Vad har vi däggdjur vårt brosk till? Det ger våra kroppar deras form och deras rörlighet. Simple as that – och båda är bra att ha, eller hur? För att snabbt inse vad brosk betyder för oss, låt oss titta på en art där man roat sig med att fippla till det.
Berättelsen om kattrasen Scottish Fold läser jag med tilltagande vantro. Den borde inte kunna vara sann. Och om den är sann, borde platsen för dem som fortsätter skapa den berättelsen vara något i stil med Hinseberg.
Så här börjar storyn. Någonstans i Skottland föddes 1961 en vit katt med ovanligt utseende i en lada ute på landet. Det var en honkatt med små, gulligt framåtvikta öron och när hon upptäcktes av en granne, överenskoms det att ta ungar. Spännande exteriör! En alldeles ny ras! Kattuppfödarna nappade. Snart började rasen Scottish Fold etableras.
Redan under 70-talet började kattavelsorganisationer i England och Europa dra sina egna öron åt sig. för det var något fel med en hel del av den vita kattans avkommor. De kunde inte röra sig normalt. De kunde inte hoppa. De kunde inte springa. De kunde inte gå. Och de hade svullna, konstiga leder. Avel på ren Scottish Fold är idag förbjuden av den internationella kattorganisationen av djurskyddsskäl.
Tyvärr var de europeiska kattorganisationerna lite sent ute, för rasen hade redan blivit poppis i USA, där man får lov att göra som man vill om man antingen har pengar att betala med eller pengar att tjäna. Kattansiktet under de små nervikta öronen liknade ett uggleansikte med stora ögon – eller rentav ett spädbarnsansikte, som de kortnosade hundraserna med sina stora ögon? – och uppfödarna kom. Utställarna kom. Priserna steg. Celebriteter visade sig på TikTok med sina plattörade älsklingar.
Och på den vägen är det.
Som med delar av hundaveln har verksamheten försett veterinärer och genetiker med nya arbetsuppgifter. Det veterinärmedicinska genetiklabbet på UC Davis tar 40 dollar per katt för att identifiera de kattungar i kullarna som har mutationen i enkel, dubbel eller ingen upplaga.
UFAW är en universitetsbaserad, ursprungligen brittisk organisation som stöder forskning om djurvälfärd. Detta är deras beskrivning av Scottish Fold. (Ordet osteochondrodysplasia är bildat av orden för benväv, brosk, fel och form: felaktigt formad brosk- och benvävnad, ofta förkortat OCD.) https://www.ufaw.org.uk/cats/scottish-fold-osteochondrodysplasia:
The feature that defines the Scottish fold breed is the forward folding of the ears. This folding is due to osteochondrodysplasia, a developmental abnormality of the cartilage which would normally support the ear. Osteochondrodysplasia also has devastating effects on cartilage and bone development elsewhere in the body. /../
All cats with folded ears develop osteochondrodysplasia. In cats which are homozygous for the abnormal gene (ie having two copies of it), a progressive, crippling arthritis develops early in life whilst in those which are heterozygous (with only one mutant gene), the arthritis tends to progress more slowly (Malik 2001).
Affected cats may be grossly deformed, with short wide limbs and a short, inflexible tail. They show lameness, swollen wrist (carpal) and ankle (tarsal) joints, have an abnormal gait, and are reluctant to move and jump. Severely affected individuals become crippled and unable to walk.
2. Intensity of welfare impact
In all homozygous folded-eared cats this condition causes deformities and progressive joint disease leading to crippling disability associated with significant pain. Many affected cats are euthanased earlier in life due to the profound effects of this disease. In some heterozygous individuals the condition may be very mild but but in others there can be significant joint disease and deformity leading to pain and disability.
Jo – huvuddragen i berättelsen känner vi igen, inte sant? Men katterna verkar drabbas värre än någon hundras som jag känner till. För min del kom ögonblicken av vantro, när jag läste förslag från en amerikansk förespråkare för rasen om hur man skulle kunna hjälpa de drabbade katterna. Förutom de obligatoriska tipsen om kommersiella fodertillskott – C-vitamin, kollagen, chondroitinsulfat och annat dyrt, allt för att hjälpa broskbildningen i deformerade leder, med tveksam effekt; kombinationer av smärtlindrande preparat; steloperationer av leder där skelettet i självförsvar bildar så mycket klumpformat nytt ben kring inflammationen att lederna ändå växer ihop; och till sist förslaget om att man kunde strålbehandla de värsta lederna för att slå ut den inflammatoriska aktiviteten och på så sätt få ner smärtnivån. Ja, röntgenstrålning. Ungefär som när man strålbehandlar tumörceller för att få dem att sluta dela sig. Det var där tanken på Hinseberg dök upp.
Mutationen bakom deformiteterna är identifierad sedan ett antal år tillbaka. Den skyldiga genen bakom katternas lidande heter TRPV4 och exakt vad den gör skall jag inte försöka slå i er läsare att jag begriper, men en forskningsartikel från 2022 har tittar närmare på den och säger – föga förvånande, kanske, med tanke på vad som hänt katterna -
”TRPV4 serves not just as a marker of chondrogenesis, but also as a regulator of chondrogenesis and cartilage extracellular matrix synthesis”.*
TRPV4 i fostervävnad är inte bara en markör för pågående broskbildning. TRPV4 reglerar både bildningen av brosk i våra kroppar under fosterperioden och dessutom den extracellulära matris, som broskcellerna lever i. Använd en mutation av den genen för att få något du tycker är stilfullt i utseendet och du åstadkommer en omgående katastrof för den som bär genen i dubbel uppsättning och ett senare, i bästa fall mindre, lidande för den som har mutationen i enkel upplaga. Svårare än så är det inte.
Amerikanska och asiatiska kattuppfödare av idag fortsätter med Scottish Fold ändå. Brittiska The Scotsman anger 2022 rasen som nummer sju på listan över de tio dyraste kattraserna – kan det ha med saken att göra? - medan amerikanska uppfödare anger som sitt avelsmål att begränsa effekterna av mutationen till öronen. Ja, de skriver så! Hur det nu skulle gå till, när mutationen finns i varenda cell i kattens kropp? Som en gammal författare skrev: okunnighet är hjärtlöshetens moder. Det är den välvilliga tolkningen av den målsättningen, att man tror att det låter sig göras och därmed förmodligen inväntar ett kommande Nobelpris i genetik. Den mindre välvilliga tolkningen är att man tycker att det är ett lämpligt mål att prata om, medan man fortsätter att sälja det man har.
Eller, som en arg veterinär skrev i den avslutande meningen på sin studie av skelettet hos Scottish Fold redan 2008: det finns ett utmärkt sätt att på en enda generation bli av med defekten. Låt bli att avla på den!
Vad lär man sig av detta? För det första något, som vi redan vet: den internationella industri som producerar sällskapsdjur säljer ”cuteness” till en ovetande stadsbefolkning. Industrin besväras själv inte av någon större kunskapsbörda och inte heller av överdriven empatisk förmåga. Men den försvarar sina intressen i det längsta, till den dag då lagstiftarna kommer.
För det andra: om det finns ett samband mellan collierasernas tippade öron och nedsatt hållfasthet i ligament i extremiteterna, så är orsaken sannolikt inte TRPV4. Det finns ett antal andra tänkbara gener, som kan agera självständigt eller i samverkan med TRPV4, vilket är en tänkbar förklaring till den ”ofullständiga penetrans”som TRPV4 sägs ha. Alla katter med vikta öron bär på genen, alla katter med dubbel upplaga är gravt handikappade, alla katter med enkel upplaga får symptom förr eller senare... men när och hur mycket skiljer sig från katt till katt. Här gömmer sig något som vi inte vet.
Men den viktigaste lärdomen tycker jag är denna och det är därför jag skriver om de stackars katterna.. Något som vi är vana att se som en oskyldig detalj i utseendet hänger faktiskt ihop med resten av kroppen.
Bodil Carlsson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar