameter collagen fibrils compared with ligament/../. Hudson et al 2021, Age-related type I collagen modifications reveal tissue-defining differences between ligament and tendon. ( Mina fettningar)
Här verkar man alltså ha hittat en skillnad mellan kollagen typ 1 i senor och kollagen typ1 i ligament. Det verkar också som om problemet med carpal hyperextension inte ligger i senorna, som man skulle kunna tro, utan i ligamenten som håller ihop de sju småbenen i handleden. Tappar ligamenten sin hållfasthet, så glider benen isär och handleden förlorar sin stabilitet. Om korsbindningarna i ligamenten hos en stor ung hund inte har uppnått sin fulla hållfasthet, eller hos en gammal hund har förlorat styrkan, eller om de utsätts för kraftigt våld eller onormalt stor tyngd – då är resultatet carpal hyperextension. Tassen blir böjd och felvinklad. Men kan det vara skillnader i korsbindningar som avgör i vilken ålder och efter hur mycket belastning hunden råkar ut för det?
I informationen från olika veterinärsjukhus beskrivs tre grupper av drabbade hundar. Dels unga hundar av stora, snabbväxande raser där förstahandsmisstanken för min del är, att det inte är fel på ligamenten. De utsätts bara för en större belastning än de är färdiga för, eller byggda för att klara: det blir för mycket och för snart. Dels trauma: hund faller från höjd och tar emot sig med framtassarna. Inget fel på ligamenten där heller, men den smällen håller de inte för. Delar av dem trasas upp eller går, i värsta fall, helt av. (Här skulle man också kunna fundera över effekten av ständigt återkommande mindre smällar, t ex vid intensiv agilityträning av unga hundar). Den tredje gruppen som nämns är vuxna hundar av collieraserna. Varför det? Det är inte våra hundar, som ökar sin vikt till 45 kg på ett år!
Tänk om det är så enkelt, att någon av alla de där korsbindningarna mellan kollagenfibrerna i ligamenten inte är så hållfast som den borde vara? Om det finns en skillnad i korsbindningarna hos senor och ligamant, så finns det mekanismer som styr den skillnaden. Om till exempel ordningsföljden av aminosyror i kollagenmolekylen är förändrad, så att en aminosyra hamnar på fel plats och en korsbindning då inte fungerar?
Om några våra hundar bär omkring på en gen som styr en del av ligamentens kollagenbildning men inte riktigt sköter sitt jobb – var skulle det märkas först och mest? Förmodligen i den spensliga del av hundens kropp, som bär 60% av vikten i varje enskilt steg.
Spekulationer, säger ni nu och det är precis vad det är. Men hittills är detta det närmsta en tänkbar förklaring jag har kunnat leta mig fram till. Antag, att en sådan mutation finns och att den är gammal, eftersom den påstås finnas hos flera olika collievarianter eller ”raser”. Den dök alltså upp före rasuppdelningens tid. Skulle den ha märkts uppe på hedarna i Skottland? Förstås – och folk skulle ha trott att hunden hade skadat sig i sitt arbete. Halta hundar gjorde man sig av med. Skulle den ha märkts senare, när avelshundarna hölls i sina kennlar och engelska kennelklubben kom med rådet att de här hundarna, de hårdföra gamla vallarnas avkomlingar, behöver ”upp till en timma” motion om dagen? I lindrig form mycket lite, gissar jag - om den inte störde utställningsdomarna, då.
SÅ – är det tänkbart att uppgifterna om collieraser och carpal hyperextension stämmer? Japp, det är tänkbart, men nu behövs lite statistik.
Bodil Carlsson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar